En ordvändning som gick fel
On Chesil Beach
Storbritannien 2017
3 av 5 stjärnor
Regi: Dominic Cooke
Manus: Ian McEwan
I rollerna: Saoirse Ronan, Emily Watson, Billy Howle, Anne-Marie Duff
1:50 F12
Kortromanen ”På Chesil Beach” (2008) av Ian MacEwan har en allvetande berättare. Berättaren vet och kan berätta vad personerna tänker och känner.
På film bör så mycket som möjligt berättas med ett bildspråk och skådespelarnas kroppsspråk. Den allvetande berättaren hoppar i tid och rum, i tillbakablickar och framåtblickar (flashback och flashforward); så har också filmberättandet gjort i alla tider. I boken finns en kort sekvens med repliker, i filmatiseringen blir den scenen överdrivet (avsiktligt?) teatralisk.
Ian McEwan har själv gjort adaptionen till filmen ”On Chesil Beach”. Den är regisserad av hyllade teatermannen, spelfilmsdebuterande Dominic Cook. Manus och regi vittnar om viss osäkerhet inför mediet film. Tidshoppen är inte alltid tydliga, och när bilderna sinar tar man till voice over (men bara en gång). Antydningarna är osynliga.
I början av sextiotalet firar ett ungt par (födda 1940) smekmånad på ett hotell vid brittiska Chesil Beach. Florence är musiker och drömmer om en egen stråkkvartett, Edward är historiker. De blev förälskade vid första ögonkastet, de trivs tillsammans, inget tvivel om att de är skapta för varandra. Trots klasskillnad; hennes föräldrar är bildade kapitalister, ynglingens mamma är konsthistoriker och pappan gymnasielärare, medelklass. I de unga förälskades barndom fanns något traumatiserande, något berättaren antyder, men mycket försynt. De unga, upp över öronen förälskade, spelas elegant av Saoirse Ronan och Billy Howle.
Berättelsen börjar med förberedelserna för bröllopsnatten. I ramberättelsen som utspelas på hotellrummet äter de middag, nervösa men mycket brittiskt artiga. Vilket man inte kan säga om servitörerna. Man och hustru är lika rädda, osäkra, oerfarna inför fullbordandet av äktenskapet. Vi lär oss känna dem, och med dem, via tillbakablickarna. Och berättelsen slutar inte där, efter uppgörelsen besöks sjuttiotalet och till och med året 2007.
Filmen är estetisk, vacker på alla sätt. Den berättar inget omvälvande, tidsbilden och tidsandan är rätt avvägda; men det filmen säger är av stor vikt, i alla tider. Hur väl känner vi varandra sist och slutligen, och viktigast: en felaktig ordvändning kan förändra – radikalt – ett helt liv. Filmen lever och andas tack vare Saoirse Ronan. Tidigare i år såg vi tjugofyraåringen i ”Lady Bird” (Greta Gerwigs alter ego). Vid trettonårsålder spelade hon i ”Försoning”, också den en McEwan filmatisering (men i kunnig regi av Joe Wright). Hon är en av tidens skickligaste skådespelare. Billy Howle gör sin roll som känslomässigt omogna Edward med författarambitioner smart.
Övriga skådespelare agerar med känd brittisk elegans.
Övriga premiärer
The Incredibles 2
(Superhjältarna 2)
USA 2018
3 av 5 sjärnor
Regi: Brad Bird
Pixar Animation Studios
2:06 F7
”Superhjältarna 2” är en snygg animation, rolig och spännande och med underfundiga karaktärer, allt från en baby med superkrafter till boven, som är originell och begriplig. Men, tyvärr, den som slåss bäst räknas. Superhjältarna är en familj med superkrafter, mamma, pappa, tonårsdotter, pojke på lågstadiet och en baby i blöja. Förra filmen var med nyhetens behag bättre än uppföljaren som är bland annat alldeles för lång. Intrigen är, superhjältar är förbjudna enär de förstör så mycket egendom i sin iver att rädda världen. En krösus vill ha tillbaks hjältarna, vill visa att de är nyttiga, sedda ur rätt perspektiv. Som vanligt är förfilmen bäst.
The Meg (Megalodon)
USA/Kina 2018
2 av stjärnor
Regi: Jon Turteltaub
I rollerna: Jason Stratham, Li Bingbing
1:54 F12
Utanför Kinas kust påträffas en jättestor, 30 meter lång och och mycket aggressiv haj. När det inte går att göra pengar på den måste den slaktas. Både huvudrollen Jason Stratham och regissören Jon Turteltaub sägs vara besvikna på slutresultatet, ett tämligen barnsligt hopkok, och utan moralisk ryggrad. För barn?
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.