Ett vänligt hus fick tillbaka sin själ – Åbobon Ki Svahnström restaurerade trähuslägenhet från 1870
Det här är ett hus med en vänlig själ. Man blir väl emottagen. Så beskriver Åbobon Ki Svahnström sitt hem på Biskopsgatan 11 i Åbo.
Portgången från gatan leder in till en lummig trähusgård i gult med vita knutar. Gården, som består av fem hus, ligger inbäddad i en berså mellan Humanisticum och biskopsgården.
Skira spetsgardiner pryder fönstren mot Agricolagatan.
– Tur att biskopen knappast är så intresserad av att stå och titta hitåt, säger Svahnström och pekar på gardinerna. Jag använder inga andra gardiner än de där.
En gång i tiden bodde här en svensk snörmakare från Jönköping. Han hette Plötz, lät bygga huset som Svahnström bor i och dömdes för ”ohemul angifvelse”, vet gamla dokument berätta.
Inomhus är det tyst. Svahnström, som före pensioneringen jobbade som politisk journalist på Svenska Yle i Helsingfors, är mån om ljudmiljön. Kylskåpet valdes inte enbart enligt energisnålhet och utseende, utan enligt decibelnivå.
Förutom ljudmiljön är det viktigt att utanpå och innan på går hand i hand – och det är kanske det som beskriver restaureringen av hemmet på Biskopsgatan 11 bäst.
– Det inre i ett hus ska motsvara det yttre. Det finns alldeles för många som köper lägenheter som de sedan gör om till något som de inte ska vara, slår Svahnström fast.
På golven ligger mattor som Svahnströms mamma, Nagubon Erna Svahnström vävt och klarblå trösklar utgör skojiga blickfång.
Men vi backar lite. Empirehuset är byggt 1870 och Svahnströms lägenhet består egentligen av två bostäder som hon slagit ihop. Den ena bostaden köpte Svahnström redan på 1980-talet. Den andra år 2013.
Väggarna i de två rum hon köpte för sex år sedan var beklädda med ett 15 cm tjockt lager stenull och spånskivor, köksskåpen var också tillverkade av spånskivor, i taket fanns en modern takpanel och trägolven var lackerade.
– Det var ett spånskivehelevete, säger Svahnström och tillägger att till och med ljuset från fönstren kom in helt fel på grund av skivorna.
Det första Svahnström gjorde när restaureringen inleddes hösen 2017 var att hon rev loss alla spånskivorna och forslade dem och isoleringsmaterialet till Toppå.
Det blev åtskilliga lass, intygar Svahnström.
Alla nubbar tog hon också bort för att nytt spännpapper skulle kunna spikas upp och väggarna sedan tapetseras.
– Jag tycker om att spika upp spännpapper, säger Svahnström. Många proffs, särskilt karlar, bara rullar med ögonen då man talar om spännpapper. De tycker det ska vara skivor men om man väter pappret först och låter det ligga på rulle över natten så rätar det nog ut sig när man väl spikar upp det.
Spännpapperet på väggarna har fått tidstypiska tapeter, olika i varje rum.
Svahnström har jobbat som journalist hela sitt yrkesverksamma liv, men har studerat psykologi vid Åbo Akademi. Någon utbildning inom byggnadsvård eller restaurering har hon inte.
– Men jag har lärt mig, säger Svahnström och tillägger att hon haft turen att hitta bra, yrkeskunniga människor när hon behövt hjälp.
Många av listerna i lägenheten har förnyats. En del tillverkades enligt gammal modell i ett snickeri i Nagu och noteras bör att snickaren först blev tvungen att tillverka ett nytt bett för att få listerna rätt.
Taklister har förnyats av Åboföretaget Restart som lyckades utnyttja en fabrikstillverkad holklist som tillsammans med två räta lister spikats ihop till en tidstypisk ram i taket.
Svahnström vill att lägenheten andas och att materialen är sådana att huset hålls friskt, men hon drivs också av en säker känsla för stil och estetik. Så säker till och med, att hon och partnern Petri Rajala inte har flyttat in under samma tak, fast de numera bor i samma stad.
– Nej han har en så helt annan inredningssmak. I så fall borde vi ha halva lägenheten i hans stil och andra i min, säger Svahnström.
Köket i den äldre delen av huset revs, likaså badrummet som byggdes om och fick fuktspärr enligt nutida krav. En rolig detalj i badrummet är den gamla dörren mot farstun som lämnats kvar, men fått en glasskiva som skydd.
Dörrposterna förnyades i de rum som fick nya dörrar – eller rättare sagt gamla dörrar som Svahnström fyndade på Åboföretaget Wanhan Wallankumous som i sin tur fyndat dörrarna i Hovrättens källare där de legat i fyrtio år och väntat.
Det är högt i tak och lätt att andas hemmet med den vänliga själen.
Men är det färdigt nu?
– Nej ett gammalt hus blir aldrig färdigt, säger Svahnström och granskar fönsterbågarna på verandan. Titta hur målarfärgen krackelerar. Det här borde åtgärdas.
Till de framtida projekten hör att slå ihop lägenhetens två verandor och skapa en enda stor, ljus ingång.
Grattis till lyckat hus och suveränt fixat och renoverat. Mycket mycket vackert och stilrent. Jag gillar verkligen helheten.. Underbart! Bravoo!!