Carina Holm 03.09.2019 04:01

Fornelden speglas i vattenytan i den ljumma augustikvällen.
Tidigare på dagen sågs flera maneter och blåstången har helt klart ökat de senaste åren.
Någon större fiskfångst blev det inte i dag, men som alltid är det fridfullt att sitta i en liten båt och titta på ett flöte.
Vattnet svalkar skönt under en sen simtur, men att kalla det kallt vore att överdriva.
En augustikväll vid Skärgårdshavet, vår högt älskade del av Östersjön, som är jordklotets yngsta hav och samtidigt det smutsigaste.
Östersjön som är så känslig, på grund av sitt brackvatten.
Östersjön med sitt unika ekosystem, där vattnet är för sött för organismer som gillar salt vatten och för salt för dem som vill ha sötvatten.
Östersjön som just på grund av sin känslighet hotas extra mycket av klimatförändringen, ett hot där experterna och forskarna inte vet vad som komma skall.
Går det då att rädda Östersjön?
Ja, den frågan avslutar en paneldebatt om EU-lagstiftningens betydelse för Östersjön (ÅU 31.8.2019) förra veckan i Åbo i samband med Europaforum, som samlade bland annat ministrar, finländska EU-parlamentariker och EU-experter.
– Ja, svarar Saara Bäck, miljöråd, tjänsteman vid Miljöministeriet och ordförande för skyddskommissionen för Östersjön Helcom.
Hon har genom sitt arbete försökt rädda Östersjön i trettio års tid och ställer motfrågan: hur skulle Östersjön se ut om vi inte hade gjort något alls för att förbättra dess tillstånd under de här åren?
Men mycket av det förtjänstfulla Östersjösamarbete som har gjorts genom årtiondena bygger på frivillighet.
Den betydelsefulla skillnaden mellan frivilligt samarbete och EU-lagstiftning är att den senare är bindande.
EU-lagstiftningen ställer krav, som dessutom är lika för alla aktörer.
Det skapar förutsägbarhet – och tvingar företag att agera.
Ett exempel är familjeföretaget Pesupalvelu Hans Langh i Pikis, vars vd Linda Langh säger att hon litar på tekniska lösningar för att rädda Östersjön.
Hon talar av erfarenhet när hon berättar vilka fördelar företaget har haft av EU:s svaveldirektiv från 2015.
Från skrämselhicka när innehållet i direktivet blev känt, eftersom det inte fanns någon reningsteknik, till att företaget Langh Tech i dag är en av världens största tillverkare av svavelrenare.
Också Sirpa Pietikäinen, EU-parlamentariker och tidigare samlingspartistisk miljöminister, säger att det går att rädda Östersjön, men knappt.
Hon efterlyser bland annat strängare tolkningar av EU:s nuvarande miljölagar för att skydda Östersjön och hoppas på prejudikat från EU-domstolen, som i sista hand är den instans som tolkar EU:s lagar, så att åtgärder som försämrar vattnets kvalitet inte får godkänt.
Hon föreslår också progressiva avgifter i Östersjöns hamnar, där de fartyg och rederier som sköter sig på miljöfronten skulle slippa betala hamnavgifter, medan gamla skorvar som förorenar mest också skulle betala mest.
Klimatförändringen hänger över Östersjön som en mörk och hotfull skugga.
Den gör vattnet varmare och ökar regnmängderna, vilket i sin tur ökar avrinningen som för med sig näringsämnen som kväve och fosfor som bidrar till övergödningen.
– Klimatförändringen får mycket av det skyddsarbete som har gjorts för Östersjön att stampa på stället, säger miljörådet Saara Bäck.
– Därför måste EU-lagstiftningen sätta den gemensamma ribban för hur vi ska reagera på den, säger Sirpa Pietikäinen.
Det känns trots allt hoppfullt för Östersjöns framtid att experterna tror på gemensam EU-lagstiftning som tolkas strängt och att det sporrar företag att komma på nya lösningar.
Det känns hoppfullt att experterna lyfter fram kunnandet vid universitet och tankesmedjor i kampen för att rädda Östersjön.
Och EU-finansiering finns att få till exempel för att restaurera mindre vattendrag i lokala projekt.
Östersjön mår bra av stränga EU-regler.
Det är något att ta fasta på när vågorna kluckar och den varma augustikvällen vid en strand vid Skärgårdshavet övergår i natt.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln