”Skärgården är perfekt att experimentera i” — de testar permakultur på Wattkast
Huset står ett stenkast från vattnet, omgivet av träddungars om skyddar från vinden. Det här ger ett mikroklimat som är idealiskt att odla i. Foto: Robin Sjöstrand
Längst ut på ön Wattkast i gamla Korpo kommun, när man har följt landsvägen tills den blivit privat väg, följt den privata vägen tills den blivit skogsväg och följt skogsvägen tills den blivit traktorväg – där finns en kort stump nygjord grusväg som tar dig fram till ett vackert, men lite slitet, vitt hus nere vid vattnet.
Det är här, långt borta från det mesta, som Robin Reuter och Tuuli Toivola har sitt paradis, tillsammans med barnen Vilda, tre år, och Katla, fyra månader.
De köpte huset för tre år sedan och flyttade ut förra året, då de lämnade sin lägenhet i Helsingfors.
Nu är de i full fart med att skapa ett hem, eller kanske ett hemman.
Målet är att till stor del bli självförsörjande och bara köpa det nödvändigaste. För tillfället lever de utan rinnande vatten. De har en brunn för tvättvatten, men dricksvattnet får de hämta annanstans.
Trots att ingen av dem är vegetarian så är det ändå till största delen grönsaker som gårdens produktion kommer att handla om – förutom att de möjligen kommer att skaffa höns för äggens skull.
Fisk får de från havet, som ligger ett stenkast från huset.
Flera trädgårdar planerade
För att klara av de planerna krävs odling – och av många olika sorters grödor.
Robin räknar upp de trädgårdar som de har tänkt skapa.
– Först på listan står en flerårig köksträdgård, sedan en skogsträdgård, en annuell köksträdgård och dessutom har jag anlagt en svampodling också, säger Robin
– Och så har vi en hel del träd och buskar här sedan tidigare, fyller Tuuli i.
– Vi vill skapa en trädgård som ger oss mat, men som också bidrar till en högre biologisk mångfald. Det här är i mångt och mycket ett etiskt och estetiskt projekt, vars syfte är att i det långa loppet förse oss och omgivningen med föda och en trivsam miljö, säger Robin.
Här ska Robin fixa en köksträdgård för ettåriga växter tillsammans med en studiekompis. På marken har de redan mräkt ut var bäddarna ska ligga. Foto: Robin Sjöstrand
I höstas inledde han studier i permakultur och regenerativt jordbruk på yrkeshögskolan Novia och det är från de studierna som han har fått många av hans idéer.
– Kurshelheten är vänd till jordbrukare och hobbyodlare. Jag har länge varit fascinerad av naturens kretslopp och när den här studiehelheten dök upp så passade det vår situation perfekt, säger han.
Permakultur är en ihopslagning av orden permanent och agrikultur och innebär ett holistiskt sätt att se på odlingen – att skapa hållbara helheter i trädgården, eller på ett större plan i samhället.
Det är ett designverktyg, men inte enbart för trädgårdar, utan även för samhället i stort, som vilar på tre etiska principer: omsorg om jorden, omsorg om människor och rättvis fördelning.
Naturens egna system, med sin mångfald, fungerar som förebilder för designen.
Det innebär bland annat att hitta växter som stöder varandras existens. Ett annat angreppssätt är att odla i nivåer.
Skogsträdgården tar modell av naturen
Det här är något som speciellt blir aktuellt i skogsträdgården, som är en trädgård där man efterapar skogens sätt att bygga upp sig i skikt och successivt sprida ut sig.
Skogsbrynet hör till en av de naturliga förebilderna som Robin och Tuuli utgår ifrån i sin planering.
– Det finns sju stycken skikt; högväxande träd, lågväxande träd, buskar, örtskikt, marktäckare, rot- och klätterväxter. På vår gård så växer det, relativt förvildat, högväxande träd som björk och tall och lågväxande träd som äpple och päron. I buskskiktet finns bland annat hassel, vinbär, vildhallon och nypon. Till örtskiktet kan vi räkna älgräs och rölleka. Smultron växer lite här och där som marktäckare och under jorden växer det pepparrot. Till skiktet av klätterväxter hör kaprifolen och nyponbusken som klättrar vilt i vårt krikonsnår. Det är ett redan etablerat system vi kan iaktta och utgå från i planerandet av resten av trädgården, säger Robin.
Målet för Robin och Tuuli är att ha så många nyttoväxter som möjligt, men som kräver så lite jobb som möjligt – de ska sköta sig själva helt enkelt.
– Det är viktigt att trädgårdarna ska vara relativt självgående. Vi vill inte plocka ogräs varje dag, men målet är ändå att kunna leva enligt säsongerna och av det som naturen ger, säger Robin.
– Men för att det ska funka så måste vi lära oss mer om konservering så att vi får sparat allt det som finns runt omkring oss över vintern. För någon månad sedan gick vår frys sönder och då försvann bland annat hela nyponskörden från i höstas, så vi vill förlita oss mindre på frysen, säger Tuuli.
Det här blir Robins och Tuulis perenna trädgård – det vill säga trädgård med fleråriga växter. Den är skapad enligt no dig-metoden. Foto: Robin Sjöstrand
Perennköksträdgården, det vill säga en köksträdgård med fleråriga växter som man kan äta, har Robin redan lagt grunden till.
Den gjorde han i gräsmattan där han grävde gångar mellan det som kommer att bli trädgårdslanden.
Den jord han grävde upp vände han helt enkelt upp på de kommande bäddarna. Mycket mer än så ska de inte göra, är det tänkt. Inte rensa grästorvor, kvistar eller lösa upp jorden.
Däremot ska kompost tillföras och sedan täcker de över bäddarna med papper, som fungerar som en ogräsbarriär. Det hela avslutas med marktäckning.
Samma princip kommer också att användas på den annuella köksträdgården, det vill säga trädgården med ettåriga växter.
– Marktäckningen gör bland annat att marken hålls fuktigare och därmed kräver mindre bevattning, samt gör det svårare för ogräset att ta sig upp till ytan. Dessutom bidrar det organiska materialet till att med tiden bygga upp mera matjord. När vi väl har anlagt bäddarna behöver vi årligen bara tillföra kompost samt täcka in bäddarna med nytt täckmaterial. Metoden kallas “no dig” och innebär att marken klarar sig bättre ju mindre man bearbetar den. Ju mindre man gräver, desto mindre blir dessutom koldioxidavtrycket, säger han.
Vill ha ett välmående mikroliv
Tanken är att konventionell odling kräver att jorden bearbetas och att jordlivet störs. För att grödor ska kunna växa i sådan jord krävs att man matar grödorna med näring, ofta konstgödsel.
Dessutom blir skadedjuren lätt ett problem, vilket ökar behovet av pesticider.
– Här ser vi istället till att mata jorden med organiskt material, så att mikrolivet frodas. Ett välmående mikroliv gör näringsämnena tillgängliga för växterna.
En rik biologisk mångfald ovan och under jord leder i sin tur till att problem med skadedjur minskar.
– Bill Mollison, som myntade begreppet permakultur, resonerade som så att han inte har ett snigelproblem i trädgården, utan att han snarare lider av ankbrist, säger Robin
I den här vedstapeln odlar Robin och Tuuli shiitake, och en annan likadan hög ska ge ostronskivling. Svampodlingen ska förhoppningsvis ge skörd redan i år. Foto: Robin Sjöstrand
Den mest nytänkande trädgården är kanske ändå svampodlingen, även om den i dagsläget inte ser ut som något mer än två högar med ved.
– Vi fällde ett par träd förra året och i dem placerade vi träpluggar med mycel av ostronskivling och shiitake. Sedan får de i princip stå skuggigt och fuktigt – skörden torde komma i år, säger Robin.
En stock med svampmycel kan ge skörd i flera år, oftast runt fem, ibland upp till tio, beroende på stockens storlek.
– Jag gick en kurs förra våren som ordnades av Helsieni och efter det blev jag intresserad av att prova.
Mer socialt liv på landet
Att flytta från storstaden ut till Korpo har inte varit något problem för familjen. Tuuli är uppvuxen på landet i Österbotten och Robin säger att han trivs bättre utanför stan.
– Inte ens socialt har det varit något problem. Vi träffar nästan mer folk nu än när vi bodde i Helsingfors. Här är det tvärtom jämfört med stan – folk tar kontakt och vill välkomna en. För det är ju viktigt för de som bor här att vi som flyttar hit faktiskt stannar kvar, säger han.
Att det dessutom finns två andra Korpobor som går samma studieprogram som Robin gör inte saken sämre. Bland annat får han hjälp med den annuella trädgården på tomten.
– Kulturen kring permakulturodlandet påminner lite om min uppväxt och punkkretsarna i Pargas. Det är en gräsrotsrörelse av folk som helt enkelt vill göra saker själv. I punken var det att ta upp instrumenten och göra egen musik, och här är det att odla saker, men det är samma engagemang.
Också Vilda, tre år, trivs på landet, där hon har hela naturen som sin lekplats. Är hon inte ute och leker så målar hon gärna med vattenfärger inomhus. Foto: Robin Sjöstrand
Det finns också en annan orsak varför skärgården lockar.
– Den är perfekt att experimentera i, då vi har det gynsammaste klimatet i landet. Om temperaturökningen håller i sig kommer vi att kunna odla mellaneuropeiska grödor om 50 år och det är något vi borde förbereda oss på, säger Robin.
Hur Robin och Tuulis olika trädgårdar tar sig återstår ännu att se, men de tar ingen stress över projektet.
– Vi tar det som det kommer och gör så mycket vi orkar och hinner. Just nu är det bara skönt att vara borta från karriärstänket.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.