Rövarteatern i Dalsbruk siktar på spöklig sommarpjäs med lokala inslag
Teatergänget är så gott som ihopsamlat, pjäsen är författad och regissören är taggad – det enda som nu kan sätta käppar i hjulet för Rövarteaterns sommarpjäs är förstås pandemin.
Folk hungrar efter kultur.
Juha Ruusuvuori
Premiären är satt till den 18 juni, och efter det blir det några föreställningar till. Liksom ifjol är spelplatsen det gamla Tackjärnsgjuteriet i Dalsbruk. Sommaren 2020 satte Rövarteatern upp pjäsen Mordet i Glashyttan – då tilläts max 50 personer att samlas.
Årets satsning är förstås beroende av vilka restriktioner som då kommer att vara gällande, men man är beredd att flytta fram teatern längre mot hösten.
Avstamp i lokala spökhistorier
Arbetsnamnet för årets pjäs är Spökhuset i Dalsbruk, nyskriven av författaren Juha Ruusuvuori.
– Jag har använt lokala spökhistorier, till exempel den om Svarta damen som alla på orten känner till.
Dessutom har Ruusuvuori vävt in bruksortshistoria i den fiktiva berättelsen.
Känner du Svarta damen?
Dalsbruks lokala spöke ”Svarta damen” eller Charlotte f. Hästesko som hon hette på riktigt, blev änka år 1841. Efter det levde hon i avskildhet i hemmet i Dalsbruk, gick klädd i sorgedräkt och även inredningen kläddes i svart.
Enligt sägnen har Svarta damen setts gå igen i sitt hem.
Hennes make var Wolter af Petersén d.y., den sista av tre generationer Petersen som ägde Dalsbruk.
Källa: Från Honolulu till Sibirien
– Till pjäser jag skrivit för Bruksteatern har jag gjort många intervjuer med ortsbor och dessutom känner jag till en del anekdoter efter att ha bott här i 27 år, säger Ruusuvuori om sin lokalkännedom.
– Men ändå har du nog ett utomståendeperspektiv. Du tar inte ställning, utan belyser fenomen, inflikar Sofia Törnqvist, som fungerar som pjäsens professionella regissör.
Också plock från kommunalpolitiken och aktuella satsningar i Dalsbruk finns med. Spökhuset i Dalsbruk är en familjepjäs, men som inte lämpar sig för de allra minsta.
En rollinnehavare fattas
I pjäsen finns sex roller, och hittills har man lyckats samla ihop fem amatörskådespelare. Av dem var Fanny Stenström, Jarl Hohenthal, Petra Höglund och Nikolai Aalto med i fjolårets pjäs, medan danskonstnär och -lärare Marianne Petters är ny i gänget. Totalt kommer ett tiotal personer att medverka, bland dem musikern Peter Nyman.
Övningarna räknar man med att kunna köra i gång i maj.
Emilia ÖrnmarkLiksom ifjol går pjäsen på två språk, men utan upprepningar i form av översättningar. Den är ändå uppbyggd så att också en enspråkig kan följa handlingen. En viktig del av publiken är fritidsbor och enligt Ruusuvuori är det allt fler av dem som är finskspråkiga.
– Om vi får spela så kommer nog publiken, säger Törnqvist, och tillägger att ifjol plockade man in två extraföreställningar och hade publik ända från bland annat Helsingfors, Åbo och Pargas.
– Folk hungrar efter kultur, säger Ruusuvuori.
Inspirerande byggnad
Både Ruusuvuori och Törnqvist uppskattar att det är just i Tackjärnsgjuteriet teatern håller till. Här finns historian bevarad i väggarna – till och med i form av spår efter en eldsvåda.
Emilia ÖrnmarkFör genomförandet av årets pjäs har man fått bidrag från olika håll, bland annat från Svenska Kulturfonden och Konstsamfundet. Törnqvist är glad att i dessa tider få möjligheten att jobba med teater och trivs med det idérika amatörteatergänget.
– I en fri grupp som den här gör alla allting, medan man inom proffsteater aktar sig mer för att stiga på någon annans område.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.