Ska svenska Åbo våga hoppas på ett eget allaktivitetshus – till exempel i gamla Rettigs tobaksfabrik?
Utrymmesbristen inom svensk skola och småbarnspedagogik i Åbo är som en följetång utan slut.
Redan då Braheskolan öppnade år 2015 var den för liten. Staden hade egentligen behövt en fullstor svensk lågstadieskola.
Sedan dess har Sirkkala skola kämpat för renoveringspengar. Cygnaeus förskola har utlokaliserats. Sirkkala förskola har kastats än hit, än dit i jakten på en tillfällig lokal.
S:t Olofsskolan spränger väggarna inom kort.
De svenska skolledarna är att gratulera om de hinner fokusera på sin huvuduppgift – pedagogiken – då frågor om inneluft, klassrumslogistik och evakueringslokaler kräver allt mer tid.
Under vintern har idéer om ett nytt, svenskt allaktivitetshus seglat upp som en möjlig lösning på den kroniska trängseln.
Färska modeller finns både i Syvälahti skola på Hirvensalo och i Ypsilon-skolenheten i Övre S:t Marie. Där kombinerar man olika funktioner i ett och samma hus: skola, småbarnspedagogik, bibliotek, rådgivning.
Ett stort, nytt svenskt rum i Åbo med en bred kombo av tjänster är en sympatisk tanke. Men är den realistisk?
S:t Olofsskolans utrymmesbehov är akut. Elevprognoser visar att skolan behöver tilläggsrum för upp till 100 elever inom de närmaste fem åren. Den nuvarande fastigheten är i stort renoveringsbehov. En aktuell utredning har lagt fram ett nybygge vid nuvarande Samppalinna skola på Österlånggatan som ett möjligt alternativ.
Cygnaeus skola behöver i sin tur fler klassrum redan i höst. En lösning på mellanlång sikt vore ett nybygge på skolans tomt – men det löser inte höstens problem.
Då svenska Åbo spinner vidare på idéerna om ett allaktivitetshus gäller det därför att skilja på äpplen och päron: det finns behov som inte kan vänta samtidigt som långsiktiga lösningsmodeller behövs.
Ett allaktivitetshus hör till den senare kategorin.
S:t Olofsskolan är däremot ett brådskande ärende. Det svenska högstadiets behov måste ställas utanför den längre process som föregår ett allaktivitetshus. Redan skolans storlek talar för sig: hur mycket annat ska man klämma in i ett hus som ska rymma över 500 tonåringar?
Noggranna uträkningar behövs på huruvida ett allaktivitetshus ska inrymma skolklasser för årskurs 1-6 (i praktiken en ny, svensk Åboskola) och/eller småbarnspedagogik. Prognoserna tyder på att det – också på lång sikt – finns behov av båda. Därtill behövs en bred diskussion om vilka andra funktioner som ska få plats i huset.
Finska elever i Åbo har sina närskolor. Samma koncept fungerar inte på svenska eftersom de svensk- och tvåspråkiga familjerna bor utspridda, dock med viss koncentration i centrum och de södra stadsdelarna. För att enklast nås med kollektivtrafik ligger därför de svenska skolorna i centrum, med undantag för Braheskolan som svarat mot behovet i södra Åbo.
Att ett nytt svenskt allaktivitetshus ska placeras i centrala Åbo förefaller därför rätt givet. Men var?
Rettigs gamla tobaksfabrik vid Nunnegatan-Tavastgatan har stått tom sedan år 2017. Den användes senast för utbildning för närmare 900 studerande – tills yrkeshögskolan Novia flyttade ut. Under april månad i år har lokala konstnärer och De gröna lagt fram på idéer om att göra den gamla fabriken till ett kulturcentrum.
Eller kunde fastigheten – granne med Katedralskolan – byggas om till ett nytt svenskt allaktivitetshus?
Ägare är Stiftelsen för Åbo Akademi, som uppgett fastighetens försäljningspris till cirka 10 miljoner euro.
Då bygget av en svensk skola debatterades i S:t Karins i början på 2000-talet var finlandssvenska stiftelser som Svenska kulturfonden och Svenska folkskolans vänner aktivt på väg att stöda projektet. Samarbetet förföll dock på grund av stadens ointresse. Istället grundade staden år 2011 en egen svensk skola.
Då nybygge för svenska elever på nytt blev aktuellt i S:t Karins år 2017 meddelade Kulturfonden att man inte längre är intresserad av att medverka: staden S:t Karins bör med sitt stora svenska elevunderlag själv förse sina elever med en svensk skola.
Stiftelsen för kultur- och utbildningsinvesteringar – en Kulturfonden närstående stiftelse – har på senare år snarast understött kulturhus eller skolsatsningar på så kallade språköar (som svenska skolan i Lahtis).
Vilken roll fonder och stiftelser ska ha i ett projekt kring ett eventuellt allaktivitetshus i Åbo återstår därmed att se. Givet är dock att det hör till en stads fundamentala uppgifter att garantera fungerande skolgång och småbarnspedagogik.
De första diskussionerna om bygget av en så kallad kombiskola i Lillheikkilä fördes i slutet av 1990-talet. Den politisk dragkampen för finansiering pågick i över tio år och först år 2015 stod Braheskolan klar.
Trots att behoven är uppenbara ska man därför förbereda sig på att det inte blir det någon lätt match att skrapa ihop kommunal finansiering för nya svenska rum i Åbo. Om ett nybygge för S:t Olofsskolan prioriteras försvinner nog förhoppningarna om ett offentligt finansierat svenskt allaktivitetshus bak horisonten.
Lämpligt nog står ett kommunalval för dörren.
De svenska och tvåspråkiga väljarna har därför guldläge att kräva annat än floskler som svar på sina frågor om hur de framtida politikerna tänker kring utrymmesbristen i stadens svenska skolor.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.