Välkommet att staden tar strid med Raimo Puolimatka för trähusen på Kaskisgatan 3
Det är svårt att se varför investeraren Raimo Puolimatka vägrar att renovera trähusen på Kaskisgatan 3.
Adressen är ståtlig, synlig och attraktiv. Trähusbostadsmarknaden är het.
I förra veckan berättade ÅU om hur nyrenoverade trähusbostäder i hörnet av Sirkkalagatan och Nylandsgatan formligen slits ur händerna på säljarna.
Också i hörnet av Eriksgatan och Skolgatan lockade nya trähusbostäder gott om köpare. Då den utdragna kampen om trähuslängornas fortlevnad fick ett (ganska) lyckligt slut visade det sig att efterfrågan på bostäderna var så stor att de inte räckte till åt alla intresserade (ÅU 5.3 2020).
Men på Kaskisgatan 3 slår Raimo Puolimatka ut med händerna: Varför ska husen skyddas och varför kräver Åbo stad att de ska rustas upp?
Ska gamla trähus skyddas – eller får de rivas?
Den gamla klassikern till politiskt ärende i Åbo får nya fullmäktige ta ställning till sannolikt redan vid mandatperiodens första sammanträde den 23 augusti.
Då ska sista (?) ordet sägas om statusen för trähusen på Kaskisgatan 3.
Museiverket har sagt sitt. Trähusen klassas som byggnadshistoriskt och byggnadsestetiskt mycket värdefulla.
Också stadsmiljönämnden och stadsstyrelsen har satt ned foten. Under försommaren godkände bägge ett utkast till en ny detaljplan där trähusen på Kaskisgatan 3 ska skyddas.
Om också fullmäktige säger ja innebär det att de båda trähusen i Kaskisbacken – byggda i slutet av 1800-talet i nyrenässans- respektive empirestil – inte får rivas. Som kompensation får företaget Suomen Talokauppa (som Raimo Puolimatka äger 80 procent av), bygga ett nytt hus i två våningar på innergården.
Omgärdad av anrika parkerna Samppalinna och Vårdbergsparken, intill medeltidsminnande Svartmunkegränd, ett stenkast från jugendpalatsen Hjorten och Pantern är förfallet på Kaskisgatan 3 redan i en lekmans ögon en skamfläck för Åbo.
Rent iögonenfallande, till och med utan en utredning av Museiverket.
Varför Raimo Puolimatka envist bestrider trähusens värde är därför en gåta. Tidens strömningar – där det både imagemässigt och rent ekonomiskt förefaller vara lönsamt att rusta upp gammalt som går att sälja dyrt – verkar ha gått obemärkt förbi.
Staden har upprepade gånger hotat med vite om trähusen på Kaskisbacken inte restaureras. En böteslapp från den 6.8 2019 på 24 000 euro har redan, som obetald, gått till utmätning. Den 23.7 2020 har ytterligare vite på 40 000 euro dömts att betalas. Om fordringarna inte kan drivas in på annat sätt kan utsökningsverket som sista åtgärd sälja fastigheten för att kunna kassera in böterna.
Efternamnet Puolimatka är tungt belastat i berättelsen om Åbo byggnadshistoriska moderna historia. Raimo Puolimatka – en av sönerna till fastighetsmogulen Armas Puolimatka som härskade i Åbos 1960-70-tal – behöver inte med Kaskisgatan 3-husen på sitt samvete bli en länk i den kedjan. Om han inte vill, förstås.
Som en sista utväg – om förhöjda böter eller skärpta hot om utmätning inte biter – kan staden välja att genom så kallat tvångsutförande själv låta renovera trähusen på Kaskisgatan 3 och därefter avkräva fastighetsägaren på ersättning.
Tillsynsdirektör Leena Salmelainen konstaterar dock, i sin föredragning för stadsmiljönämnden (22.6 2021), att detta är en medveten risk: det finns inga garantier för att ersättningen någonsin betalas. Inför ett beslut om tvångsutförande bör beslutsfattarna därför kalkylera med risken att renoveringen betalas ur stadens egen ficka.
Bygginspektionen utförde en första tillsyn av Kaskisgatan 3 redan år 2008.
Sedan dess har, trots stadens upprepade uppmaningar om reparationer av allt från sockel till tak, husen fått fortsätta att förfalla.
För Åboborna är händelseförloppet sorgligt bekant: en gammal byggnad tillåts förfalla så länge att den ”inte är ekonomiskt lönsam att renovera längre.”
Vad gäller Kaskisgatan 3 verkar däremot nu staden med de politiska beslutsfattarna i spetsen vara beredda på att ta strid.
Det är välkommet. Att Åbo under de senaste decennierna upplevt en verklig ansiktslyftning är en anledning till stolthet. Staden blir allt vackrare. Det finns all orsak att, kvarter för kvarter, fortsätta rusta upp.
Det estetiska är ett egenvärde värt att försvara och kämpa för.
Att det estetiska också har ett ekonomiskt värde vet drivkrafterna bakom företaget Turun Arvoasunnot, som renoverat trähuslägenheter på bland annat Sirkkalagatan och Kuppisgatan (ÅU 9.8 2021). Efterfrågan är stor: ”Människor vill bo i centrum men i välbyggda hus, miljövänligt och lite romantiskt med glasverandor och högt i tak”.
Tjusigt så det förslår – men långt ifrån alla Åbobor har råd att betala för den typens boende.
Däremot har alla Åbobor orsak att kräva en stadsbild med välbyggda hus, som är miljövänlig – och kanske till och med lite romantisk.
Den gamla huvudstadens historia förpliktigar. Det gör också de framtida generationerna: vi efterlämnar redan tillräckligt med byggen som läcker, rämnar, möglar och förfular.
”Snygga Åbo” får gärna vara mer än ett upprop riktat mot nedskräpning. Det kunde bli målbild att sätta för ögonen på nya stadsfullmäktige – och inte bara då man radar upp fraser i en strategi.
Artikeln korrigerad 28.8 klockan 9:30. Österlånggatan ändrad till Nylandsgatan.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.