I Hangö har man lärt sig leva med finskan: ”Som i ett äktenskap anpassar man sig”
Betjäning på svenska i skärgården aktualiserades av Mikael Sjövall i Hufvudstadsbladet nyligen och följdes upp av en artikel i ÅU.
LÄS MERA: ÅU-artikeln Ingen förnekar att Åbolands skärgård blivit mer finskspråkig
I Hangö med finsk majoritet och en växande turism och fritidspopulation verkar det finska inslaget vara någonting man lärt sig leva med.
YleRadioredaktören Bettina Sågbom-Ek är född och uppvuxen i Hangö och besöker ofta staden som numera är hemmahamn för hennes segelbåt.
– I år var första gången som vissa restauranger som är kända för att alltid ha öppet hade stängt helt eller delvis. Det har varit en ryslig personalbrist och jag antar att man inte har kunnat prioritera språkkunskaper. Det har funnits flera servitörer som varken kunnat svenska eller finska. De har talat engelska i stället. Jag har reagerat mer på det.
Sågbom-Ek säger att hon ”av födsel och ohejdad vana” brukar använda svenska först i Hangö och sedan byta vid behov.
– På den nya restaurangen Stranden där många lokala går och äter en bra och förmånlig lunch har jag noterat att man fått service på svenska vilket inte alltid var fallet på den förra restaurangen Roxx på samma plats. Utvecklingen kan också gå åt det hållet.
Sågbom säger att hon under sin uppväxt i Hangö alltid umgicks över språkgränserna.
– I till exempel idrotten var det helt normalt att man talade svenska och lagkamraterna svarade på finska. Det ledde till att det var väldigt sällsynt med barn som inte talade finska alls i Hangö. Till och med i dagens Helsingfors finns det finlandssvenska barn som inte kan finska. Idrotten är ett väldigt bra språkbad, det har jag märkt med mina egna barn också.
”Sovitaanko että puhutaan Suomea?”
Hon känner delvis igen Mikael Sjövalls upplevelse av brist på svenska i Nagu.
– För några år sedan då jag bunkrade i Nagu blev jag lite förvånad då ingen i matbutiken jag besökte talade svenska. Där tog jag det som en självklarhet att man talar svenska. I år har jag inte besökt Nagu på grund av olämpliga vindar.
Men det är inte språkkunskaperna utan attityden och sättet som avgör.
– Det är en annan sak om attityden är dålig. Jag var med om det på en restaurang i Esbo där jag började på svenska eftersom man alltid tidigare hade kunnat tala svenska där och jag var van vid det. Då fick jag svaret ”Sovitaanko että puhutaan Suomea?”. Det gjorde mig förbannad. Jag talade ju inte svenska för att djävlas.
Apropå ett pragmatiskt förhållningssätt till språkanvändning nämner Sågbom-Ek den legendariska radioredaktören Ann-Marie Franck.
– Hon berättade en gång för mig om sina besök på ett apotek i Helsingfors. Expediten sade varje gång att hon inte talar svenska. Då föreslog Ann-Marie att de övar, att hon talar långsamt så att expediten lär sig. De blev riktigt goda vänner tack vare det. Det är attityden som avgör.
Kristoffer NöjdTomy Karlsson, pensionerad redaktör, tidigare vice ordförande i Folktinget och numera lokalhistoriker i Hangö tycker inte att det finns ett språkligt problem i staden.
– Den tiden är förbi. Det kan hända att man måste backa till 1900-talet för att komma till tiden då det gnälldes om att man inte fick ett svar på svenska. Egentligen har det aldrig förekommit några stora språkstrider i Hangö sedan staden grundades, inte inom politiken heller. Hangö fick finsk majoritet på 1980-talet. Min känsla är att vi har anpassat oss till helheten, säger Karlsson.
Själv brukar han tala svenska i affären och med till exempel med läkare som han vet behärskar språket. På restaurangerna är han van vid att personalen talar finska men det finns ofta någon i personalen som kan svenska vid behov.
– Det kan finnas enstaka situationer och personer som kräver service på svenska, till exempel av princip och äldre som inte kan finska alls. Men de flesta byter till finska om de inte får service på svenska. Det är klart att du inte kan gå till vilken restaurang som helst i Östra hamnen och förvänta dig betjäning på svenska. Men det har också med svårigheten att få personal att göra.
Viktigt använda svenskan, men…
Karlsson understryker ändå att det är viktigt att man använder den svenska servicen i vissa sammanhang, till exempel när man beställer tågbiljetter på nätet, för att man synliggöra sin existens som svenskspråkig.
– I Folktinget förde vi kampanj för ”Ett land, två språk” och för att man gärna skulle inleda samtalen på svenska. Men man måste se till realiteterna. I Hangö tycker jag vi kommit över det att man gör språket till ett problem i det dagliga livet. Det handlar absolut inte om att man inte vill ha service på svenska eller om att man inte skulle ha rätt till det. Det är klart att man måste få tala svenska i samband med till exempel läkarbesök. Men det känns lite förlegat att hänvisa till sin juridiska rätt i alla vardagliga situationer.
Karlsson liknar svenskan och finskan i Hangö vid ett äktenskap.
– Det är svårt att uttrycka sig så att man inte talar illa om sitt eget språk. Men som i ett äktenskap måste man anpassa sig till varandra. I Hangö har anpassningen pågått ganska länge.
För att undvika slagsmål mellan svensk-och finskspråkiga skolpojkar hade man tidvis i den Nya folkskolan vid Esplanaden på 1920 och 30 -talen olika rasttider för språkgrupperna. För att göra skolvägen tryggare började och slutade skoldagen vid olika tider. ”Äktenskapet” fungerade enligt principen: ”Jag är ute när gumman min är inne”