Åboland har allt, utom en framtid?
Åboland saknar en framtid om ingen i Åboland är beredd att ta sig an det politiska ledarskapet. Åboland är en vag helhet, men en viktig konstruktion för att garantera en tvåspråkig vardagsmiljö.
Alla finlandssvenska regioner är olika. De största framtidsutmaningarna finns i Åboland eftersom volymerna i allt som berör svenska är små och aktörerna är få. Relationen mellan Åbo och Åboland (Pargas och Kimitoön) är också oskarp.
Åbo är i praktiken finskspråkigt och den växande andelen svenskspråkiga i staden verkar inte bekymra sig om saken. Den nyligen aktuella frågan om juristutbildning vid Åbo Akademi beskriver bra dilemmat med svenskan i Åbo. Ett av argumenten till varför Åbo Akademi inte ska ges rätt att utbilda juris magistrar var att vardagsmiljön i Åbo inte är tillräckligt svenskspråkig.
Med tanke på antalet svenskspråkiga aktörer i Åbo, så är situationen märklig. Är det så att de som tänker på svenska i Åbo, tänker mera på sitt eget bästa än på lokalsamhällets bästa?
Den starka finska profilen i Åbo, gör också att ett samarbete med Åboland blir ointressant. Ur Åbos perspektiv blir Åboland ett rekreationsområde, som man kan lyfta fram till exempel på Finska naturens dag som firas i dag. Råkar man ha en båt, hör det också till att ta sig till Nagu gästhamn under sommaren. För de lite modigare kan båtresan gå ända till Kasnäs.
Frågan om en framtidsstrategi och ett politiskt ledarskap för Åboland är akut. Befolkningen i Pargas och Kimitoön krymper. Trots en viss årlig variation är trenden mycket klar. Enligt portalen Lounaistieto har befolkningen under de senaste 12 månaderna minskat med 104 personer i Pargas och med 60 personer i Kimitoön.
Tittar man närmare på demografin i Åboland, är det sannolikt att svenskan blir minoritetsspråk efter ett antal år, samtidigt som befolkningen blir äldre.
För att kunna bedöma vilka politiska målsättningar man vill skapa behövs åsikter och debatt. För tillfället är det tyst inom politiken i Åboland. Den innevarande fullmäktigeperioden torde gå till historien som den fåordiga politikens tid.
Det är fullt möjligt att det pågår politiska aktiviteter på olika håll. Det är ju möjligt att man avsiktligt vill utveckla Åboland utan att föra en diskussion och lägga fram modiga beslutsförslag för diskussion. Det är också möjligt att media varit dålig på att ställa frågor. Oberoende av orsakerna, erbjuder kommande kommunalval en möjlighet att skapa en framtidsdiskussion.
På sikt är det svårt att syssla med politik om taktiken är att säga så lite som möjligt. Politik handlar om ledarskap, om att våga visa vägen och om att kunna argumentera för sin ståndpunkt. Om man inte är intresserad av att argumentera, då ska man inte syssla med politik, varken som yrke eller hobby.
Kommunpolitik är i grunden en enkel hobby, ju mindre kommun, desto mera självklara beslut måste fattas. Grundproblemet är att kommunpolitikerna inte vill fatta de beslut som behöver fattas för att balansera en kommuns ekonomi. Man hittar på otaliga bortförklaringar i stället för att konstatera fakta. Det finns alltid en utredning som ännu är ogjord eller ett statligt besked man måste vänta på.
Energin i kommunalpolitiken borde sättas på att diskutera den regionala framtiden, inte på att fördröja det självklara. Populismen har fått ett allt starkare grepp om politiken och ju närmare ett val man kommer desto mera vill man hålla kvar status quo.
Då en social- och hälsovårdsreform verkställs kommer kommunernas situation att ändra avsevärt. När man i början av 2000-talet talade om kommunreformer och genomförde frivilliga kommunsammanslagningar såg spelplanen annorlunda ut. Då ingick social- och hälsovården i kommunens verksamhet i alla scenarier. Nu är läget ett annat.
När 50 procent av kommunernas omsättning försvinner, försvinner också både pengar och människor från Åboland till Åbo. De nya landskapen kommer att sakna det nuvarande kommunala perspektivet.
Finns det en endaste en, ens liten, tanke om hur den nya framtiden i Åboland ska se ut? Det finns potential bland skären i Åboland, men någon måste hålla i rodret.
Åboland behöver en framtidsdiskussion och ett politiskt ledarskap.
Bra text. Tack.
Nu inför kommunalvalet har ju medborgarna möjlighet att be om besked av fullmäktigekandidaterna om sin kommuns tänkta framtid.
Tyvärr är det idag skrämmande for en politiker att sticka ut, att ha en avvikande åsikt eller att komma med nya ideer som skrotar gamla invanda vanor. Den politikern utsätts för personliga angrepp på alla tillgängliga medier. Det finns så många människor typ ”så har vi alltid gjort förr”, som utnyttjar sociala medier till att svartmåla och förolämpa, ja t.o.m. hota nytänkare. Varför skall förresten en offentlig person få utsättas för mera och grövre förolämpningar än den vanliga medborgaren? Undra på att dagens kommunalpolitiker vill ligga lågt!
Det var en skrämmande och insiktsfull text. Vem skall ta sig i kragen och göra någonting? Dagens politik förefaller vara fylld av tjänstemän som ”bara gör jobbet”?