Åboland, momentum för flyttrörelsen är här och nu
Tre saker ska fungera för att flyttrörelsen till landsbygden ska bli bestående, säger Jord- och Skogsbruksministeriets konsultativa tjänsteman Christel Åström, intervjuad i gårdagens Hbl.
Dessa tre är infrastruktur, nätuppkoppling och basservice, såsom skola och sjukvård.
Man får anta att det finns mer än en utredning om flyttrörelser bakom det påståendet och mycket logiskt låter det.
De allra flesta anser att man måste kunna ta sig till och från sitt hem relativt behändigt året om, nätuppkopplingen är en nödvändighet oberoende av var du bor i dagens samhälle, och även den som varken har barn i daghems- eller skolålder har behov av basservice som hälso- och sjukvård.
Det är ännu alltför tidigt att tala om en trend att flytta till landet, skärgården eller glesbygden.
Ännu mer för tidigt är det att förutspå att den flyttrörelsen blir bestående. Det vet vi inte ännu.
Men det har under vår och sommar funnits tecken som antyder att en flyttrörelse i riktning ”landet” eller småstaden pågår på olika håll i Svenskfinland.
I gårdagens Hbl intervjuas ett par som nyligen flyttade till Tenala från Helsingfors. Coronapandemin fick dem att stänga sin butik i centrala Helsingfors, nu jobbar de på distans från Tenala.
De är ett exempel. Det som gör exemplet så talande är ett visst citat: ”Vi insåg att vi kan jobba var som helst, det mesta vi gör kan vi göra på nätet”.
Distanstillvaron har öppnat ögonen för hur många arbetsprocesser och uppgifter som kan skötas på nätet i dag.
Det finns många jobb där sannolikt en del av arbetsprocesserna permanent har flyttat till nätet, en del möten blir i framtiden i regel på distans, en del uppgifter kan de anställda utföra från vilken adress de än väljer.
Man måste inte vara egenföretagare (som i Hbl-exemplet), forskare eller författare, man kan vara tjänsteman i Skatteförvaltningen, it-stödperson eller bankrådgivare – och jobbet löper, på distans.
Man kan inte snickra, dra vägar eller fälla träd på distans, men man kan sy, sälja eller göra en skogsbruksplan på distans.
Hur duktigt skolorna än fixade distanslivet under våren har de flesta elever, föräldrar och lärare glatts åt att ha en gemensam fysisk skolmiljö igen. Det exemplet, skolvärlden, får illustrera vårt behov av att mötas, se varandra, utvecklas i en samverkan.
Det behovet kan för all del fyllas i en småstads-, skärgårds- eller glesbygdsmiljö också – och de människorna som resonerar så, kanske just de i pandemins tid väljer en ny boningsort.
Lockropet om att flytta till en miljö med mer svängrum än i stan – vilket förstärks under coronapandemin – upplever just nu ett momentum.
Det kan vara ett vinnande koncept för till exempel Pargas, Kimitoön och flera kranskommuner kring Åbo.
Så friar också Pargas med en finurlig animation till stugägare om att omvandla fritidsbostaden till fast adress, Kimitoön annonserar för tillfället på bussar i Åbo och Vemo kommun har lockat med tomter för en hundring.
ÅU skrev om hur daghem och skolor i Pargas till denna höst har märkt ett nyvaknat intresse från inflyttande familjer.
Under tiden april till juni flyttade 46 personer fler in än ut, vilket för Pargas är väldigt fina siffror. Under första halvåret av 2020 visar Pargas en positiv nettoinflyttning på totalt 40 personer.
I Sydösterbotten pågår något motsvarande, eller ännu bättre, eftersom siffrorna är positiva även då nativitet versus mortalitet tas med. ”Sydin” (30.6) skriver om en befolkningsökning i alla de fyra sydösterbottniska kommunerna, Kristinestad, Kaskö, Närpes och Korsnäs.
Kaskö har den största procentuella ökningen, men det beror på att en ökning på 29 personer är så stor i en så liten stad. Förklaringen där stavas arbetskraftsinvandring och Kaskös stadsdirektör säger att hon tackar grannen, Närpes, för dess arbetskraftsbehov.
Befolkningsmängden har förändrats i positiv riktning också för Raseborg, Sjundeå, Lojo och Kyrkslätt, visade Husis i går, medan Hangös och Ingås statistik låg på minus.
Så är det i Pargas också, dessvärre. Trots att flyttrörelsen är positiv är det första halvårets slutsumma negativ.
Under januari–juni har det nämligen fötts 34 barn, medan 105 Pargasbor har dött.
Att marknadsföra sig som inflyttarort till barnfamiljer är därför absolut den strategi Pargas bör ha, även om alla åldersgrupper välkomnas.
Man kan inte hindra någon från att dö, men man kan till och med uppmuntra folk att föda barn, framförallt kan marknadsföringen locka med en barnvänlig miljö,.
Det är inte så dumt när man samtidigt kan göra PR för en omgivning där man bor med svängrum.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.