Förflytta dig till innehållet

"Att inte överge det djur man valt att skaffa borde inte vara ett omöjligt krav"


Vid första anblicken kan det te sig som opportunistiskt att Finlands djurskyddsförenings förbund SEY rider på Me too-rörelsen och presenterar kampanjen #MIAUtoo för att uppmärksamma problemet med övergivna katter.
Men opportunism behövs när konkurrensen om uppmärksamheten är hård, och kan förlåtas om kampanjen är ute i ett viktigt ärende.
SEY är ute i ett viktigt ärende. Den aktuella kampanjen nedvärderar inte Me too-rörelsen och lyfter inte heller svansen – om uttrycket tillåts – oförtjänt högt.
Som så ofta när det handlar om ett respektlöst beteende som är omfattande nog för att skapa problem och kallas för systematiskt skvallrar frågan om något större än problemet – det vill säga övergivna katter.
SEY gick ut med sin kampanj på tisdagen men ÅU rapporterade redan förra veckan om övergivna katter.
På Axxels naturbruksenhet i Brusaby i Kimito tar djurskötare och studerande hand om de upphittade katterna. De avmaskas, vaccineras, steriliseras och sätts i karantän.
Om ingen ägare gör anspråk på dem kan de säljas. Aggressiva katter avlivas.
Naturbruksenhetens insats behövs. Tidigare har SEY uppskattat att 20 000 katter överges årligen, vilket betyder att fenomenet inte är koncentrerat till sensommaren och hösten.
Nu verkar antalet övergivna katter öka, och därmed ökar också antalet katter som föds i det fria.
Den som har för sig att katter, till synes väldigt självständiga djur, klarar sig obekymrat utan hem och ägare har fel. Många av dem dör av hunger eller fryser ihjäl.
Inavel leder till sjukdomar hos den vilda kattpopulationen, och eftersom det kan vara svårt att hitta ett hem till vilda katter är det inte ovanligt att de avlivas.
För sitt jobb behöver SEY donationer, det är ett av målen med kampanjen. En donation på 50 euro kan vara livsavgörande för en övergiven katt.
Nu vill någon inflika att med allt annat som pockar på vår uppmärksamhet och givmildhet, speciellt sådant som rör mänskligt lidande, så måste en hittekatts liv nedprioriteras.
Självklart är det så, att var och en av oss fattar beslut om i vad vi engagerar oss och vad vi väljer bort. De valen, i sin tur, är ett uttryck för vad vi håller som viktigt.
Men det blir lätt fel om vi tänker oss att vi här har att göra med en glidande skala som ursäktar ett hänsynslöst beteende.
Ett annat mål med SEY:s kampanj är att påminna oss om det självklara: djur har ett värde som vi inte kan blunda för.
Visst, vi kan föreställa oss situationer där ett djurs värde vägs mot en människas och utan att tveka kalla människans värde för absolut.
Men av ett sådant tankeexperiment följer inte att det är vi som ger eller berövar djur deras värde. Vi vet att i en strikt juridisk mening är djur egendom, men också att människor kan göra sig skyldiga till djurskyddsbrott.
Djur finns inte till för vår skull men vi kan välja att inkludera dem i våra liv. Med det valet följer ett ansvar att leva upp till. Att leva upp till ansvaret innebär bland annat att inte överge katter.
SEY:s verksamhetsledare Kati Pulli säger att katter överges för att de inte uppskattas och för att de är enkla att ersätta.
Det skulle tyda på att en sorts konsumtionsattityd också kommit att omfatta våra husdjur, och speciellt våra katter. Djuren har blivit bruksvaror och därmed utbytbara.
De som chockeras av att detta kan påminna sig om att det är den typen av inställning som möjliggör en stor del av vår köttproduktion – med betoning på ordets senare del.
Industrialiseringen av djurhushållningen innebär av nödvändighet att djuren inte kan ha ett egenvärde.
Man kan konstatera det som ett faktum och sedan avgöra vad man tycker om det, men det är knappast överraskande att en sådan attityd inte kan avgränsas till en (1) aspekt av förhållandet mellan människa och djur.
När det handlar om husdjur brukar en vanlig fråga vara: Är du katt- eller hundmänniska?
I det här sammanhanget kvittar kategorierna. Oavsett djuret i fråga bär var och en den sortens ansvar som följer av att man är avgörande för hurdant liv djuret får.
Vill man inte bära det ansvaret, ja då ska man inte heller sätta sig i en position där man inte kan välja bort det.
Djur ska varken nedvärderas eller exotiseras. De ska tas för vad de är, beroende på vilket förhållande vi har till dem.
Vad gäller katter och husdjur överlag kan det inte vara svårt för, till exempel, föräldrar att förklara för barn hur det ansvar och den respekt som präglar detta förhållande ska ta sig uttryck. Viktigare än att förklara är att föregå med gott exempel. Att inte överge det djur man valt att skaffa borde inte vara ett omöjligt krav.
LÄS OCKSÅ: Tolv hittekatter i Kimito

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter

Your current shadow instance is ""Staging shadow"". Exit