ÅU – en osannolik överlevare
Den 25 oktober 1823 utfärdade senaten privilegiebrev för Christian Ludvig Hjelt att utge Åbo Underrättelser.
Lördagen den 3 januari 1824 utkom det första numret av Åbo Underrättelser. Tidningen utgavs av Bibel-Sällskapets tryckeri som innehades av filosofiemagistern, bokhandlaren och boktryckaren Hjelt.
ÅU kom inte till för att allmänheten skulle ha haft något känt behov av en ny svensk tidning. I Åbo fanns redan Åbo Tidningar, som hade utgivits sedan 1771 och därmed var landets äldsta tidning.
ÅU och Åbo Tidningar utkom båda fram till 1861, då Åbo Tidningar måste ge upp. Efter det har ÅU behållit ställningen som den finländska presshistoriens mest seglivade blad.
ÅU utkom två gånger i veckan fram till år 1860, då man började utkomma tre dagar i veckan. 1877 blev ÅU den första sjudagarstidningen i Finland. I slutet av 1960-talet genomlevde tidningen en av sina största ekonomiska kriser och måste avstå från det dyra måndagsnumret. Sommaren 1969 blev ÅU en femdagarstidning, vilket man ännu är i dag.
Tidningen har överlevt många större och mindre kriser. Åbo brand, flera krig och konkurser till trots finns ÅU ännu kvar. Utan stort engagemang av dem som under årens lopp jobbat på ÅU, skulle tidningen inte nästa år fira 200 år.
Den fåtaliga svenskspråkiga läsarkretsen i regionen i kombination med 2000-talets digitaliseringsvåg, har också de senaste åren krävt stora ansträngningar av alla som jobbat på tidningen. ÅU har kännetecknats och kännetecknas ännu i dag av att alla anställda har en bred kunskap och av att alla är beredda att rycka in där och då det behövs.
ÅU har genomlevt en föga sannolik 200 års resa. Den gemensamma nämnaren är att det ekonomiskt sett har varit kämpigt så gott som hela vägen. ÅU har varit och är en liten tidning. I små enheter är marginalerna också knappa. Att leverera nyheter sju dagar i veckan året om och samtidigt ge ut en papperstidning fem dagar i veckan kräver en viss mängd resurser.
I dag är hela mediebranschen i gungning i Finland. Endast skattefinansierade Yle verkar klara sig utan minskad budget. Finland har, avvikande från de övriga nordiska länderna, valt att satsa alla skattepengar på sitt statliga mediebolag. Det här kan på sikt visa sig vara ödesdigert.
Digitaliseringen gynnar de stora aktörerna på marknaden. De mindre tidningarnas framtid är oviss. Papperstidningen tappar läsare och den digitala läsaraffären är inte lönsam. Trots det dystra läget, har media en viktig uppgift.
Hur skulle Åboland se ut utan en regional och lokal svenskspråkig tidning? ÅU är fortfarande i dag en institution som håller ihop Åboland och det svenskspråkiga i sydväst. Det finns inte längre många organisationer vars verksamhetsområde eller fokus är Åboland.
ÅU:s framtid handlar om att skapa innehåll som är relevant och intressant i ÅU:s områden och som läsarna är beredda att betala för. Den digitala nyhetssfären kräver dock resurser och ett annorlunda nyhetsgrepp än den traditionella papperstidningen.
ÅU:s tidigare chefredaktör Ole Torvalds avslutar tidningens 150 års historik med orden som gäller ännu i dag: ”En landskapstidning av ÅU:s typ kan inte göra anspråk på att ersätta en rikstidning. Men just i sin detaljerade närkontakt med spridningsområdet och dess miljövillkor kan den inte heller någonsin fullvärdigt ersättas av en rikstidning. ÅU fyller en för sin region verkligt livsviktig uppgift. Även om framtiden inte lovar guld och gröna skogar ter den sig onekligen sporrande”.
Tackar å läsarnas vägnar för en fin tillbakablick. I den alltmer komplicerade verkligheten med globala och regionala kriser har vi ett behov av relevant och lokalt innehåll. Livet är lokalt – ÅU:s kännspaka slogan – känns än mer relevant i nuläget. Önskar ÅU och dess utgivare resiliens och vishet i att driva och utveckla verksamheten framöver. Vi behöver privatägda medier även i Svenskfinland för att trygga mångfalden och yttrandefriheten.