Björkebo i Pargas är redan ett gemenskapsboende – men personal behövs kanske tjugo gånger varje natt
– Snart blir det rock’n roll, säger en man förväntansfullt i allrummet på Björkebo i Pargas.
– Skivrådet är väldigt populärt, säger närvårdaren Tuula Robertsson, som jobbar deltid som aktivitetsledare för de äldre på boendet.
Varje vardag ordnas någon aktivitet. Det kan till exempel vara kortspel, brädspel, bingo eller kaffeklubb, då man umgås över en kopp kaffe och lite kaffebröd.
– Vi går regelbundet på promenad och ibland får vi gäster. Speciellt uppskattat är det då någon berättar om gamla tider eller visar gamla bilder. Församlingarna håller också andakt ett par gånger i månaden.
Carina HolmOckså välfärdsområdet Varha tar fasta på den sociala biten föräldres välmående.
I det som sedan årsskiftet finns inskrivet i lagen som gemenskapsboende för äldre ska bostäderna vara anpassade för de äldres behov plus att det ska finnas aktiviteter som främjar socialt umgänge och de äldres förmåga att klara sig i vardagen (ÅU 16.11).
Genom mer gemenskapsboende vill Varha komma i från tyngre och dyrare vård dygnet runt.
På Björkebo finns båda varianterna.
Äldre är i sämre skick
En utmaning i dag är att de äldre är i mycket sämre skick när de får en plats också i ett gemenskapsboende.
Robertsson säger att situationen var en helt annan, när hon började för fem år sedan.
– Då fanns det de som bakade eller gjorde handarbeten. Det är väldigt få av de boende som orkar med sådant i dag.
Från 60+ till 100+
I dag är 42 av Björkebos bostäder gemenskapsboende. En del av de boende går själva utan hjälpmedel, andra sitter i rullstol. En del är sängliggande dygnet runt, även om de bor i en egen lägenhet. Alla utom en behöver duschhjälp.
Helt lätt är det inte att hitta aktiviteter som alla gillar.
– En del av våra boende är 60+, medan andra är 100+. Det är ett stort åldersspann och olika intressen, säger hon.
Livsträd ska berätta om personen
Att ta reda på vad någon tycker om blir allt viktigare när nya boende kommer till ett gemenskapsboende.
– Det finns livsträd, som man fyller i tillsammans med den boende eller en anhörig. De kan sedan finnas på väggen i bostaden, så att den som kommer dit vet att här bor det någon som tycker om musik eller som är rädd för spindlar, säger Annika Leandersson .
Sedan mitten av september är hon en av tre koordinatorer för äldre inom välfärdsområdet Varha i Egentliga Finland. Hennes område är Pargas med skärgården, S:t Karins samt Portsakoti i Åbo.
– De aktiviteter som finns på Björkebo är bra exempel på verksamhet som främjar det sociala umgänget, säger hon.
Ska bli ungefär lika på alla boenden
Med tiden ska Varha komma med riktlinjer, eftersom det i dag finns boenden där det inte finns några aktiviteter, medan andra har mer program. Varha har också en omfattande materialbank med idéer och tips på aktiviteter för de äldre.
– Det ska vara ungefär lika på alla ställen, säger Leandersson.
Här har tredje sektorn som föreningar och frivilliga en viktig roll.
– Röda Korset ordnar julfest och valborgsfest för våra boende och ställer upp då det behövs vid promenaderna, säger Tuula Robertsson.
Carina HolmHon skulle gärna ta emot både fler frivilliga programpåhittare och själv göra mer.
”Mer personal behövs, absolut”
– Det som absolut skulle behövas är mera personal.
– Tanken är ju att personalen ska ha ett rehabiliterande arbetssätt under hela dagen, från morgonsysslorna till kvällen, säger Leandersson.
– Alla har det i bakhuvudet, men ofta handlar det om tiden. Dokumentationen tar otroligt mycket tid, säger Robertsson.
Precis allt ska dokumenteras
Hon suckar lite när hon säger att personalen har blivit lärd att det som inte är dokumenterat, det har inte hänt.
– Efter morgonsysslorna tar det ungefär en timme för mig att dokumentera dem. Allt från vilka mediciner som är tagna till att underlivstvätten är gjord ska dokumenteras. Jag dokumenterar vad vi har gjort också efter lunch och innan jag går hem, säger hon.
Leandersson säger att ett rehabiliterande arbetssätt också kan handla om att de hjälpmedel som behövs finns och att boendena är ändamålsenliga. Det ska till exempel gå att röra sig i badrum med rollator eller rullstol.
– Det är också viktigt att gemenskapsboendena faktiskt har allrum att samlas i, säger hon.
– Det idealiska skulle vara om allt, som till exempel fysioterapi, fanns under samma tak, säger Robertsson.
Nattpersonalen behövs
Eftersom det på Björkebo också finns avdelningar med vård dygnet runt finns här också personal på nätterna.
Tanken är att de äldre på framtidens gemenskapsboenden ska använda hemvård och trygghetslarm nattetid, men Robertsson säger att de boende på Björkebos gemenskapsboende i dag inte skulle klara sig utan personalens hjälp.
– Varje natt gör vi åtminstone 15–20 planerade besök hos boende, som bor i egna lägenheter. Utöver det kommer oplanerade besök vid behov. Det handlar till exempel om ställningsvård, där vi vänder den boende i sängen eller om stomiplattor som behöver bytas eller korrigeras.
I Tennbyhemmet, som är ett annat gemenskapsboende i Pargas, finns det personal på plats dagtid, men på kvällen är det hemvården och på natten är det trygghetslarm som gäller.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.