Freja Rudels 29.11.2023 20:00

I Axel Åhmans roman ”Eldsjäl” rör vi oss i hjärtat av den finlandssvenska landsbygden.

Utan eldsjälarna, utan alla inspirerande fyrbåkar med förmåga att sätta eld i baken på mindre energiska medmänniskor vore våra krympande avfolkningsbygder släckta och kalla för länge sedan.

Åhman vet det. Men han vet också att eld inte är att leka med.

Han vet att den förtär, inte minst den som brinner.

I centrum för Åhmans roman tronar ett ungdomsföreningshus format som en fyr. Det står på en kulle och vakar över de glesnande undersåtarna i byn nedanför.

Byn är en enkel skapelse med en huvudväg och en butik, åldrande befolkning, dåliga bussförbindelser, en fast uppsättning original och storkonsumtion av korv och öl.

I romanen fyller UF Fyrens lokal en mängd funktioner. Ur Fyrens perspektiv levereras överblickar över byns nu och sammanfattningar av tiderna som lett hit.

Huset minns alla bridgekvällar, discon, bröllop och LAN-partyn som någonsin ordnats inuti den. I alla sina knarrande, flagande och läckande vrår vittnar föreningshuset om följderna av tapper talkoanda och sinande engagemang.

Föreningshuset Fyren är ett fyndigt ledmotiv: sinnebilden av en eldsjäl och ett kalkerpapper av en landsbygd på utdöende.

Fyren är symboltyngd och magistral arkitektoniskt, men också väldigt mycket ett hus med skenande uppvärmningskostnader och rostiga rör.

Den som har bäst koll på kåken är Daniel, ungdomsföreningens ordförande sedan fjorton år tillbaka, den årliga revyns motor och dragplåster, eldsjälarnas eldsjäl som ägnar mer tid i pannrummet i Fyren än i sängen hemma.

En gång var han en skänk från ovan som hämtade ungt blod till styrelsen och återuppväckte hela revytraditionen. Men efter fjorton år har nyhetens behag mattats ut. Det glesnar i skådespelarledet.

Regissören har tackat för sig och det tycks finnas en beställning på förnyelse också bland publiken.

Som räddare i nöden drar naturbegåvningen Joanna in med sin gråa mus till syster i släptåg fyller luckorna i ensemblen.

En regissör lyckas man också engagera. Ett proffs rentav.

Men Joanna visar sig snart vara så begåvad att hon överglänser Daniel och regissören är kvinna, vegan och saknar körkort.

Ganska omedelbart står det klart att Daniel håller på att tappa sitt alltmer krampaktiga grepp om Fyren, revyn och hela sin tillvaro.

Schildts & Söderströms

Komikern, författaren, skådespelaren och dramatikern Åhman är en multibegåvning och i ”Eldsjäl” gör han bruk av hela sitt register.

Spänning bäddar han för med en bensindunk och en tändsticka genast i början och skratt är han noga med att locka han fram med jämna mellanrum.

Litterärt är romanen inte fullt så intressant som hans debut, novellsamlingen ”Klein” 2020, som uppehöll sig vid kombinationen landsbygd och manlighet och nådde djupt i perspektiven.

Åhman berättar med flyhänt flyt och har skapat en bok som är lätt att vistas i.

Men Åhman berättar med flyhänt flyt och har skapat en bok som är lätt att vistas i.

Humorns huvudingredienser hämtar han ur den karikerade bymiljön och kryddar med underfundiga formuleringar.

Kassatanternas kassatant Majvor är ”en kedjerökare så hängiven Malboro röd att hon ensam står för åtminstone tio procent av bolagets omsättning” och i Daniels jobb som allt i allo har alla kunderna en fot i graven eftersom det att ”betala någon för att fälla ett träd på tomten är en skam få återhämtar sig ifrån”.

Skrattet är dock inte allt och ibland fastnar det i halsen. Anledningarna till att revygänget söker sig till Fyrens ljus och värme är i grund och botten tragiska.

Fram skymtar äktenskap som knakar i fogarna, tomheten efter en fru som cancern tog, hålet som en förlorad barndom lämnar och bekräftelsetörst utan rim och reson. Här anas svärta och djup, men också en god dos melodram.

Det märks att Åhman stått både på och bakom scenen. Han gör psykologiskt träffande iakttagelser av gruppdynamiken i teatertruppen och får fatt i den familjekänsla och eufori som ett gemensamt projekt kan framkalla.

Det är mycket som är rätt i ”Eldsjäl”, men kanske inte så mycket som är direkt överraskande eller ögonöppnande.

Romanen inte bara handlar om en revy, den fungerar som en revy: bjuder på lite av varje, förlitar sig på igenkänning och är genomgående mån om att underhålla en publik lika brokig som på en ungdomsföreningspremiär.

Jag är säkert på att många kommer att läsa ”Eldsjäl” med stor behållning, men Åhman hade kunnat nå betydligt djupare med sina insikter om eldsjälens väsen om han inte hade varit så upptagen med att charma alla lagom mycket.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln