Freja Rudels 29.12.2021 19:10

Vi lever i konsumismens tidevarv. Shopping är självförverkligande. Du är vad du köper. Konsumismen dikterar också protesten. De hållbara valen. Köpstoppen. Hur vi än vrider oss är vi konsumenter.

Men det inte bara i förhållande till nuet som konsumtionen är talande.

Det visar det högintressanta verket ”Att mötas kring varor. Plats och praktiker i handelsmöten i Finland 1850–1950”.

Boken är en slutprodukt av det ÅA-förankrade och SLS-finansierade forskningsprojektet ”Kommunicerande konsumtion” som under åren 2016–2019 undersökte de kulturmöten som olika former av småhandel inneburit under decennierna före och efter sekelskiftet 1900.

I boken medverkar historiker, traditionsvetare och en sociolog. En mängd former och aspekter av småhandel tas upp med skiftande perspektiv och fokus. Förutom handeln binder begreppen plats och praktik samman bokens texter.

I någon mån berättar de alla med filosofen Michel de Certeaus tankar i botten om hur platser genom praktiker förvandlas till rum.

Det rör sig om rum, inte bara för konsumtion och försörjning, utan också för möten över gränser kopplade till klass, etnicitet och kön.

Redaktörerna Johanna Wassholm och Ann-Catrin Östman framhåller handelsmötenas potential att utmana existerande hierarkier, men också att manifestera och cementera rådande normer.

Forskargruppen har träffat en guldåder. Handelsmötena vittnar om en spännande men svårfångad vardagshistoria som lätt hamnar i skymundan av stormän och stordåd.

I ”Att mötas kring varor” gör forskarna bruk av material som tidningstexter, frågelistor och fotografier.

Flyktigheten i ett marknadsrum som kommer och går, avstånden mellan erfarenhet och återberättande, tendens och ton i tidningstexter och fotografitekniska utmaningar är aspekter som vägs in i analyserna.

Att varor kan konsten att söka sig till människor och människor kan konsten att söka sig till varor blir tydligt. Jesus drev månglarna ur templet, men bara tillfälligt.

Anna Sundelins artikel om handel på kyrkbacken visar att de hittade tillbaka. Trots att handel under gudstjänst var förbjuden gick t.ex. vetebröd och klockor åt som smör i solen på söndagsförmiddagarna under slutet av 1800- och början av 1900-talet.

Småhandeln möjliggjorde kvinnligt aktörskap

Att bli kvitt handelslusten hos folk var inte det lättaste. Det visar Östmans artikel om de kvasimarknader som trots marknadsförbud fortlevde i Österbotten.

Här blottläggs åsikter om marknaderna, rädslor för att de ska leda till oordning och superi, men också uppfattningar om deras nödvändighet som försörjningsmöjlighet och upprätthållare av en sund konkurrens där de som bodde ute på vischan hade en möjlighet att hävda sig.

Småhandeln möjliggjorde kvinnligt aktörskap. På torgen figurerade kvinnor både som försäljare och konsumenter och här både vidgades och blottades gränserna för vad en kvinna fick göra.

Hanna Lindberg skriver om förakt för konsumerande kvinnor ur överklassen och om avsmak och skam kring hanteringen av varor. De fina fruarna tog sig rätten att smaka på smöret och enstaka modiga torgförsäljare tog sig rätten att protestera mot deras raspande tumnaglar.

Ur handeln med smör utvinner Östman och Eija Stark intressanta iakttagelser om genus, klass och trots.

En av de stora behållningarna av boken är hur den punkterar alla eventuella föreställningar om ett etniskt homogent Finland.

Som en del av det ryska imperiet var Finland en i nordisk jämförelse brokig plats och småhandeln gav upphov till möten inte bara mellan stad och landsbygd, fattig och rik, utan också mellan olika etniska grupper.

Att handelskontakterna österut och söderut varit livliga framkommer av Sundelins och Wassholms artikel om byteshandel med lump och lerkärl i Viborgs län. Det märks också i Niklas Huldéns text om handelsutbyte över finska viken, mellan Finland och Estland.

Wassholm skriver i en annan artikel om judars och tatarers närvaro och försörjningsmöjligheter på marknaderna i Finland.

Maren Jonasson följer två afroamerikanska artisters uppträdanden runtom i landet och Jutta Ahlbeck diskuterar marknaden som ett eget rum för romer. Här är forskarnas vaket kritiska, men också varsamt empatiska hantering av källmaterialet en stor del av behållningen.

Ahlbecks text utgår från romers egna berättelser om marknaderna och visar hur de formuleras som ett slags motberättelser till en förhärskande misstänkliggörande och pejorativ syn på romer.

I de egna vittnesmålen, framsprungna ur intervjuer utförda av romer, framträder en historia där tillhörighet, nostalgi och värdighet utgör centrala element.

Komplexiteten i källmaterialet och hur det styrs av intressen och diskurser visar Sandra Waller i en analys av det nationella ramverkets roll i frågelistor kring folkkultur från 1950- och 60-talen.

Mångsidig men lite klumpig bok

En annan metodologiskt intressant artikel är Eija Starks undersökning av marknadsplatsernas visuella etnografi mellan 1890 och 1950.

Utgående ifrån fotografier av finländska marknadsplatser diskuterar hon exempelvis vad huckle respektive hatt berättar om en kvinnas klasstillhörighet, vem som skulle stå bredbent med händerna i fickorna och varför unga pojkar men inga unga flickor syntes i torgvimlet.

Att läsa boken från pärm till pärm är kanske inte det bästa sättet att tillägna sig den. Det är mer en artikelsamling än en monografi – vilket är typiskt för den här typen av projektböcker.

Det gör den mångsidig, men också lite klumpig. Även om kapitlen kallas kapitel är de självbärande artiklar som följer genremallen för en vetenskaplig artikel med omständlig inledning och sammanfattning. Det blir tolv inledningar utöver introduktionen, och oundvikligen en hel del upprepningar.

Att gruppen ibland haft projektets perspektiv snarare än bokens eventuella läsare för ögonen märks också i valet att inte ta upp gårdfarihandeln i boken, med motiveringen att ämnet granskats i tidigare artiklar inom projektet. Nu stryker temat runt som en hemlös katt i de olika artiklarna men behandlas aldrig ordentligt.

Den kunskapstörstige kan givetvis leta sig vidare, men en artikel på temat hade suttit fint i helheten.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln