SPT 26.02.2021 18:14

”Kön ska inte hänga hop med hur ens liv blir. Där har universitet ett stort ansvar.”

Fritjof Sahlström, dekanus vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi

Det råder brist på ingenjörer i Svenskfinland, speciellt på kvinnliga ingenjörer, säger Viktor Kock, verksamhetsledare för DIFF – Ingenjörerna i Finland, fackförbundet för svenskspråkiga ingenjörer.

DIFF har i dag 3 300 medlemmar. Endast 9,5 procent av deras medlemmar är kvinnor.

— Jag hade själv väntat att procenten skulle ha rört på sig lite mera de senaste tio åren, men den har varit princip densamma, säger Kock.

Motsvarande finska förening, Insinööriliitto, har 14 procent kvinnor bland sina medlemmar. Enligt Kock är det en betydande skillnad.

— Skillnaden kan bero på att det i Österbotten finns en tradition av att män söker sig till teknikbranschen.

Av DIFF:s medlemmar är 1 068 studeranden, varav 124 är kvinnor.

— Vi har indikationer på att kvinnorna som studerar till ingenjörer har de tufft under studietiden och känner sig ensamma, säger Kock.

Vissa grenar inom teknik lockar helt tydligt fler kvinnor än andra, menar Kock. Kvinnor vill bli byggnadsingenjörer eller lantmätare, medan kvinnorna är underrepresenterade inom el, maskin och metall. Enligt Kock har det tydliga orsaker.

— Lantmäteribranschen har inte en stämpel av att vara mansdominerad. Samma är det med bygg, där har det kommit in fler kvinnor under de senaste åren. Men el och metall har en stämpel av att vara mansdominerade branscher och därför söker sig inte kvinnor dit.

— Bilden av att det är ett mansdominerat fält måste bort för att det ska bli någon förändring, säger Kock.

Gamla stereotyper

Fredrika Snåfs studerar kemi- och processteknik vid Åbo Akademi för andra året och önskar arbeta med hållbar utveckling i framtiden.

Snåfs säger att det inte råder brist på kvinnor på hennes årskurs och att hon är glad att fler söker sig till det programmet. Hon tror att orsaken till att kvinnor inte söker sig till teknikprogram beror på att gamla stereotyper lever kvar.

— Fler kvinnor borde finnas representerade i utbildningarnas marknadsföring och man borde rikta den till både manliga och kvinnliga gymnasiestuderande.

Enligt Snåfs skulle även arbetsmarknaden kunna göra mera.

— När jag nu har sökt sommarjobb har det stundvis känts som att jag har sämre möjligheter än män.

Ingen särbehandling

Fanny Lauren studerar för tredje året el- och automationsteknik med inriktningen Energy Technology vid yrkeshögskolan Novia. Intresset för miljöfrågor tog henne till programmet och hon hoppas att hon i framtiden får arbeta med förnybar energiteknik.

Av studerande på el- och automationsteknik är under 10 procent kvinnor. Lauren säger att hon inte har känt sig särbehandlad, varken under studierna eller när hon sökt jobb.

— Det har inte varit ett hinder för mig att vara i en mansdominerad bransch. Det har varit kiva hittills. Men förstås skulle jag gärna se fler kvinnor i branschen i framtiden.

Kristian Blomqvist, prefekt vid Institutionen för teknik och sjöfart vid Novia, säger att de endast har sett en marginell ökning av kvinnliga sökande till ingenjörsutbildningarna de senaste åren. Han säger att de skulle behöva bli bättre på att förmedla information till studiehandledare på andra stadiet om vilka möjligheter som finns inom de tekniska områdena.

— På så vis kan de i sin tur förhoppningsvis inspirera fler kvinnliga studerande att välja en teknisk utbildning, där vi vet att de klarar sig utmärkt och är väldigt eftertraktade efter sin examen, säger Blomqvist.

Ny arbetsgrupp

Av yrkeshögskolan Arcadas studerande på teknikprogrammen är ungefär 10 procent kvinnor. Mirja Andersson, prefekt på Institutionen för Energi- och Materialteknologi vid Arcada, säger att miljöteknik traditionellt har lockat fler kvinnor än it, men att de har sett en positiv utveckling även där de senaste åren.

— Det ser bättre ut än förr, men det är inte tillräckligt bra, säger Andersson.

Andersson säger att eftersom kravet på grön teknologi i samhället ökar kommer det att leda till en mer mångsidig bransch.

— Vi behöver grönare teknologier. För att nå dit behöver vi mera kreativitet och mer mångsidighet.

Av Åbo Akademis alla studerande inom naturvetenskaper och teknik är 34 procent kvinnor. Minst kvinnor har utbildningslinjen för informationsteknologi, det vill säga datateknik och datavetenskap, som endast har 14 procent kvinnliga studerande.

Sepinoud Azimi är docent i informationsteknologi vid Åbo Akademi. Hon är med i en arbetsgrupp, som startade för två månader sedan, som arbetar för att öka antalet kvinnliga it-studeranden vid ÅA.

— Det handlar inte bara om att antalet antagna är få, utan det är många kvinnor som inte tar emot sin studieplats eller som senare hoppar av. Det är jätteviktigt att ta tag i detta, säger Azimi.

Små insatser

Arbetsgruppen kommer främst att jobba med den förlegade bilden av it-fältet. Men också öka samarbetet med skolorna i Finland, bland annat genom att skicka ambassadörer till gymnasierna.

— Det är viktigt att lyfta fram kvinnor som det går bra för på det här fältet, och de är många. Mentorprogram är också en möjlighet. Det här är små insatser egentligen, men vi gör ingenting.

Azimi säger att Finland internationellt sackar efter vad gäller antalet kvinnor inom teknologibranschen.

— I Iran är det till exempel långt fler kvinnor inom teknologibranschen än i Finland. Vi kan inte skapa verktyg i samhället som är anpassade för män.

Jämnare uppdelning överlag

Fritjof Sahlström, dekanus vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi, tycker att det över huvud taget är viktigt att få en jämnare könsfördelning på alla utbildningsområden i Svenskfinland.

— Det är inget snack om att utbildningsfältet och arbetsmarknaden i Finland är uppdelade. Det är ett bekymmer och inte bra för någon.

För att råda bot på problemet säger Sahlström att man borde se över föräldraförsäkringen, lönesättningen, löneutvecklingen och hur samhället värderar olika yrken. Men främst frångå uppdelningen av manligt och kvinnligt i samhället.

— Kön ska inte hänga hop med hur ens liv blir. Där har universitet ett stort ansvar. Men vi kan begära av resten av samhället att de också ska hjälpa till, säger Sahlström.

Vilhelmina Öhman/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln