Förflytta dig till innehållet

Cecilia kom via Indien till Dalsbruk – "Jag behövde få andas ut"

Rensar själen. Cecilia Weckström flyttade till Dalsbruk för att fortsätta jobba med sin andliga och personliga utveckling. Bild: Adrienne Westerback.


Jag träffar Cecilia Weckström första gången en tidig lördagsmorgon i juli i Dalsbruk på Kimitoön.
Vi har stämt träff i parken innan hennes yogatimme, men eftersom det regnar beslutar vi oss för att sätta oss på en uteservering under tak istället.
– Jag älskar regnet, men det är nog inte så kul för oss att sitta ute i droppandet ändå, konstaterar hon glatt.
Cecilia är född och uppvuxen på ön Replot i Österbotten, men flyttade till Dalsbruk på våren det här året.
Hon är personen bakom verksamheten Yoga Luxia som håller yogatimmar runt om på Kimitoön från och med i sommar.
När jag ber henne berätta för mig vem hon är skrattar hon till.
– Det var verkligen en svår fråga! Jag skulle påstå att jag ändrar väldigt mycket hela tiden, så att ge ett kort och enkelt svar på den frågan går nog inte, säger hon.

Cecilia Weckström
Ålder: 21 år
Bor: Dalsbruk
Uppvuxen: Södra Vallgrund, Österbotten
Utbildning: Närvårdader vid Yrkesakademin i Österbotten och studentexamen
Jobb: Serviceboendet Dahliahemmet för äldre
Favorit yogaposition: Huvudstående! Först var jag livrädd för att göra det, men det handlar mer om teknik än styrka. Sedan när man kan det känner man sig stolt över att man klarat av något som kändes så omöjligt i början.
Favoritställe på Kimitoön: Söderlångvik gård. Där är fantastisk omgivande natur och ett härligt café.
Gör helst på fritiden: Sitter på caféer, också här på Kimitoön.
Så här slappnar du av: Genom mina morgonmeditationer och när jag är ute i naturen.

Yogalärare. Cecilia Weckström blev certifierad yogainstruktör i Indien och tycker att yogan är det bästa redskapet för henne att hjälpa människor med just nu. Bild: Adrienne Westerback.

Ångesten ledde henne in på vägen till personlig utveckling

I tonåren upplevde Cecilia att tillvaron var ganska tung på olika sätt, precis som många unga i den åldern säkert brukar, funderar hon.
Men när hon blev 17 år hade situationen eskalerat och problemen övergått i mycket svår ångest.
– Jag minns att jag grät varje dag, nästan konstant, en hel sommar då. Den allmänna attityden kring psykisk ohälsa är väl att ”alla mår väl lite dåligt ibland”, men det här var definitivt något annat. Så slutligen ringde jag min mamma och sa att hon måste hjälpa mig.
Via sin mamma kom Cecilia därmed i kontakt med Eija Kuukari och Patrick Winquist vid Portaluxia i Dalsbruk. De två kollegerna flyttade till Kimitoön år 2016 och sysselsätter sig bland annat genom att hålla kurser om emotionellt inre arbete och personlig utveckling.
Paret reste runt och föreläste ofta också i Vasa, där Cecilia studerade till närvårdare under den här tiden.
– Jag har nog alltid varit intresserad av andligt arbete och de här informationstillfällena hjälpte mig mycket redan från början. De har vidgat mina perspektiv på livet, säger hon.

Behövde förändring. När ångesten blev för stor kände Cecilia att hon behövde hjälp och hittade stöd i andliga metoder om att rensa själen från negativ energi. Bild: Cecilia Weckström.

När vardagen kändes trång väntade Stockholm och yogan

Cecilia fortsatte att besöka Kuukaris och Winquists föreläsningar under sin studietid och ansåg att det var till stor nytta. Men efter sin närvårdarexamen våren 2016 kröp det fortfarande i kroppen och hon upplevde att hon behövde komma bort från sina hemtrakter ett tag.
– Jag behövde andas ut helt enkelt. Vasa kändes klaustrofobiskt och jag behövde få vila lite, säger hon.
Hon bestämde sig för att åka för att jobba som au pair någonstans i Norden, och efter noggrant sökande hittade hon en lämplig familj i Stockholm. På hösten samma år flyttade hon och stannade i 10 månader.
– Jag trivdes väldigt bra och fick träffa många nya människor. I Vasa förstår ingen av mina bekanta det själsliga arbetet som jag sysslar med, och det gjorde det väl inte riktigt i Stockholm heller, men där kunde jag åtminstone vara mer ärlig om vem jag är, säger hon.
Det var under sin vistelse i Sverige som Cecilia också började yoga regelbundet, även om hon redan tidigare varit intresserad av den. Som yngre hade hon tränat truppgymnastik i tio år men tyckte att kraven på att prestera blev alldeles för höga.
– Filosofin runt yogan som livsstil stämde väldigt bra överens med mina värderingar i allmänhet, och jag kände efter ett tag att yogan är något jag måste göra.

Yogan blev hennes grej. Efter flera år av träningar i truppgymnastik kände Cecilia att hon ville syssla med något som inte var lika prestationskrävande och yogan passade perfekt. Bild: Cecilia Weckström.

Nästa äventyr: Indien

När Cecilia återvände till Finland efter tiden i Stockholm flyttade hon tillbaka till Vasa. Men hon visste att det inte skulle vara fråga om en lång vistelse eftersom hon ansåg att staden hittills hade satt mer krokben för henne än stått som stöd.
Hon jobbade för att spara ihop pengar medan hon samtidigt sökte efter en passande yogalärarutbildning. Slutligen kom den emot: i en yogaskola i Indien. I januari det här året packade Cecilia därmed kappsäcken igen och begav sig av på ytterligare ett äventyr.
– Många undrar varför jag åkte till just Indien när jag kunde ha gjort utbildningen i till exempel Stockholm. Men jag tycker inte att det hade varit samma sak alls. Jag åkte dit för att skala bort livet här och det var helt underbart, säger hon.
I Indien skilde sig tillvaron ganska mycket från den Cecilia var van vid. På skolan fanns det knappt något internet, kläderna tvättades för hand och ville de duscha varmt fick de göra det i bunkar.
– På nätterna var det så kallt att jag sov med flera filtar och min vinterrock. Men jag insåg också att det var otroligt länge sedan jag hade mått så bra som jag gjorde där. Jag hade ingenting, men var ändå otroligt lycklig, säger hon.

Flyttade till Dalsbruk. Till Kimitoön kom Cecilia enkom för att bo i kollektivet med andra likasinnade människor som också jobbade med det emotionella, men på andra sätt. Bild: Cecilia Weckström.

Flyttade till Dalsbruk för att rensa själen

När Cecilia väl hade yogalärarcertifikatet i handen åkte hon först på en två veckors semester till Thailand innan hon slutligen återvände hem igen. Hennes mamma hade redan året innan flyttat till Dalsbruk för att bo i en av Portaluxias fastigheter, så Cecilia beslöt sig för att följa efter.
Hon hade flyttat oavsett om hennes mamma hade bosatt sig i Dalsbruk eller inte, och de bor inte tillsammans.
Sedan mars månad hyr hon ett rum i det kollektiv som utgör Portaluxias gemenskap och har anställning i serviceboendet Dahliahemmet som närvårdare.
– Jag blev genast väldigt varmt välkommen här. Först kändes det lite tveksamt med jobbmöjligheterna, men det visade sig inte vara något problem. Det känns som att folk är tacksamma över att man valt att flytta hit, säger hon.
I kollektivet bor omkring tio personer som försöker mediterar tillsammans tre gånger i veckan om de kan. Utöver det mediterar Cecilia också ungefär en halvtimme varje dag, ofta på morgonen.
Hon menar att Eija Kuukari och Patrick Winquist erbjuder dem verktygen för att jobba med de egna känslorna, men sedan är det upp till var och en att göra dem till en del av vardagen.
– Vi lär oss hantera vår egen ryggsäck med skräp, kan man säga. För min del handlar det mycket om att kunna slappna av och verkligen vila på riktigt. Jag har stora krav på att prestera och min kropp kanske vilar ibland, men psyket gör det nästan aldrig.

Sommaryoga. Den här sommaren drar Cecilia flera yogasessioner på olika håll på Kimitoön. Bilden är från en av hennes timmar i Kärra. Bild: Susanne Stenman.

”Jag vill vara lugnet i deras vardag”

Hittills anser Cecilia att det har varit intressant att hålla yogasessioner på Kimitoön.
– Det är ett nytt sätt att jobba och det känns som att jag får göra något bra för dem som kommer till mig på timme. Det bästa är nog att jag får avbryta deras vardag och vara deras lugn i stunden, säger hon.
Men det finns också en del utmaningar.
– Det finns ofta väldigt stora variationer bland deltagarna och deras kunskaper. Då gäller det att försöka hitta en bra medelnivå som passar de flesta, och visa dem att det duger att de bara är på plats.
Förutom i Dalsbruk har hon också hållit yogalektioner i Söderlångvik, i Kärra och på Rosala.

Tar en dag i taget

Hösten ser Cecilia som ett experiment. Hon kommer delvis att fortsätta hålla yogalektioner, men kommer troligen också att gå en deltidsutbildning i egenföretagande vid Axxell i Karis.
– Jag ser alltid nästa steg väldigt klart, men eftersom jag förändras hela tiden så ser jag aldrig riktigt målet. Yogan har hur som helst gett mig alla de byggstenar jag behöver, och just nu tycker jag att det är det bästa sättet att hjälpa folk på, säger hon.
För tillfället tror hon också att hon kommer att stanna i Portaluxias kollektiv i Dalsbruk. En dag hon kanske söker sig på praktik till någon större yogastudio men det får framtiden utvisa.
– I kollektivet lär jag mig hela tiden nya saker om mig själv, det spelar ingen roll att jag fått informationen flera gånger. Jag vill stå för det jag lär ut och behöver därför hela tiden jobba med mina egna känslor.
Cecilias sommaryoga fortsätter ända in i augusti. Läs mer om hennes lektioner på Facebook under Yoga Luxia.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter

Your current shadow instance is ""Staging shadow"". Exit