Då fritid och arbete blir samma sak
Doktorand på mållinjen. Mika Mård tycker det är fascinerande med snowboardåkande företagsledare som själva är delaktiga i kulturen. Foto: Mats Lundberg
BRÄDSPORT. – Då jag inledde mitt arbete med avhandlingen tog jag fasta på den företagsekonomiska dimensionen inom brädsporterna i Finland. Det jag särskilt intresserat mig för är utövarnas känslomässiga och passionerade förhållande till sin idrott.
Det säger Mika Mård som i dag disputerar med avhandlingen ”Stoked – En affektbaserad studie av brädsporternas materiella ekonomi” i organisation och ledning vid Åbo Akademi.
– Jag har pratat med företagare i branschen och slagits av hur nära jobb och fritid befinner sig i deras yrke. Det går i regel inte att separera dem från varandra.
Till brädsporterna räknas snowboard, skateboard och surfing. Den gren som ligger Mård närmast hjärtat är snowboard som flyttat in i våra vardagsrum nu medan vinter-OS pågår.
– Vissa företag med inriktning på surfing och skateboarding har jag tangerat i avhandlingen. Men fokus har hela tiden legat på dem som sysslar med snowboarding. I tonåren åkte jag själv lite till och från och under arbetets gång har jag gjort egna deltagarundersökningar.
– Snowboarding är ett mångfascetterat fält. Det omfattar allt från fritidsåkare, de som har åkningen som livsstil till tävlingsidrottare och andra som rör sig med egna sponsorer och har det som levebröd.
Företagarna är ofta själva utövare och driver affärsverksamhet i mindre skala. En del större aktörer figurerar ibland på marknaden men tills vidare har ingen jätte etablerat sig under någon längre tid i branschen.
– Det finns en lojalitet där konsumenterna helst köper artiklar från mindre företag som drivs av personer som själva håller på med snowboard. Därmed är det inte sagt att det alltid kommer att vara så. Grenen är fortfarande ny och det kan hastigt ändra.
– Jag tycker det är fascinerande med annorlunda företagsledare som själva är delaktiga i kulturen. De syns inte i kostymer utan klär sig helst i tajta byxor, anoraker och toppluvor. Här finns en spännande dimension av antikapitalism som lockat mig i arbetet.
Mård beskriver snowboard och övriga brädsporter som en alternativ folksport. Utövarna finns i hela landet och i olika åldrar.
– Spridningen är god. Ungdomar i åldern 20–25 år kanske är mest framträdande men spektret är brett. Jag har heller inte kunnat upptäcka någon större skillnad mellan landsbygd och städer. Brädåkarna syns överallt.
En sak som samtliga aktiva delar är hängivenheten till sin sport. Den omfattar alla från nybörjare och hobbyidkande amatörer till de få som kan leva på sin åkning.
– Jag har i flera repriser testat på grenen men någon riktig utövare vill jag inte kalla mig. I den mån jag gjort några volter är de högst ofrivilliga. Från unga år har jag en bruten handled som främsta merit.
Några av de som tävlat i Pyeongchang är på folks läppar just nu, men elitidrottarna utgör bara toppen av ett isberg. Snowboardingen i Finland är mycket bredare än så.
– Vad jag velat belägga med min forskning är hur nära varandra ekonomi och lek kommer i den här speciella idrottsformen. Till och med bland dem som startar egna företag i branschen har det varit svårt att klargöra några tydliga skillnader.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.