Dags för högskolorna att visa på fighting spirit inför terminsstarten

I vågskålarna just nu: skydd mot smittspridning och de ungas mentala ork.
Terminsstarten för barn och ungdomar skuggas än en gång av coronarädslan. Minst lika stor är skräcken – inte minst bland de äldre ungdomarna – för att igen mötas av stängda dörrar i gymnasier, yrkesinstitut och högskolor.
Vi är redan duktiga på att ta covid på allvar: stänga ner och begränsa.
Men hur duktiga är vi som samhälle på att beakta vad restriktionerna kostar för de unga i förlorad livsgnista?
En samtid besatt av det mätbara excellerar med siffror på antal smittade, R-tal och incidens. Bakom excel-tabellerna döljer sig det som kräver ord och empati för att låta sig fångas.
Kirsi Varhila, kanslichef för social- och hälsovårdsministeriet, varnade i förra veckan för behovet av nya restriktioner inför terminsstart, särskilt i andra stadiet och högskolorna.
Det fick undervisningsminister Li Andersson (VF) att gå ut och skarpt försvara närundervisningen i de utbildningsstadier som ligger på hennes bord: grundskolan och andra stadiet.
Under de senaste dagarna har opinionerna haglat i frågan. Bland annat Finlands gymnasistförbund vädjar om närundervisning och hänvisar till att 67 procent av de gymnasiestuderande anser att undervisningens kvalitet försämrats på distans. Tre av fyra uppger att det egna välmåendet försämrats av distansstudierna.
Samtidigt sprider sig deltavarianten som en löpeld genom Finland – särskilt bland unga och unga vuxna.
Ur helikopterperspektiv ser läget ljust ut då vaccinationerna skyddar de äldre och riskgrupper, och förefaller förhindra sjukvården från att överbelastas.
På individplan finns dock rädslan för smittan kvar. Den kan inte avfärdas lättvindigt. Endast drygt 35 procent av finländarna är fullt vaccinerade. Övriga är fortsatt mottagliga för den sjukdom som tvingat hela världen på knä i ett och ett halvt år.
Därtill är utbredda karantänskedjor ett orosmoment. Smittspridning i klassrum och föreläsningssalar rubbar vardagen också för andra än de insjuknade. I mångas ögon är tillvaron på distans därför tryggare: man kan själv kontrollera vad man väljer att utsätta sig för. Krav på obligatorisk närvaro blir ett spöke.
Åbo Akademi har under sommaren gått ut med tydliga besked om att åtminstone delvis öppna upp campus i höst (ÅU 27.7 2021). Dock med ett förbehåll: man kommer att se över situationen ”i augusti”.
Samma budskap har nått studerande också vid landets övriga högskolor. Helsingfors Universitet, som siktat på en rätt normal terminsstart, lovar ny information den 13 augusti.
I högskolorna har tröskeln visat sig vara mycket låg för stränga restriktioner. Studenternas protester väger lätt och den interna oppositionen (finns den?) mot coronapolicyn agerar åtminstone inte på barrikaderna.
Risken är stor för att högskolorna stänger om sig än en gång.
På sina institutionella axlar bär högskolorna då ansvar för hoppet som släcks i tiotusentals unga vuxnas ögon. De unga vuxna, som redan förlorat över ett och ett halvt år av normala studier och studieliv. Samma absurda situation kan uppstå som tidigare: på krogen får man träffas, men gå på föreläsning är förbjudet.
I bästa fall är de närmaste månaderna bara en transportsträcka mot den nya tryggheten. Trots den tidstypiska otålighet med vilken vi betraktar vaccinationstakten är riktningen den rätta.
Om ett par veckor väntas beslut om vaccinering av 12-15-åringar. Ärendet behandlas som bäst på social- och hälsovårdsministeriet som förbereder en förändring i förordningen om covid-vaccinationer. Vaccinationsstart kan till och med bli av redan inom augusti.
Åbo stads pop up-vaccineringar riktade särskilt till ungdomar börjar denna vecka. I de ungas föräldrageneration hinner många få sin andra vaccindos inom augusti.
Det finns många rationella argument emot coronarädslan. Men i värsta fall låter vi hotbilderna kring nya virusmutationer och långtids-covid ta över.
Hur viktar man coronarisk mot mental uppgivenhet?
De tyngderna får beslutsfattare på olika nivåer väga i sina händer under de närmaste veckorna.
Med stor sannolikhet öppnar grundskolorna som vanligt – i Åbo den 11 augusti och i Pargas och Kimitoön den 16 augusti. På andra stadiet kan kommunerna komma till varierande hybridlösningar och de studerande kan (igen) hamna i olika sits beroende på hemort.
Hur ska högskolorna agera?
I grundskolorna har man hanterat smittspridningsrisk, oroad personal och karantänsarrangemang i över ett års tid nu – med elevernas bästa för ögonen. Erfarenheter finns. Vore det inte dags för högskolorna att visa på lite fighting spirit och försöka klara av det samma?
2.8 kl. 19.47: Datumet för skolstarten i Åbo har ändrats till det korrekta 11 augusti, från den 12 som det ursprungligen stod.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.