De ska kunna styra fartyget också då systemen slås ut av en cyberattack – sjömän gör sig redo för hackare
Kai Kantonen från Langh Ship har koll på radarn då fartyget avgår från Mariehamn. Snart börjar det hända. Foto: Stefan Holmström
Sverigebåten lägger ut från Mariehamn. Destination: Stockholm. Då slår hackarna till.
Det här är teamet på kommandobryggan: Kai Kantonen från Langh Ship vid radarn, Mika Appel från Wasaline vid rodret och Tomi Niemi från Eckerö Line vid det elektroniska sjökortet. Sinikka Hartonen från branschorganisationen Rederierna i Finland sköter kontakten med yttervärlden.
Fartyget hinner knappt lämna hamn förrän det går fel. En tanker dyker plötsligt upp på AIS, den automatiska fartygsidentifieringen. Vad göra?
Tankern är ändå ett spökfartyg, sannolikt ditsatt av en hackare som vill störa fartygstrafiken. Nu gäller det att lita på det som faktiskt syns, inte det som systemen ”ser”.
Hur ska rederiet eller besättningen på ett fartyg veta om hotet är äkta eller bara bluff? Foto: Stefan Holmström
Telefonen ringer. Hartonen får av förste maskinisten höra att ballastsystemet krånglar. Pumparna fungerar, men maskinrummet kan inte kontrollera dem.
Istället pumpas vattnet fel i ballasttankarna. Eftersom fartyget girar, märks den allvarliga situationen först efter en stund.
– Nu har vi har en ganska häftig lutning, rapporterar Hartonen.
Maskinrummet löser problemet med att manuellt sköta pumparna. Fartyget rätar på sig.
Det hela är såklart en simulation, en del av den cybersäkerhetskurs som nu pågår vid sjöfartens utbildningscentrum Aboa Mare i Åbo.
De tjugo kursdeltagarna får höra om nya krav som ställs på de allt mer uppkopplade fartygen. Genom praktiska övningar får de känna hur det är då allt går fel.
– Maskinrummet här, vi har tappat kontrollen av ballastpumparna, säger Ted Sjöblom då han instruerar kursdeltagarna. Foto: Stefan Holmström
I ett annat rum, framför en vägg med skärmar, sitter Ted Sjöblom. Det är han och kollegan Mathias Mattsson, grundare av uppstartföretaget Maristo, som sköter det praktiska i simuleringen.
– De verkar klara sig bättre än jag trodde, säger Sjöblom, och överväger nästa steg i den fiktiva cyberattacken.
På kommandobryggan blir läget allvarligare. Något händer på Kantonens skärm. GPS- och radarbilden stämmer inte längre överens. Vilken ska man lita på?
Stämmer data eller inte? Vid en attack måste besättningen agera på rätt sätt. Foto: Stefan Holmström
Lite senare försätts radarn helt ur spelet. ”Access denied” – åtkomst nekad, står det på skärmen.
– Nu har vi ingen radar. Borde vi sänka till säker hastighet?
Kantonen beslutar också larma däcksbesättningen, med radio:
– Var redo om vi måste stanna och kasta ankar.
Det är inte långt kvar till Kobba Klintar. Öns gamla, vita lotsstuga syns redan. Lite längre västerut ligger Marhällan.
– Om vi bara klarar oss längre ut så har vi utrymme att manövrera, säger Tomi Niemi.
Han hinner knappt konstatera det, då kontrollen över roderpumparna försvinner. Någon annan styr dem nu, över nätet.
När system kopplas bort måste man behärska manuella styrning. Foto: Stefan Holmström
Fartyget girar, kommer på kollisionskurs med Marhällan. Med manuell nödstyrning lyckas Mika Appel rädda situationen.
Så är övningen över. Mathias Mattsson ger feedback. Kommunikationen fungerade och åtgärderna var de rätta.
– Sedan är det ju klart att ni också var förberedda, visste att något var på väg att hända.
Det finns också andra element, såsom passagerarna. Hur reagerar de?
– Det kanske inte blir panik men många skulle säkert redan ha ringt kvällstidningarna, säger Mattsson.
Det handlar såklart inte bara om dålig publicitet, utan om utpressning. Hur säkra upplevs fartygen om en utomstående kommer åt att störa trafiken?
LÄS OCKSÅ:
Alla bör inse riskerna med cyberhot
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.