De valde Västanfjärd för närheten till naturen – ett testår avgör om de vill bli kvar
— Sommaren har gått överraskande bra. Vi lyckades fint med att odla i trädgården här, säger Anna Mikkonen, som tillsammans med sin franska sambo William Lemoine flyttade till en liten gård i Västanfjärd i våras.
Hur de landat just på Kimitoön, efter äventyr i bland annat Indien och övriga Asien, beskriver Mikkonen som en slump.
Livet i en liten lägenhet i hemstaden Lojo, med både hund och katt, en längtan till naturen och en ouppfylld odlingsiver, började kännas frustrerande.
Anna jobbade då som biologilärare, men kände efter avslutad arbetsdag att det var något som fattades i livet.
Letandet efter ett eget hus, helst någonstans i Raseborg, inleddes. En annons om ett litet ställe i Västanfjärd dök upp.
Emilia Örnmark— Först hoppade vi över annonsen, vi tänkte att det där ligger för långt borta. Men några månader senare kom vi ihåg annonsen och åkte för att titta.
— Vi blev genast förtjusta. Redan då det lilla röda huset skymtade ovanför kullen kändes det rätt och vi kände av att här kan vi bo, fortsätter Mikkonen.
Träffades i Frankrike
Mikkonen och Lemoine träffades för några år sedan i Paris. Mikkonen hade innan det studerat biologi och ekologi i Åbo i ett par år, men kände att hon behövde en paus, och flyttade därför till Frankrike. Där kom hon sedan att jobba i tre år och det var då hon träffade Lemoine.
Den gemensamma livsresan fortsatte sedan på en ö i närheten av Madagaskar, där Anna studerade vid en förening för permakultur. Efter det återvände hon till Åbo för att skriva sin kandidatavhandling, men då i sällskap av Lemoine.
— Tanken på att flytta till Finland var skrämmande. Men man måste vara öppen för allt och jag var sugen på att prova, säger Lemoine på lite långsam, men imponerande flytande finska.
Finlands natur fascinerar
Det han uppskattar med sitt nya hemland är främst att naturen finns nära och möjligheten att leva här och nu.
— Nu håller jag på att lära känna kulturen. Här i Finland är det ordning och reda, säger Lemoine, som ser det här som något positivt som gör livet lättare.
Ett för sin utbildning passande jobb fick han i Åbo snabbt efter flytten: som psykisk tränare för roddare och skyttar vid Åbonejdens idrottsakademi.
I dag, fyra år senare, jobbar han fortfarande här, och pendlar från Västanfjärd. I praktiken kör han en gång i veckan till Åbo, och stannar då över natten.
Första året får avgöra
Det paret uppskattar med Kimitoön är närheten till havet, naturen, de många gamla bevarande husen samt åkerlandskapet som berättar en historia om hur det var förr.
Om de har sin framtid i Västanfjärd återstår att se – det ska det första året här få avgöra.
De hoppas kunna utveckla ett företag kring odlingen på gården. Planerna kring det kan man följa på Mäntypesän ekologinen pientila (ungefär: Tallboets ekologiska småbruk).
— Jag är intresserad av permakultur. Ekologiskt tänkande och att återvända till landsbygden ligger oss varmt om hjärtat. Nu är vår odling på hobbynivå, och vi producerar inte för försäljning. Men gällande grönsaker är vi så gott som självförsörjande, säger Mikkonen.
Hon ser också möjligheter i faktumet att hon är yogalärare.
Oro inför vintern
Att livet på landet ska vara en dans på rosor förväntar man sig dock inte.
Huset är gammalt, byggt 1937. Trots att man har rinnande vatten inomhus, saknas till exempel innetoalett.
En liten oro inför hur vintern ska gå finns.
Svenskan utmanande
Att omgivningen är så pass svenskspråkig tycker de att känns svårt.
— Jag förstår svenska, men jag är lite blyg då det kommer till att använda språket. Jag har ändå en positiv inställning till språket och vill lära mig. Att kunna språket öppnar ju dessutom kulturen på ett annat sätt.
Lemoine är inte lika säker på sin sak gällande svenskan.
— Det är tidskrävande att lära sig ett nytt språk, jag vet inte om jag har den tiden. Redan att jobba på finskan är utmanande. Men stannar vi här lär jag mig säkert svenska med tiden, tror Lemoine.
Välmottagna, men saknar unga
I byn har de fått ett gott mottagande.
— Alla hälsar, säger Mikkonen imponerat, och berättar om sin inbjudan till byaföreningens verksamhet.
Något paret saknar på den nya hemorten är unga människor. De hoppas att de billiga bostadspriserna på Kimitoön skulle locka hit mera folk, till exempel från närbelägna Åbo.
Välkomna! Det går nog bra med vintern och svenskan. 🙂