Debatten om Kimitoöns skogsvårdsplan hettade till – både kalhyggen och bevarande av skog försvarades under invånarmöte
Två riktningar om hur Kimitoöns kommun ska sköta sin skog var rådande under invånarmötet som ordnades på onsdagskvällen.
Den ena sidan, bestående av skogsexperter och de privata skogsägarna, ansåg att ekonomiskogen på lämpliga ställen med fördel kan kalhuggas. Den andra sidan, bestående av bland annat föreningen Kimitoöns natur och De gröna på Kimitoön, ansåg att skogen har ett värde i sig som sådan för invånare och besökare – även om det kanske inte i första hand ger pengar i handen.
Debatten hettade till.
Drygt femtio personer hade samlats till mötet. Det inleddes med presentation av den inte ännu godkända skogsvårdsplanen och den så kallade alternativa utredningen. Den tillkom på beställning av tekniska nämnden då skogsvårdsplanen remitterades i juni 2021.
Kimitoöns skogsvårdsplan
- Kimitoöns kommun äger ungefär 370 hektar skog, av vilka de största arealerna finns till exempel i Gesterby, Björkboda, Kimito (norr om Amosparken) och i Påvalsby.
- Av totalytan föreslås 231 hektar vara skogsbruksmark, 72 hektar naturskog, 37 hektar rekreationsskog och 27 hektar kunde eventuellt fredas. De två sistnämnda handlar till största delen om rekreationsområdet norr om Amosparken i Kimito.
- Planen remitterades i tekniska nämnden i juni 2021. Man ville ha alternativ till kalhyggen och dess ekonomiska inverkan.
- Skogsvårdsplanen ska gälla åren 2021-2030.
- I planförslaget anges 44,8 hektar mark för kalavverkning, medan man i den alternativa utredningen bedömer att alternativ skötsel är möjlig för 27,3 hektar av den ytan.
- Planen kommer att behandlas i tekniska nämnden den 21 mars.
Sparsam huggning i Kimitoöns skogar i 20 år
Enligt förslaget Peter Lindholm, revirinstruktör vid Skogsvårdsföreningen i Södra skogsreviret, gjort upp för kommunen skulle avverkningen omfatta 21 000 kubikmeter under de kommande tio åren.
På tio år skulle det ge Kimitoön en inkomst på 640 000 euro.
– De senaste tjugo åren har man huggit sparsamt. Därför är det mest gamla ekonomiskogar som finns kvar, säger Lindholm om den rätt stora avverkningsmängden i förslaget.
LÄS OCKSÅ
”Skynda långsamt”
Uppdraget att ta fram en alternativ plan, alltså alternativ till kalhyggen, hade skogsbruksingenjör Carl-Johan Jansson fått. Med sin långa praktiska erfarenhet i bakfickan gav han Kimitoön rådet att skynda långsamt och att inte gå in för ett kalhyggesfritt skogsbruk.
Några av argumenten var att metoden medför produktionsförluster på lång sikt, inte nödvändigtvis höjer rekreationsvärdet samt leder till total grandominans vilket i sin tur ökar förekomst av rotröta.
– Om blandskog är målet, då är det plantering som gäller, inte hyggesfritt, fortsätter Jansson och tillägger att tillväxten på likåldrig skog är 25 procent bättre.
Enligt Jansson är markfukten avgörande för att lyckas med olikåldrig skog – risken för torrstress är stor. Dessutom ska moderbeståndet vara fritt från röta.
Enligt Janssons uppgifter är rötandelen i Kimitoöns förnyelsemogna granbestånd 10-15 procent.
Panu Kunttu är bestört över planerna
Först ut i diskussionen var agronomie- och forstdoktor Panu Kunttu. Han anser att naturvärden förbisetts i planen och är bestört över skogsplanerna.
– Den så kallade nya alternativa planen är inte något alternativ, för den handlar om bara en liten del av totalytan. Dessutom är Jansson inte sakkunnig i hyggesfria metoder, utan en aktiv propagandist som svartmålar den hyggesfria metoden, säger Kunttu till ÅU.
Kunttu har uppskattat att 140 hektar av Kimitoöns skogar är skyddsvärda. Enligt planen ska hälften av dem avverkas, trots att där finns många hotade arter av lav, mossa och svamp. Kunttu anser att kommunen borde beställa en ny plan, baserad på hyggesfritt skogsbruk inklusive en naturvärdesinventering.
– Vi lever mitt i naturförlusten och klimatkrisen. Kommunen måste reagera genast och i stor skala för att förhindra dessa negativa trender.
Två rätt likadana alternativ
Flera undrade hur kommunens beställning av den alternativa planen egentligen såg ut, eftersom de två presenterade alternativen nu är ganska likadana till fördel för traditionellt skogsbruk. Även den alternativa skogsvårdsplanen utgår från ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk.
Ville Laitinen, ordförande för Kimitoöns natur, anser att klimatet inte getts plats i planen.
– Den här presentationen kan inte vara den enda då beslut ska fattas, säger han.
Jansson konstaterade efter några diskussionsinlägg att Kimitoön helt tydligt inte har format sig en skogsstrategi – vad är det kommunen vill med sin skog?
– Det är helt okej att odla rutten gran om man vill det. Men ekonomiskt vettigt är det inte, säger Jansson.
Skogsägare berömmer planen
Fler skogsägare och folk inom skogsbranschen berömde däremot skogsvårdsplanen som välgjord och som ett bra ekonomiskt skötselalternativ.
Skogsägare Cay Blomberg tyckte att diskussionen tog märkliga svängar och hoppas att beslutsfattarna kan tänka ekonomiskt. Han ansåg att 60-100 000 euro i året inte är en betydelselös summa för kommunen – minde summor brukar nog väcka diskussion. Han tycker att planen är bra och att en tillräcklig yta av kommunens skogar är fredad.
– Skogen övertar nog om man inte sköter den, säger han.
Skogsägare Mårten Nurmio poängterar i diskussionen om att 30 procent skog borde fredas att kommunen redan gjort det här för länge sedan. Konestiftelsen köpte för flera år sedan skog i Kulla av Kimitoön, i syfte att freda den.
Skogsägare Anders Abrahamsson ville veta vem som är ersättningsskyldig om insektangrepp från skog skött med plockhuggning sprids till grannfastigheten. Han fick svaret att den som bryter mot skogslagen är ersättningsskyldig, men att fallen är ofta svåra att bevisa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.