Det är först nu det stora reformjobbet inleds på allvar
Bara åtta morgnar till. Sedan kan vi börja förhandsrösta i välfärdsområdesvalet. I mars svingas sedan ordförandeklubban i det nya fullmäktige som ska bestämma om socialvård, hälso- och sjukvård samt räddningsverksamhet i Egentliga Finland.
Det är lite så man undrar var alla de 79 fullmäktigeledamöterna ska sitta. De är trots allt 12 fler än i Åbofullmäktige. Kanske de får distans- eller hybridmötas.
Eftersom de nya områdens fullmäktigemöten är offentliga, får också pressen och publik vara på plats, förutsatt att coronarestriktionerna inte förbjuder det. I ett nytt fullmäktige med stor publik försöker kanske också somliga ledamöter markera sin närvaro med många inlägg, något som kan ge verkliga maratonmöten.
Fullmäktige ska i sin tur tillsätta nämnder, direktioner och sektioner. Lite på samma sätt som i en kommun. Exakt hur många och hurdana, det kan variera från område till område.
Det sammanlagda antalet medlemmar i olika nämnder ska rimligtvis minska kraftigt. Alla de som nu beslutar om samma ärenden på kommunal nivå behövs ju inte mer.
Det är hur som helst inte lätt att greppa hela omställningen till nya självstyrande områden, men det är lätt att instämma i det som styrelseordföranden för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Ari Korhonen, säger:
”Om det är något som kan kallas historiskt, så är det den här reformen. Det finns inget viktigare, det handlar om samhällets grundpelare”.
De anställda ska fortsätta jobba som förr, i stort sett. I den bästa av världar skulle de inte ens märka att arbetsgivaren byts ut.
Riktigt så blir det förstås inte.
I dag kan de flesta anställda på sin höjd flyttas mellan olika enheter inom en och samma kommun. I framtiden finns den gemensamma stora arbetsgivarens enheter i hela landskapet. Hur lång väg förutsätts exempelvis en läkare från Pargas åka om det uppstår ett akut jourbehov på helt annan ort?
Den största omställningen gäller lönerna. Den kommer sannolikt att bli en av de mest slitsamma processerna i reformen.
Lönerna inom exempelvis social- och hälsovården varierar lokalt, sannolikt mer än de flesta kanske inser. Det kommer därför att behövas en omfattande löneharmonisering.
Då det gäller närvårdarna inom offentliga hemvården kan vi ta Loimaa som exempel. Det är där vi hittar de högsta lönerna. Åbo stads närvårdare inom hemvården förtjänar i sin tur näst sämst i hela Egentliga Finland.
Det handlar inte om några småpengar när det här ska åtgärdas. Harmoniseringen är inte heller en engångsomställning. Systemen för olika personliga tillägg varierar också. I praktiken ska allas arbetsavtal skivas om.
I bästa fall blir det här en rättvisereform. Vad kan vara bättre än att löner och tillägg harmoniseras för sammanlagt 180 000 anställda som flyttas från kommuner, samkommuner och sjukvårdsdistrikt till välfärdsområden?
Här är det viktigt att inte lova för mycket. Det sker ingen omedelbar eller ens snabb löneharmonisering när alla anställda får välfärdsområdet som arbetsgivare.
Kommunbranschens fackförbund Jyty har krävt att löneomställningen ska ske inom maximalt två år.
Kommunarbetsgivarna, KT, har in sin tur varnat för att kravet utgör risk för hela reformen. På riksnivå ger löneharmoniseringen en extra årlig utgift på en halv miljard euro på riksnivå, enligt KT.
En sak är arbetstagar- och arbetsgivarsidan överens om: staten (skattebetalarna) ska stå för notan.
Det går hur som helst inte att undvika lönejusteringar. Södra Karelens vårdsamkommun försökte, men Arbetsdomstolen beslutade annat. Samkommunen ska därför betala totalt 30 miljoner euro till anställda som behandlats fel.
I det här skedet är det viktigt att alla kandidater inser att den primära uppgiften för första fullmäktige inte alls handlar om att leda välfärdsområdet. Den första, avgörande uppgiften är att förbereda allt på ett sätt som gör att de anställda alls vill vara med då de nya områdena börjar sin verksamhet den 1 januari 2023.
Fram tills nu har hela vårdreformen handlat om politisk armbrytning på riksnivå, men det är nu de riktiga förberedelserna för en reform ska inledas. Framför allt ska ingen underskatta den arbetsmängd som behövs för att säkra att de anställda känner sig rättvist behandlade.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.