Kim Lund 18.11.2020 05:00

Kårkullas personalchef Jeanette Gripenbergs uttalanden har väckt förvåning och förvirring bland nuvarande och tidigare anställda. Men Svenskfinland är litet och Åboland ännu mindre och därför är ärendet känsligt. Få vill framträda offentligt i rädsla för att bränna broar som kan vara bra att ha kvar då man söker ett nytt jobb eller vill bevara sin nuvarande arbetsplats.

Gripenberg säger bland annat att ingen har sagt upp sig inom centralförvaltningen de senaste två åren. Det är en sanning med modifikation eftersom det från it-avdelningen som ingår i centralförvaltningen finns personer som har lämnat avdelningen.

Många har sagt upp sig

Ser man på styrelseprotokollen för åren 2018–2020 har fyra personer från expert- och utvecklingscentret EUC beviljats avsked och dessutom har två regionchefer och en överläkare lämnat Kårkulla. En tredje regionchef är på väg att avgå.

De här personerna ingår inte i centralförvaltningen men jobbar trots det i nära samarbete med den högsta ledningen.

Listan kan kompletteras med ett flertal andra personer som har sagt upp sig, men som inte är underställda styrelsen och som därför inte finns antecknade i protokollen.

Den 7 februari 2017, drygt ett år efter att Sofia Ulfstedt tillträdde som samkommunsdirektör meddelade styrelseordförande Veronica Hertzberg att hon inte längre deltar i styrelsens sammanträden på grund av samarbetssvårigheter med ledningen.

Vid styrelsemötet den 23 januari i fjol ombildades marknadsförartjänsten till en rekryterartjänst.

Tjänsten söktes av tre personer och den 20 maj anställdes Sofia Ulfstedts dotter Alexandra som rekryterare.

Förtroendebrist och illamående

En av dem som har slutat säger att det är lätt att vända det till att de många avhoppen beror på naturliga orsaker som att man fått ett annat jobb, när det i själva verket är illamående på arbetsplatsen och misstroende för ledningen som är de verkliga orsakerna.

– Jag var väl lite för feg för att ta upp de här frågorna medan jag jobbade kvar. Men jag ville inte ha några konflikter eftersom jag sett hur det går för dem som tar strid med ledningen.

Personalsekreteraren Eija Laitinen sade upp sig för två år sedan. Hon säger sig ha trivts med själva jobbet och med sina kollegor men trots det tog orken slut och det blev ohållbart att stanna kvar.

– Det var på grund av organisationskulturen och ledarskapet. Det var för svårt att fortsätta då jag inte hade förtroende för samkommunsdirektören, säger hon.

Löneutgifter har skjutit i höjden

En som inte heller är rädd för att framträda med eget namn är tidigare ekonomidirektören Martin Nordman som efter 31 år i Kårkulla gick i pension i våras. Han har god insyn i verksamheten och kan det mesta om kommunalekonomi och -förvaltning.

– Jag har svårt med Gripenbergs villkorslösa hyllning av samkommunsdirektören. Om hon skulle ha gjort det som en privatperson skulle det ha varit okej, men inte att hon gör det som en tjänsteman under tjänstemannaansvar.

– Hon lämnade bort väsentlig information och presenterade endast sådana siffror som gör att man kan dra felaktiga slutsatser om förhållandena på centralförvaltningen.

Nordman är kritisk till personalenkäten som Gripenberg hänvisar till. Det stämmer visserligen att sjukfrånvaron har minskat och att trivseln har ökat, men det kan ha sina naturliga orsaker.

Siffrorna för sjukfrånvaron kan till exempel variera med upp till 100 procent mellan två år och kan bero på till exempel långtidssjukskrivingar som gör att statistiken kan se mycket bättre ut ett år jämfört med året innan, säger Nordman.

Det är viktigt att få ekonomin att gå ihop, och det är samkommunsdirektörens ansvarsfulla uppgift att göra det så att alla är nöjda.

Att trivseln har blivit bättre kan antagligen förklaras med att personalstyrkan ökade med 73 personer, samtidigt som antalet brukare ökade med endast åtta mellan åren 2018 och 2019, säger Nordman.

– I synnerhet centralförvaltningen har fått förstärkning och man kan på goda grunder anta att sjukfrånvaron har minskat och trivseln ökat då det är flera personer som jobbar med till exempel löneräkning.

Men är det inte bra att det anställs mera personal?

– Visst är det bra och jag säger absolut inte att det inte skulle behövas mera folk, men medaljen har en baksida. Samtidigt ökade personalkostnaderna med minst 1,5 miljoner euro år 2019. En summa som medlemskommunerna som redan tidigare har klagat på höga avgifter måste betala.

– Det är viktigt att få ekonomin att gå ihop, och det är samkommunsdirektörens ansvarsfulla uppgift att göra det så att alla är nöjda.

Nordman räknar ut att förvaltningens löneutgifter har stigit med 56 procent mellan åren 2014 och 2020, jämfört med endast 22,5 procent inom hela Kårkulla.

Samtidigt är han ledsen över den vändning förtroendekrisen inom Kårkulla har tagit. Under sina 31 år inom samkommunen har han aldrig sett en sådan här polarisering.

– Det är som mellan Biden och Trump, det är mycket olyckligt att det har gått så här.

Styrelsen röstade förra veckan med rösterna 6–5 för misstroende för Sofia Ulfstedt.

Kim Lund

Dela artikeln