Det klassiska Afrikas stjärna fyller 70 år – med leoparder som rövare
— Jag tänker mig att dagens 70-åringar är spontana och glada, så jag har satsat på färg och rörelse.
Det säger bildkonstnären och illustratören Matti Pikkujämsä som fått äran att designa en specialutgåva av 70-årsjubilerande brädspelet Afrikas stjärna, i tiderna skapat av Kari Mannerla.
Afrikas stjärna är närmast synonymt med brädspel för många finländare, konstaterar Pikkujämsä.
— Afrikas stjärnas spelplan är nästan helig för mig. När jag fick frågan om jag ville skapa en ny version kunde jag bara svara ja. Efter samtalet kom kallsvetten. Vad vet jag om Afrika? Ska jag ta med något aktuellt? Det finns klichébilder av Afrika, men kontinenten är väldigt stor. Uppdraget bestod av lämpliga doser press och entusiasm, säger Pikkujämsä.
Resultatet är en pigg Afrikakarta fylld med djur, bland annat en rätt glad elefant.
— Den gamla versionen har en så arg elefant att jag fortfarande minns den från barndomen. Jag ville göra den mindre ångestfull, skrattar Pikkujämsä när jubileumsutgåvan lanseras.
Den stora bomben för Afrikas stjärna-entusiaster är dock att det inte finns några rövare som far i väg med spelarnas pengar. I jubileumsversionen är det leoparder som står för tjuverierna.
Konstnären säger att han inte är någon datakille, utan har målat spelplanen med akrylfärg på tyg. Planen och jubileumsomslaget hämtar viss stilistisk inspiration från Afrika, bland annat från västafrikansk textilkonst.
Ovanligt livskraftigt spel
Resoföretaget Martinex köpte speltillverkaren Peliko och därigenom Afrikas stjärna i början av 2000-talet. Jenni Jalava, chef för spel och leksaker, säger att Afrikas stjärna fortfarande är företagets kronjuvel på spelsidan.
— Det är inte varje dag ett brädspel fyller 70 år. Internationellt finns gamla spel som Monopol och Cluedo, men det är speciellt med ett så gammalt och livskraftigt finländskt spel. Afrikas stjärna blev egentligen startskottet för Martinex spelverksamhet. Nu har vi cirka 350 pussel och spel i sortimentet.
Afrikas stjärna
Spelet, där man ska hitta och föra en diamant till Tanger eller Kairo, lanserades år 1951 av Oy Tilgmann Ab. Skaparen Kari Mannerla var då 21 år gammal.
År 1956 kom den första av många utländska utgåvor, i Norge. I Sverige heter spelet det Den försvunna diamanten.
År 1957 hade spelet sålts i 100 000 exemplar. I dag har över 4 miljoner exemplar sålts.
Afrikas stjärna finns även som kortspel, mobilspel och för datorn Commodore 64.
År 2003 köpte Resoföretaget Martinex speltillverkaren Peliko och äger sedan dess rättigheterna till Afrikas stjärna.
År 2014 lanserades en expansion, ett tillägg, som gör brädspelet mer komplicerat.
Nu har 70-årsversionen lanserats, där rövarna ersatts med kattdjur.
Kari Mannerla dog år 2006. Hans fyra döttrar är involverade i spelets utveckling.
De flesta av spelen, inklusive Afrikas stjärna, tillverkas i Reso. Firandet fortsätter på hösten, då en lyxig träversion av Afrikas stjärna lanseras.
— Men oroa er inte, den gamla vanliga versionen av spelet försvinner inte, lovar Jalava.
Ett lätt familjespel
Tuomo Pekkanen är brädspelsentusiast och chef för Lautapelit.fi:s brädspelsbutik i Tammerfors. Afrikas stjärna var ett av barndomens favoritspel.
— Det var enkelt och snabbt att spela till skillnad från alternativ som Monopol. Alla kan vinna i Afrikas stjärna oberoende av ålder eller rutin. Det är viktigt i ett lätt familjespel, säger Pekkanen.
Nu, som butikschef, konstaterar han att Afrikas stjärna säljer stabilt. Nostalgin är en viktig faktor som driver försäljningen. När folk köper spel till sina barn eller barnbarn köper de gärna spel de själv gillat.
— Afrikas stjärna är spännande. Det händer något radikalt i nästan varje omgång, till exempel att du får en ädelsten och en massa pengar. Dessutom är ju illustrationen på spelbrädet ikonisk, förstås sedd genom nostalgiska glasögon.
Spelets fördelar – enkelheten och snabbheten – är samtidigt dess brister. Afrikas stjärna bygger i så hög grad på tur att det egentligen inte går att bli en bättre spelare.
Att spelet har 70 år på nacken syns i den vanliga utgåvan, konstaterar Pekkanen. Spelplanen är fladdrig, pjäserna lätta och pappbrickorna med bilder motsvarar inte riktigt kraven på modernare spel.
— Det goda är att spelet är billigt, men jag brukar nog rekommendera den dyrare deluxeversionen som kom för några år sedan. Den har rejälare komponenter.
Jean Lindén/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.