Din båt kan bli cement i Pargas – så här gör du dig av med också en stor gammal glasfiberbåt
De står övergivna på gårdar, i skogsdungar, längs med stränder eller småbåtsvarv. Med eller utan trasiga presenningar, mossa på däck och mögel i kajutan.
Kanske har de råkat ut för så kraftiga grundstötningar att det inte gått att reparera dem. Kanske har ägaren dött, råkat i ekonomisk knipa eller tappat intresse för båtlivet.
Hur som helst har man inte lyckats vare sig sälja eller ge bort sin båt och så står den där, år efter år.
Monica ForssellTusentals övergivna båtar?
Helge Aspholm upprätthåller Facebookgruppen Pelastetaan vanhat ja hylätyt veneet. Han berättar om en gång då han besökte ett litet varv på Kimitoön och fick veta att det bara på det här aktuella varvet stod hela fyra båtar vars ägare övergivit dem och som varvet gärna ville bli av med.
Med jämna mellanrum rapporteras det också om övergivna båtar längs med stränder och vid allmänna bryggor. Bara i Helsingfors ska det enligt tidigare uppgifter i bland annat Venelehti (7.12.2020) överges 10–30 båtar varje år.
I Åbo hittar man 1–2 övergivna båtar på Åbo stads marker varje år.
Aspholms uppfattning är att det finns tusentals övergivna båtar i Finland. En del stora, andra små. En del av trä, andra av till exempel glasfiber.
Bränna, begrava eller återvinna
Gamla gistna båtar av trä kan man elda upp i bastun, men att göra sig av med en glasfiberbåt kräver lite mera eftertanke.
Det går att föra en stor båt till den lokala avfallscentralen där den antingen bränns i avfallsförbränningsverket eller begravs på soptippen.
Numera finns ändå ett kanske mer attraktivt alternativ, nämligen att föra båten för återvinning och låta den förvandlas till cement.
Det här är ett förhållandevis nytt alternativ i Finland som undersöktes första gången för ungefär tio år sedan och som man nu försöker få fart på.
Monica ForssellGlasfiberkross kan bli cement i Pargas
Det var för ett par år sedan som plastindustrin tog kontakt med Kuusakoski och lyfte fram att det inte finns någon vettig återanvändning av glasfiber.
Ett projekt kallat KiMuRa (förkortningen står för kierrätetty, murskattu raaka-aine, på svenska återvunnen, krossad råvara) lanserades och inom ramen för det här projektet undersökte man möjligheterna att återvinna plastkompositer.
Man kom till att det bästa alternativet är att återvinna glasfiberkross inom cementindustrin där glasfiberkross kan användas som en del av cementen.
Ett pilotprojekt inleddes och i dag tar Kuusakoski emot glasfiber, krossar det och transporterar det till Finnsementtis fabrik i Villmanstrand.
I takt med att mängderna växer kommer man också att transportera glasfiberkross till Finnsementtis fabrik i Pargas.
Monica ForssellAnu Söderena är materialchef vid Kuusakoski och visar runt på enheten i Hyvinge.
På det nästan tio hektar stora området ståtar prydliga högar av däck, plast, papp, plåt, byggrester, metall, trä, bilar och plastkomposit – det vill säga material som består av två olika komponenter, till exempel glasfiber.
Högen av plastkomposit utgörs till största delen av produktionsrester men också en liten Terhibåt skymtar och det kan finnas delar av rotorblad från vindkraftverk i högen.
Annars är det cisterner, rör och rester från tillverkningen av idrottsredskap som väntar på att krossas.
— Tillsvidare har det varit fråga om små mängder som vi tagit emot men jag tror att människor nu i allt högre grad får upp ögonen för återvinning. Människors sätt att förhålla sig till miljön har ändrat och man bryr sig om återvinning och hållbara värden på ett annat sätt än tidigare, säger Söderena och fortsätter:
— Jag tror att en orsak till att många båtar bara blir liggande är att det inte har funnits någon vettig använding för dem. Nu finns det.
Monica Forssell
Monica ForssellNär kompositavfallet krossas i Hyvinge krossas det först en gång och sedan vid behov en gång till för att krosset ska ha rätt storlek då det transporteras till Finnsementti. Ungefär hälften av krosset blandas med cementen och andra hälften används som energi vid själva tillverkningen.
— Temperaturen vid cementtillverkningen kan vara till och med 1500 grader och det betyder att fibrerna i glasfibern smälter vilket i sin tur betyder att det inte finns kvar några fiberstumpar längre i den färdiga cementen, förklarar Söderena och tar upp en liten hög krossad glasfiber och håller det i händerna.
Summan av kardemumman: En liten roddbåt av glasfiber ryms i ett större ämbar. En trettio fots segelbåt i några regntunnor.
Farkosten som en gång guppat på Erstans vågor kan, när den gjort sitt, bli cement i Pargas och användas till exempel i sommarstugans stenfot, istället för att skräpa ner i miljön.
Hur det går till och vad det kostar
Ett konkret exempel: Man vill göra sig av med en segelbåt på ungefär 10 meter, som väger cirka 3 000 kg.
Först transporterar ägaren, på egen bekostnad, båten till någon av Kuusakoskis nitton anläggningar. Väl framme tar återvinningsföretaget vara på sådant som till exempel motor, metalldelar, trädelar och sådana delar av plast som inte går att återvinna.
För metalldelarna ersätts ägaren. Någon fast prislista för vad det kostar att lämna en båt för återvinning finns inte men Kuusakoskis materialchef Anu Söderena uppskattar att det skulle kosta ungefär 3-400 euro att lämna en tio meter lång och 3 ton tung båt för återvinning.
Är man inte intresserad av återvinning kan man i Åboregionen lämna en båt i exemplets storlek till avfallscentralerna i Toppå eller Korvenmäki. Då kostar det uppskattningsvis kring 800 euro.
Marko Kokkonen, som är materialchef vid Sydvästra Finlands avfallservice, säger att man mycket sällan tar emot större båtar, men att mindre roddbåtar nog kommer in. Sådana kan också lämnas in till de övriga sorteringsstationerna i regionen.
Om någon vill göra sig av med en större båt genom att föra den till en avfallscentral ska den först tömmas och ägaren ska se till att det inte finns farliga vätskor ombord. På avfallscentralen tas sedan bland annat metalldelar till vara och efter det krossas båten och sedan bränns den i avfallsförbränningsverket.
Det är önskvärt att kunden tar kontakt på förhand och kommer överens om överlämnandet av båten på förhand, påpekar Kokkonen.
Övergivna båtar kan vara besvärliga fall
I Åbo hittas 1–2 övergivna båtar per år, berättar Timo Sirkiä som ansvarar för underhållet av Åbo stads infra.
I de fall som båten är registrerad är det förhållandevis enkelt att hitta båtens ägare och komma överens om förflyttning av båten. Men då ingen ägare hittas måste staden utfärda en offentlig kungörelse. Om ägaren inte heller då hittas kan staden antingen sälja båten på auktion eller föra den till avfallscentralen.
Monica ForssellEnligt Sirkiä kan övergivna båtar utgöra besvärliga fall om det handlar om stora båtar som äventyrar miljön, till exempel på grund av oljeläckage. Att hitta ägaren kan vara svårt och det kan bli dyrt för staden att ta hand om skrotbåtar.
Om en person som är kund på ett småbåtsvarv lämnar sina avgifter obetalda, följer man de villkor som fastställts i avtalet mellan varvet och kunden.
Man kan komma överens om ett betalningsarrangemang men om en överenskommelse inte nås kan de obetalda avgifterna gå till utmätning och ärendet kan bli föremål för en rättslig process.
Uppdatering 26.9 kl 6:26: Några citat av Anu Söderena hade fallit bort från texten. De har nu lagts till.
Hej! Tack för din kommentar. Det är, som det också står i artikeln, cement som avses. Betong är en produkt som tillverkas av bland annat cement. Mvh Monica/ÅU
Det är stor skillnad på cement och betong torde vara betong som avses i artickeln