Down By The Laituri fyllde domkyrkotorget – ”Visst har jag väntat på det här, trots att coronasituationen är något jag funderar över”

Domkyrkotorget i Åbo var proppat med folk då Kaija Koo som första artist under Down By The Laituri klämde ur sig de första tonerna.
Stadsfestivalen som för första gången ordnades år 1988, förväntas i år besökas av runt 25 000 människor, och med mängden folk som befann sig på området redan under den första dagen är siffran knappast långt ifrån sanningen.

Förväntansfull stämning
Bland besökarna var stämningen på topp, trots att veckoslutet förväntas erbjuda regn. På torsdagskvällen lyste ändå solen och besökarna i kapp med den.
– Visst har jag väntat på det här, trots att coronasituationen är något jag funderar över, säger Susanna Willman.

Åbobon som senast besökte stadsfestivalen då den ordnades i Idrottsparken är också fundersam på om festivalytan skall räcka till för att kunna hålla avstånd. Willman hoppas ändå på en fin festivalhelg.
– Både regnrock och handsprit finns i väskan, så nu ska jag njuta av musiken, säger Willman.

Handsprit och regnrock i väskan
Handsprit och regnrockar har också Tiina Laakso, Heli Laakso, Terhi Tuomi och Jukka Töykkälä plockat med sig till Domkyrkotorget.
Kvartetten är förväntansfull inför helgen och artistutbudet är något som fallit dem i smaken. Lauri Tähkä, Behm och Eppu Normaali är enbart några namn de rabblar upp i snabb takt.
– Dessutom blir det ju rätt nostalgiskt att få höra på Alphaville, det ser i alla fall jag fram emot, säger Tiina Laakso.
Coronaläget är kastar ändå enligt Töykkälä en skugga över festivalen.
– Visst är jag fundersam, säger Töykkälä.
Stadsfestivalen Down By The Laituri öppnade på torsdagen med Kaija Koo, Eppu Normaali, Anssi Kela, Kool and the Gang och Lauri Tähkä.
Under helgens lopp står ännu bland annat JVG, Apulanta, Vesala och Alphaville på scenen.

Det blir svenska modellen. Flockimmunitet då alla unga får smittan. Hoppas lindrigt. Vi äldre som kunde ha kastat veven av sjukdomen är alla vaccinerade. Men inte för att finsk humppa-schlager i moll (rock??) är värt trängsel i folkmassan. Kaija Koo är ju bra, alltså helt OK, men lite fin countrymusik skulle kanske ha fått en att pallra sig dit i alla fall. Nu hemma å tittar på OS.