Eld — och kunskapen om den
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under stenåldern kunde människan inte tekniken att göra upp eld och var således beroende av skogsbränder som uppstått vid blixtnedslag. Man vaktade sina eldar dag och natt så att de inte skulle slockna. Senare lärde sig människan hur man skulle göra upp eld och det tog upp till femton år för att bli stammens eldmästare.
Att göra upp eld i olika förhållanden är en kunskap som en vildmarksmänniska bör kunna.
Det är inte någon enkel affär att få elden att brinna när slaskstormen yr eller när skyarna öppnas med ösregn. Det gäller att ha tålamod och göra rätt saker i rätt ordning.
Det gäller att samla allt material innan man tänder elden och få den att börja brinna. Sen är det bara att mata på bränsle i glöden. Börja alltid med björknäver och smala pinnar innan du går vidare med större klabbar.
Förr var det viktigt för mig att tända en brasa i terrängen under mina turer. På senare dagar har jag blivit påverkad av allt säkerhetstänk och numera gör jag inte längre brasor i terrängen utan endast i officiella eldstäder.
Däremot har jag införskaffat en trygg risbrännare i metall och i den kan jag göra upp en liten eld nästan var som helst. Risbrännaren ger värme nog till att koka upp vatten och samtidigt lite stämningsfull värme under turen.
Att tända en brasa i kakelugnen hör numera till min vardag under den kalla årstiden. Kakelugnen från 1947 står bastant i vardagsrummet och värmer upp så gott som hela våningen. Hela villaåret kretsar långt kring eldandet.
På sommaren skall veden beställas och bäras in i lidret. På hösten och vintern är det sedan dags att kånka på fyllda vedkorgar, tända brasor och njuta av värmen som elden ger, tillsammans med ett glas god whisky och en bra bok, medan snöstormen rasar.
Då man stirrar in i lågorna händer det något i hjärnan.
Det känns som om allt stannar upp, man lever i stunden och följer med hur lågorna dansar. Total avkoppling.
Jag har upplevt detta tusentals gånger. Jag tror att det handlar om något som finns djupt inne i oss alla, något som härstammar från forntiden, tiden då vi samlades runt elden för att tillreda vår middag, hålla oss varma och överleva.
Elden ger oss värme och ljus. Ljuset behövs i dessa tider då vi går mot höstens mörker. Så skaffa några björkklabbar och ta dig exempelvis ut till Saaro udde på Runsala. Där kan du tända en brasa i en eldstad och njuta av lågornas dans och eldens värme!
—
Patrik Berghäll
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.