En enda spårvagnslinje överbrygger inga socioekonomiska klyftor
Många och stora drömmar har paketerats in i den 12 kilometer långa spårvagnslinje som ska gå mellan hamnen och Kråkkärret, genom Åbo centrum.
Efter att stadsstyrelsen för en dryg vecka sedan godkände generalplanen för Åbo spårväg har visioner och åsikter vädrats flitigt i offentligheten. Förutom sedvanliga kostnadsfrågor löper en intressant tråd genom en del resonemang: spårvagnen i Åbo kommer att trolla bort socioekonomiska problem i Kråkkärret.
I Åbo skiljer sig stadsdelarna socioekonomiskt och etniskt mer från varandra än i någon annan stor eller mellanstor stad i Finland. I Vanda talar visserligen var fjärde invånare något annat språk än finska eller svenska, men invånarstrukturen är jämnare än i Åbo som håller på att vittra sönder socialt, säger Åbo stads forskningschef Timo Aro i Turun Sanomat (30.9). Som expert på områdesutveckling torde Aro veta vad han talar om.
Enligt Aro skulle spårvagnslinjen till Kråkkärret fungera som ett löfte om att staden satsar på området och ett sätt att vända utvecklingen så att förorterna skulle närma sig varandra. Som modell för sitt resonemang använder Aro förorten Kvarnbäcken i östra Helsingfors, som bland annat fick ett campus, ett fräschare köpcentrum och nya bostäder som en följd av metron. Men det var metron, inte spårvagnar, och det är den avgörande punkten som gör att Aros jämförelse haltar.
Med tanke på alla tidigare satsningar som gjorts på Kråkkärret – en stadsdel där det talas cirka 60 olika språk och som fortsättningsvis och trots många försök av staden verkar klassas som ett socioekonomiskt problemområde – är det svårt att tro att en språrvägsdragning skulle ha någon avgörande effekt.
För på vilket sätt skulle en enda spårvagnslinje till och från Kråkkärret vara ett större framtidslöfte av Åbo än den busstrafik som i decennier varit tät på sträckan Kråkkärret-Salutorget?
Här är det lätt att dra en parallell till torgparkeringen. Det var parkeringen som skulle rädda Åbos stadskärna och göra centrum vackert, livligt och funktionellt – men tiden körde förbi parkeringssatsningen. På samma sätt kan det gå för spårvagnsdrömmen.
Risken finns att spårvagnens mysfaktor håller på att växa sig så stor att man läser in problemlösningar som inte finns i den, i stället för att höja både blicken och ambitionen och se på hela regionen och urbaniseringstrenden med allt vad som krävs. Är det verkligen mer ändamålsenligt att tatuera in rutter genom skenor i gatorna i stället för att bygga större blodådror för kollektivtrafiken om man vill koppla ihop olika områden?
Go big or go home borde gälla för Åbo just nu. Vi vet att Åbo, Reso, Masku, Nådendal, Sankt Karins och kanske också Pargas kommer att bli en ännu tätare helhet, med tryck på en smidig kollektivtrafik.
Genom metrotåg eller åtminstone snabbspårvagnar kunde regionen bindas ihop så att utvecklingen skulle tvingas följa i metrons spår och stadsdelar som Kråkkärret skulle få ett lyft på riktigt. Först då kan vi börja tala om modern rälstrafik.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.