Experter: Självkörande fordon redo för trafiken – överdriven varsamhet fördröjer utvecklingen
I förorten Nordsjö i östra Helsingfors testar Forum Virium, som är Helsingfors stads innovationsbolag, och yrkeshögskolan Metropolia en självkörande buss kallad Navya i sommar. Bussen opereras av det danska företaget Holo.
Hittills har testen gått bra. Ungefär nittio procent av tiden är bussen i bruk och det är vanligen varannan vecka vi måste göra en omstart i genomsnitt, säger Juha Sääski, som är projektchef för den förarlösa bussen på yrkeshögskolan Metropolia.
Den självkörande bussen följer en två och en halv kilometer lång förprogrammerad rutt i Nordsjö. Tills vidare måste en reservchaufför vara med i bussen.
De självkörande bussarna åker längs en virtuell förutbestämd rutt. Det här innebär att om det står en felparkerad bil längs rutten måste reservchauffören ta över och köra runt bilen.
Navigerar med hjälp av en kostsam sensor
Den självkörande bussen kan veta vad om finns omkring dem genom en sensor som kallas lidar. Lidar är en form av sensor som skjuter ut laserstrålar som sedan studsar tillbaka, och därigenom skapas en karta av omgivningen. En lidarsensor kostar i genomsnitt 10 000 euro.
I princip är tekniken så bra att de självkörande bussarna skulle vara redo för vägarna redan i dag, men säkerheten har högsta prioritet.
Man kan inte kräva att de självkörande bussarna ska vara hundra procent säkra. Det räcker med att de är säkrare än de fordon som styrs av människor som i dag kör på vägarna, eftersom man då kan minska antalet olyckor, säger Jari Honkonen som är projektchef för förarlösa bussen på Forum Virium.
Sääski tror att orsaken till att bolag nästan har ett överdrivet säkerhetstänk är att om det skulle hända något skulle utvecklingen stanna av.
Om en olycka skulle ske är det sannolikt att den allmänna opinionen skulle vända sig emot bussarna ganska snabbt och då skulle testerna ställas in i flera år, säger Sääski.
Tekniken är inte riktigt redo för stadstrafik ännu, utan de närmaste åren kan självkörande bussar användas främst i kontrollerad områden som vid sjukhus, industriområden eller hamnar, säger Honkonen.
Bristande kommunikation mellan robot och människa
Ett av de största problemen som måste lösas innan självkörande fordon kan bli vanligare är kommunikationen mellan självkörande fordon och mänskliga förare.
Problemet med de förarlösa bussarna är att de inte förstår mänsklig kommunikation som sker mellan trafikanter. Till exempel inofficiella signaler som när man nickar åt en medtrafikant att hen får köra först är svårt för de självkörande bussarna att förstå.
Sääski säger självkörande fordonen skulle funka allra bästa på de nämnda områdena om det inte fanns mänskliga förare över huvud taget.
Ett av de mest centrala problemen för de självkörande fordonen är ändå lagstiftningen. Sohjoa Baltic project har studerat lagstiftningen inom Östersjöområdet och det är ännu oklart i lagstiftningen i många länder vem som bär ansvaret om det händer en trafikolycka med ett självkörande fordon
Det är oklart om det är föraren, företaget bakom mjukvaran i den självkörande bussen eller någon annan som bär ansvaret vid en olycka med en självkörande bil, säger Juha Sääski.
Ett annat problem är att lagarna skiljer sig mellan de nordiska länderna, så om en finsk förarlös buss kör över gränsen till Sverige skulle den i princip behöva uppdatera sin mjukvara.
Det finländska vädret ställer till det
Ett annat hinder för de självkörande bussarna är det finländska klimatet.
I vårt test i Kongsberg i Norge ställde snövallarna längs vägarna till det eftersom sensorerna på bussen uppfattade dem som hinder som måste väjas för, säger Juha Sääski, projektchef på Metropolia.
En allmän uppfattning är att självkörande fordon innebär att yrkesförarna kommer förlora sina jobb.
Det här är en vanlig missuppfattning. De självkörande bussarna kommer komplettera de bussar som finns i dag, säger Honkonen.
I framtiden kan de förarlösa bussarna bli billigare i drift än traditionella bussar eftersom bussförarnas löner utgör den största kostnaden. I framtiden kan en person övervaka flera förarlösa bussar från datorskärmar i ett kontrollcentrum.
Fördelen med att kostnaderna minskar är att man kan ha flera bussar i trafik än i dag och därmed erbjuda samma högkvalitativa kollektivtrafik till periferin som till centrum. I framtiden kan de som bor på landet också få bussar som går med fem minuters mellanrum, säger Jari Honkonen.
Juridiken tar nog hand om självkörandet. detta på land, till sjöss, och i luften.