Krister Lindberg 16.11.2023 18:28

Den drygt åttioåriga japanska animemästaren Hayao Miyazaki har skapat ett nytt mästerverk: ”Pojken och hägern”. Mästerverk? Jo men kanske inte riktigt.

Animationen bör inte jämföras med hans tidigare, till exempel ”Spirited away” eller ”Princess Mononoke”.

”Pojken och hägern” kräver tålamod, den är spretig och komplex, den är episodiskt berättad, handlingen har ingen röd tråd vi kan följa. Tempot är långsamt.

Mamman till den tolvåriga Mahito förolyckas i en eldsvåda. Flera år efter kriget (Stillahavskriget) flyttar pojken och hans far från Tokyo till annan ort.

Pappan har blivit chef på en fabrik som tillverkar delar till stridsflygplan (krig tar aldrig slut) och han har gift sig med Mahitos moster. Runt det nya hemmet, mammans släktgård, kretsar en gråhäger.

Hägern som är en utklädd ful gammal gubbe övertygar Mahito om att han kan träffa sin mamma. Pojken vet att mamma är död men i sin sorg och saknad följer han med fågeln till en parallell verklighet där levande och döda lever sida vid sida med ännu inte födda.

Ett helvete, samtidigt vackert och fantasifullt. Där träffar Mahito bland andra och annat sin gammelfarfar som med magiska klossar ser till att världen hålls i balans. Där umgås han med sin mamma, jämnårig långt innan hon blev mamma.

I berättelsen om pojken och hägern kryllar det av fantastiska figurer som enorma och ilskna papegojor, pelikaner, tjänstefolket som är härliga gamla tanter, de ofödda som ser ut som vaddtussar. Med mera. Japansk mytologi, häpnadsväckande visualiseringar, ljud och musik. Hypnotiskt.

Hayao Miyazaki är noga och utförlig med detaljerna i vardagen och ur vardagen. Men det händer för mycket i tid och rum i en blandning som den ouppmärksamma har svårt att orientera sig i. Det är oändligt vackert och det är tecknat och animerat för hand. Animationen är en känsla.

Känslan säger att även om livet är svårt att leva är vår uppgift att sträva till balans och välmående i världen.

Balans mellan människor. Balans mellan människan och naturen. Respektera dej själv fast du inte är perfekt alla gånger.

Och för Hayao Miyazaki och hans kollegor alltid återkommande: Respektera naturen och din nästa.

Med en outsinlig fantasi målar Hayao Miyazaki ett panorama över japansk kultur och mytologi och antagligen sitt eget liv och förflutna.

Filmens unga Mahito växer och lär sig och lär sig känna sig själv via de fantastiska och fantasifulla äventyren, via de fantasifulla varelserna och fantastiska människorna i olika åldrar.

Krister Lindberg

Dela artikeln