FILMRECENSION: Tag – en tafatt film om vuxnas tafatt
Jeremy Renner ränner omkring så ingen vän lyckas säga ”nata”. Pressbild.
En artikel i Wall Street Journal (“It Takes Planning, Caution to Avoid Being It”) är inspirationskällan till den löjliga spelfilmen ”Tag”, regisserad av Jeff Tomsic med erfarenheter enbart från tv, vilket syns. Det kan sägas redan nu: Som dokumentär kunde historian ha varit riktig rolig, och trovärdig.
Tag
USA 2018
HHIII
Regi: Jeff Tomsic
I rollerna: Jeremy Renner, Jon Hamm, Ed Helms, Jake Johnson, Annabelle Wallis, Rashida Jones, Isla Fisher, Leslie Bibb, Hannibal Buress.
1:41 F12
Ett antal vuxna män har i trettio år fortsatt leka leken tafatt, nata på finlandssvenska. De var nio när de började, får vi veta i en tillbakablick med voice over. Redan då var en av grabbarna onåbar. Nu som vuxen har han (”Hurt Locker”-Jeremy Renner med stenansikte och ironi) utvecklat närmast övernaturliga förmågor för att hålla vännerna på tillräckligt avstånd.
Nu eller aldrig; mannen ska gifta sig, på bröllopet är han en sittande anka?
I lekens ledande roller ser vi Ed Helms från ”Hangover” och ”Mad Mens” Jon Hamm. Journalisten spelas av Annabella Wallis och en överentusiastisk hustru tolkas av Isla Fisher. Förhållandevis små roller eftersom det är en film om karlar som aldrig blir vuxna (ty de fortsätter leka och pojkar är pojkar).
En film om vänskap. Dessvärre framgår det aldrig på vilket sätt de är vänner, om alls.
Filmen har två scener man minns: En på ett gym där det diskuteras vattentortyr, och en surrealistisk när den jagade lurar sina vänner ut i skogen. För övrigt saknar filmen fungerande dramaturgi och av de verbala vitsarna går bara en bråkdel hem. Många vitsar är sådana att skådespelarna själva ifrågasätter det komiska i kråksången.
En actionfilm med knasiga repliker (och figurer) om verkliga personer och händelser? Det är faktiskt lite av baksmälla över berättarentusiasmen.
Många flinar dock åt intelligensbefriade komedier. Varför inte, så länge det är genuint korkat? I filmens slutända presenteras förebilderna. Och det blir bekräftat; gubbarna är värda en artikel/dokumentär. I spelfilmen med spelfilmens friheter och överdrifter får vi inte veta ett jota om karaktärerna, och det som faktiskt eventuellt sägs, det är påhittat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.