Finland behöver bums en mediepolitik
Riksdagen och regeringen måste agera om Finland i framtiden ska ha ett brett mediefält. Situationen är oroväckande på många håll i landet.
Den senaste tiden har nyheterna om tidningar som slås samman eller som går ner i utgivningsdagar duggat tätt. Mediebranschen genomgår stora förändringar och alla tidningar kommer inte att överleva.
Det torde vara givet att papperstidningsupplagorna fortsätter krympa, då allt fler övergår till digitala nyhetskanaler. Digitaliseringen kräver stora resurser och risken är stor att flera mindre mediebolag inte klarar av omvandlingen. Flera regioner i Finland kan bli utan lokal nyhetsbevakning eller så blir regionen beroende av det statliga mediebolaget Yle.
Utan mångfald och ett regionalt heltäckande mediefält uppstår direkta hotbilder mot en fungerande demokrati. I en demokrati måste också informationen vara fri. I flera lokala samhällen kan offentlighetsprincipen riskeras och tillgången till tillförlitlig information äventyras, om det inte finns tillräckligt många röster på mediefältet.
Att skapa en situation där endast ett statligt mediebolag har verksamhetsförutsättningar är också att hasardera med det fria ordet i vårt land. Det har de senaste åren visat sig finnas politiska krafter som vill kontrollera också innehållet i medierna.
Det är inte bara i Finland som mediebranschen är i kris. Krisen är global. Sverige är ett bra exempel på ett land där mediebranschen är i kris, trots ett omfattande statlig stöd till privata mediebolag.
I Finland satsar staten alla skattepengar på sitt eget mediebolag Yle. Finland avviker helt från de andra nordiska länderna. I Kommunikationsministeriets publikation från år 2022, om mediestödens genomslagskraft, framgår det bland annat att det direkta stödet till privata mediebolag i Norden är betydande.
I Sverige är beloppet 61 miljoner euro, i Danmark 56 miljoner euro och i Norge 38 miljoner euro. I Finland är summan 0,5 miljoner euro. Utöver direkt stöd är mervärdesskatten i Danmark och Norge 0 procent, i Sverige 6 procent och i Finland 10 procent.
Utan mediestödet skulle de flesta mediehusen i Sverige göra minusresultat. Ett mediestöd i Finland betyder inte att Yles funktioner behöver försvagas. Även de övriga nordiska länderna upprätthåller skattefinansierade mediebolag.
Situationen i Svenskfinland är i praktiken ännu svårare än i Finland överlag. Svenskfinland utgör en egen liten och oenhetlig mediemarknad. När en skattefinansierad lokalt agerande mediejätte jagar klick, för att konkurrera med små lokala aktörer, skapas en ohållbar situation.
När tidning var papper och radio var ljudvågor var upplägget tydligt och odramatiskt. Nu när innehållet finns på samma plattform är situationen ohållbar på sikt. Om den ena erbjuder ett öppet innehåll och den andra ett innehåll bakom en betalvägg, kan man inte tala om en riktig konkurrenssituation.
Yle är en behövlig och viktig aktör på mediefältet, Yle ska inte raseras, men Yles sätt att agera på marknaden måste ses över. Gör man inte det, kommer det inte i framtiden att finnas ett fungerande mediefält och tillräcklig mångfald i nyhetsutbudet.
Utöver preciseringar i Yles verksamhet måste Finland ta modell av de övriga nordiska länderna i mediepolitiken. Det är verkligen viktigt att den parlamentariska arbetsgrupp som nu håller på att bedöma Yles uppgifter och finansiering har tillräcklig kunskap och tillräckligt intresse för att trygga och garantera en fungerande demokrati på alla nivåer och i alla regioner i vårt land.
En mångfald av starka och oberoende medier i hela landet är en förutsättning för en stark demokrati. Alla människor, oavsett var i landet man bor, ska ha tillgång till ett omfattande nyhets- och medieutbud av hög kvalitet, som kan fördjupa, skildra, granska och förklara samhällets skeenden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.