Föräldrar i nyckelposition när epidemisk dumhet stänger dörrar
Måttet är rågat för Runosbackens bibliotek i Åbo. Under sommaren och hösten har biblioteket tampats med återkommande ordningsproblem på grund av barn och unga som stört andra besökare, rivit sönder tidningar, spottat på dataskärmar, spelat fotboll och till och med åkt skoter inomhus.
När familjerna bjöds in till ett gemensamt möte dök inte en enda förälder upp.
Nu inskränks tiderna för meröppet, vilket betyder färre möjligheter för alla att läsa, låna eller returnera utan personal på plats.
I Pargas är det oroligt på Vapparvägens stora parkeringsplats utanför S-market och Lidl. Ungdomar kör bil- och mopedrally på parkeringen, ropar oförskämdheter till förbipasserande, snattar och lever rövare i affären. Nyligen smällde en hemmagjord bomb inne på kundtoaletten.
Dessutom har en äggkastningsepidemi brutit ut bland barn i Pargas, synbarligen är de smittade via en utmaning på Tik Tok.
Folks fönster, dörrar, brevlådor och bilar utsätts för ett kladdigt bombardemang som är svårt att tvätta bort. Samma fenomen florerar på många orter.
Inget nytt under solen alltså. De flesta av oss har säkert gjort bus och hyss under uppväxten. Men det som är nytt är, enligt Anna Salminen , som är Åbo stads ungdomstjänstchef, att isoleringen under pandemin har påverkat en del ungdomars sociala färdigheter negativt och minskat på deras respekt för offentliga rum och andras egendom.
Att diverse dumheter får stor spridning via sociala medier gör inte saken bättre.
Salminen vill ändå rikta den starkaste strålkastaren mot föräldrarna: Ge akt på era barn! Ha koll på var barnen rör sig och intressera er för vad de sysslar med, både utanför hemmet och på mobiltelefonen.
Barn ska inte springa ute om nätterna, de ska inte tillbringa alla kvällar i ett köpcentrum. Det är i hemmet ett barn ska lära sig skilja mellan rätt och fel, hur man uppför sig och hur man bemöter andra.
Som förälder bör man dessutom påminna sig och sitt barn om skadeståndsskyldigheten: Den som söndrar betalar.
I dag finns det få ställen på stan som välkomnar den som är ung och/eller fattig. Många aktörer har tvingats dra ned på sin fritids- och ungdomsverksamhet av sparskäl. Alla unga vill inte heller umgås i ungdomsgårdar utan samlas hellre på platser utan övervakning.
Mer uppsökande verksamhet om kvällar och veckoslut skulle därför behövas.
Men frivilliga vuxna som orkar ta ansvar också för andras barn börjar bli en bristvara. Hur många vuxna i dag vågar ens fråga en påkommen busunge vad hen håller på med och varför?
Det som också är ett relativt nytt fenomen är primalskriken på sociala medier så fort ett ägg landat på bilrutan.
Visst, det är förståeligt att den som drabbas av ofog och osakligheter är upprörd, men att spy ut aggressiva kommentarer på Facebook då vi talar om minderåriga som beter sig illa och oeftertänksamt – det är lika illa och oeftertänksamt.
Om skadegörelsen är allvarlig är det ett ärende för polisen, i annat fall borde varje vuxen förstå att inte trissa upp publiciteten för epidemiska enfaldigheter.
Vuxenansvar behöver inte vara märkvärdigare än så.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.