Häger har forskat i hur den österbottniska religiositeten tolkas och uppfattas.
Han hävdar att det som ofta svepande kallas bibelbältet, omfattande hela Österbotten, är en konstruktion som ingår i det pågående identitetsbygget och i positioneringskriget mellan så kallade perifera och urbana miljöer.

Stora skillnader inom Österbotten

Både Häger och Sixten Ekstrand, docent i kyrkohistoria och direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet, hänvisar till den finlandssvenska barometern från 2008 i fråga om hur nutidens religiösa landskap i Österbotten ser ut, jämfört med resten av Svenskfinland.
Undersökning visar att det finns stora skillnader inom Österbotten.
Bortsett från Karleby, Jakobstad, Larsmo och Pedersöre är resten av landskapet lika religiöst eller sekulärt som Svenskfinland överlag. Exempelvis i Nykarleby, Kronoby, Korsholm och Vasa skiljer sig inte religiositeten från övriga Svenskfinland.
— Ändå dras Österbotten över en och samma kam. Människan styrs av viss förenkling och av fördomar. Men det sker också i omvänd riktning; österbottningar tenderar att generalisera andra grupper som nylänningar eller helsingforsare, säger Ekstrand.

Driftiga med känsliga, andliga spröten

Enligt kyrkohistoriker Sixten Ekstrand har förhållandet mellan väckelserörelserna och folkkyrkan alltid varit starkt i Österbotten.
— Det österbottniska landskapet har genomsyrats av inomkyrkliga, utomkyrkliga och frikyrkliga rörelser ända sedan 1700-talet. Väckelserörelserna fick också starkt fäste i finska Finland. Ändå dras svenska Österbotten, på gott och ont, med bilden som ett i andligt hänseende särpräglat landskap sett ur ett nyländskt, åboländsk eller åländskt perspektiv.
Ekstrand förklarar det med att Österbotten alltid varit självständigt.
— Här fanns självägande bönder som skapade sin egen framtid. Man har inte alltid följt överhetens påbud utan tagit saken i egna händer. Det finns en positiv stolthet i att vara österbottning och en ryggmärgsreflex att man ska klara sig själv. Det här syns i hur samhället men också företagandet och det andliga livet utvecklats.
Varför så många inom- och utomkyrkliga rörelser, men också frikyrkliga och sekteristiska rörelser, fått genomslag i Österbotten är enligt Ekstrand svårt att belägga vetenskapligt.
—  Men det tyder på en stark, andlig sensibilitet. Österbottningarna har varit sökande och mottagliga för andliga impulser. Sjöfarten förde med sig frikyrkliga influenser och bidrog till att göra Österbotten till en religiös smältdegel. Kanske bottnar behovet i tradition och öppenhet, men också i att man haft det knapert och i sin nöd vänt sig till Gud.

Religiös inte samma som konservativ

Statistiskt sett är alltså fyra kommuner mer religiösa än merparten kommuner i Österbotten och Svenskfinland överlag. Betyder det att Österbotten är i betydande grad mer konservativt än andra delar av Svenskfinland?
Andreas Häger svarar nej, med hänvisning till en studie om finlandssvenskars syn på liberalism från 2012.
— Andelen som uppfattar sig som liberal var 57 procent i huvudstadsregionen, 59 procent i västra Nyland, 41 procent i östra Nyland och 38 procent i Österbotten. Skillnaden mellan östra Nyland och Österbotten var tre procentenheter, vilket antagligen faller inom felmarginalen. Skillnaden mellan västra och östra Nyland var densamma som mellan Helsingforsregionen och Österbotten. I en del nyländsk rapportering lyfte man ändå bara fram Österbotten. Man vill se det som bekräftar ens föreställningar.
Sixten Ekstrand ifrågasätter för sin del uppdelningen i konservativ och liberal, då han anser att den osynliggör den glidande skalan mellan två ytterligheter.
— Att vara konservativ handlar om att värna om traditioner, vilket i sig kan vara bra. Allt nytt är inte per automatik bra. Det finns ett starkare konserverande drag hos en del rörelser i Österbotten. De bryter mot den mer liberala ståndpunkten att kyrkan och samhället borde utvecklas i snabbare takt i vissa etiska frågor.

Österbotten marginaliseras för att skapa skillnad

I de fyra kommunerna i svenska Österbotten som kan anses utgöra ett bibelbälte uppger 30 procent att de antingen hör till någon annan religiös organisation eller hör till en annan religiös organisation utöver den evangelisk-lutherska kyrkan.
Motsvarande andel i Svenskfinland som helhet är 13 procent.

Andreas Hägers tes är att det, framför allt i Larsmo och Pedersöre, är den laestadianska väckelserörelsen som lyfter statistiken.
— Den roll religionen har i några laestadianskt dominerade byar generaliseras till att gälla ett betydligt större område, och det här kombineras med fördomar om laestadianer. Inte heller byar består av endast en grupp troende och inom religiösa grupper finns olika drag. Det verkar svårt att nyansera bilden av det religiösa Österbotten.

Varför är det svårt?

—  Här kommer vi in på synen på Svenskfinland och Österbotten. Österbotten är en marginell region i jämförelse med de övriga svenskspråkiga trakterna som hänger mer ihop och ligger närmare större städer. Österbotten är en annan slags miljö som ligger mer perifert och är mindre urban. Religiositeten används som ytterligare ett sätt att marginalisera och exotifiera Österbotten. På det sättet kan resten av Svenskfinland hävda sig som mer urbant, sekulariserat och modernt.

Enligt Häger upprätthålls bilden av det religiösa Österbotten också av österbottningar.
— Inte minst hos österbottningar som flyttat därifrån kan jag notera ett behov av att ta avstånd genom att odla bilden av det religiösa Österbotten. Det finns även utflyttade som värjer sig mot den simplifierade bilden och ifrågasätter den. Bland återflyttare eller de som stannat kvar kan jag också ibland se ett slags stolthet över den religiösa historien. I samtliga fall kan det handla om identitetsskapande och berättelsen om den egna resan, samtidigt som en del har faktiska erfarenheter av extrema miljöer.

Konservativa också i södra Finland

Är då steget till att uttrycka sin åsikt, även om den kan tolkas som kontroversiell eller konservativ, kortare i Österbotten?
Andreas Häger svarar nej, med en liten reservation.
— Samma värderingar finns i södra Finland och Helsingfors. Miljön är traditionellt högkyrklig, samtidigt som det finns gamla borgerliga familjer. Det förekommer också konservativa insändare i exempelvis Hufvudstadsbladet. Skillnaden är att de anses vara enskilda åsiktsyttringar, medan en insändare i en österbottnisk tidning anses representera hela Österbotten. Man vill få sin bild av Österbotten bekräftad.

Så det finns ett konserverande drag hos de som vill uppfattas som liberala att hålla kvar bilden av Österbotten som ett religiöst och konservativt område?

— Det är en bra poäng. Stämplingen av Österbotten gör våld på ateistiska Jakobstadsbor liksom religiösa Esbobor, säger Häger.

Ekstrand instämmer i att konservativa åsikter också finns i Helsingfors.
— Men man gör större skillnad mellan det privata och offentliga livet, och torgför kanske inte sin religiösa övertygelse lika öppet, säger Ekstrand.
Enligt Häger, som forskar i väckelserörelsernas roll i det lokala samhället i dagens Österbotten, har miljön en betydelse.
— Att det finns en stor grupp i Larsmo, det vill säga laestadianer, som exempelvis motsätter sig kvinnliga präster gör det enklare för enstaka personer att leva där och uttrycka liknande åsikter. I dag spelar väckelserörelserna en stor roll inom näringslivet, föreningslivet och de har en bred närvaro inom politiken på ett par orter.

Uppmuntrande miljö med restriktiva drag

Både Andreas Häger och Sixten Ekstrand har rötterna i Österbotten och i det religiösa landskapet. Häger är uppvuxen i föreningen Luthersk Inremission i Larsmo och Ekstrand i Kyrkans ungdom i Pedersöre.
Häger har en känsla av att föreningen i dag är mer konservativ, i förhållande till samhället och kristna sammanhang i övrigt, än den var under hans uppväxt.
— I min familjs bakgrund och historia finns inget kvinnoprästmotstånd men nog evangelikala drag. I dag har jag inga personliga religiösa kopplingar till Österbotten, säger Häger.
Ekstrand målar upp bilden av en positiv och uppmuntrande miljö men med vissa restriktiva drag.
— Med ett utifrånperspektiv och forskarglasögon kan jag se saker som skavde. Det fanns en tydlig gräns mellan bykyrkan och dansbanan i Forsby. Ett visst mått av moraliserande fanns inom dåtidens grupperingar. Man skulle hålla sig till sitt.

Hur ser landskapet ut i dag, ur ett forskarperspektiv?

—  Det förändras hela tiden. En sak som utmanar och breddar är inflyttningen av bland andra muslimer och katoliker. Å andra sidan har det alltid funnits en mångfald. Man är van med att folk är olika. Exempelvis diakonin i Jakobstad hjälper många muslimska kvinnor. Det finns en öppenhet och man praktiserar sin tro genom att visa välvilja mot andra, säger Ekstrand.

Också inom väckelserörelserna sker en glidning, fortsätter Ekstrand och nämnerden laestadianska rörelsen som exempel.
—  Man har traditionsbevarande trosuttryck, samtidigt som man fördomsfritt lägger sig i framkanten i fråga om företagande. Det har skett en glidning under de senaste femtio åren. Inställningen till antal barn, modern musik, körsång och visor har förändrats. Det borde också beaktas i diskussionen om dagens religiösa Österbotten.
Samtidigt, konstaterar Sixten Ekstrand, spelar traditionerna fortsättningsvis en central roll: under normala förhållanden deltar 90 procent av 15-åringarna i svenska Österbotten i någon form av konfirmationsverksamhet sommartid.
— Församlingarna har många aktiva unga och unga vuxna. Traditionen och religionen kommer att spela en stor roll i Österbotten också under kommande decennierna.