Ny forskning från Naturresursinstitutet Luke och Finlands miljöcentral Syke visar ändå att endast 0,43 kilo fosfor per hektar rinner ut från vallåkrar, vilket är mindre än man tidigare har trott.

– Vallåkrarna belastar naturen betydligt mindre än man trott. Det här bevisar att djurhållningen och husdjurssektorn beskyllts orimligt mycket, säger Perttu Virkajärvi, ledande forskare vid Naturresursinsitutet Luke.
Vallåkrar är åkrar med vallväxter, såsom gräs, baljväxter eller örter. De används till djurfoder.
Den nya rapporten om näringsämnen i vattendrag baserar sig på uppgifter om avrinning på tre orter; Jockis, Toholampi och Maninga sedan 1992. Med hjälp av uppgifterna har forskare rett ut hur lantbruket påverkar fosforbelastningen i våra vattendrag.
– Vi har använt oss av Finlands bästa material. Luke och Syke är överens om resultaten som vi anser vara ytterst trovärdiga.

Forskningen måste anpassas

Hur kan då fosforbelastningen vara så mycket mindre än man tidigare har trott? Enligt Virkajärvi finns det inte endast naturvetenskapliga förklaringar, utan det beror också på ihärdigt arbete som äntligen burit frukt.
Sedan början av 1990–talet har gödslingsrekommendationerna för fosfor i Finland minskat kraftigt. Regleringen av löslig fosfor har också ändrats. I dag får man inte sprida gödsel på åkrarna vintertid och på hösten är spridningen väldigt reglerad. Dessutom har husdjurens fosforutfodring minskats och spridningstekniken av gödsel utvecklats.
– Allt det här har antagligen lett till att husdjursgårdarnas vallåkrar orsakar mindre utsläpp än tidigare.
De naturvetenskapliga orsakerna har att göra med gräsvallarnas egenskap att effektivt ta upp näring från marken. Dessutom skyddar vallarna marken från erosion vilket minskar på fosforutsläppen.
– Det är ändå viktigt att komma ihåg att utsläppen av löslig fosfor fortfarande är stor. Det är något vi forskare också i framtiden måste ta i beaktande då vi talar om att skydda vattendragen.
Enligt Perttu Virkajärvi är det viktigt att all forskning anpassas till finländska förhållanden. Gårdar med nötkreatur i Finland har oftast betydligt färre djur per hektar än större gårdar i andra länder.
– Vi forskare har redan en längre tid sagt att vi själva måste mäta de här sakerna här i Finland. Vi kan inte förlita oss på internationella resultat.

Underskattat skogbrukets belastning

Trots de positiva resultaten betonar Virkajärvi att man även i framtiden måste vara noggrann med gödsel som innehåller fosfor. Annars stannar utvecklingen av.
På stora gårdar med mycket flytgödsel skulle det enligt Virkajärvi vara vettigt att utveckla tekniker för att urskilja vatten och näring från varandra och eventuellt producera biogas på samma gång.
– Det skulle vara en miljövänlig lösning, men investeringskostnaderna är väldigt stora.
Enligt Virkajärvi kan man fortfarande kritisera jordbruket och djurhållningen men han tycker att kritiken är orimlig i förhållande till utsläppen. Jordbrukets andel av belastningen är fortsättningsvis stor men han tror att bilden i offentligheten kanske nu förändras en aning.
– Jordbrukets belastning har överskattats medan skogsbrukets belastning antagligen har underskattats. Det här är åtminstone något som vi forskare kommer att diskutera mycket, säger Virkajärvi.

Fosfor