Kristoffer Nöjd 28.04.2023 16:11

Regina Koschinski i Ekenäs har fem egna barn och har fungerat först som stödfamilj och sedan som fosterfamilj i knappt tio år.

Under den riksomfattande morsdagsfesten den 14 maj belönas hon och 38 andra mammor för förtjänstfullt fostringsarbete med medalj av I klass med guldkors av Finlands Vita Ros orden.

– Jag blev så rörd. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det, säger Koschinski som fick beskedet för cirka en vecka sedan.

Hon känner sig ärad och överraskad.

– Det är inget man tänker att man ska få när man är mitt i det. Man gör det ju för kärlek till barnen och för att det känns rätt. Så länge det passar in i våra liv gör vi allt vi kan. Det här är vår välgörenhet. Vi donerar inte pengar någonstans.

Privat

Lite förenklat tar man som stödfamilj ett barn nu och då på grund av att barnet eller barnets familj är i behov av hjälp just då.

Som fosterfamilj har man ett barn boende hos sig så länge det behövs. Då tar man ansvar för ett barn på samma sätt som för ett biologiskt barn.

Trots att Regina Koschinski och hennes man Bo har fem egna barn och sju barnbarn har familjen tagit hand om fyra fosterbarn och varit stödfamilj för ett drygt tiotal barn.

– Bosse har varit fotbollstränare i flera år. Vi har alltid rört oss i kretsar där det funnits många barn. Jag har varit fostrare länge i och med att jag jobbat som bland annat barnvakt och lärare och haft egna barn. Vi var unga när vi själva blev föräldrar och inte lastgamla när våra första barn flyttade hemifrån. Det kändes konstigt när de försvann. Så det här har alltid känts rätt.

Som speciallärare har Koschinski på nära håll sett hur det kan vara för barn som har det svårt.

– Jag har försökt tänka mig in i deras situation, hur det känns att få skäll både hemma och i skolan. De behöver någon som lyssnar och finns där.

Stort behov av familjer

Behovet av stöd- och fosterfamiljer är enormt.

– Det är inte bara bristen på familjer som är stor. Det finns inte heller tillräckligt med socialarbetare som hinner ta tag i saken. Jag uppmanar alla som känner att det skulle vara något för dem att kontakta en socialarbetare och säga att man är intresserad. Man kan också kontakta mig.

Koschinski vet flera familjer som gått samma väg som dem.

– Våra egna barn bland andra.

Privat

För att fungera som stöd- eller fosterförälder krävs tid och tålamod.

– Du ska kunna förstå barnen och inse att problemen inte löser sig över en natt. Det kan komma bakslag och man kan behöva backa ibland. Barn som måste omhändertas kan ha svårt att tro på dig. Ibland får man höra sådant som man inte vill höra men det handlar ofta om att barnet har en rädsla för att mista en till vuxen i sitt liv.

Det handlar inte om att göra världens häftigaste saker.

Det handlar inte om att göra världens häftigaste saker. Det är fråga om vardagsgrejer som att laga mat, äta tillsammans, gå på promenader, meka med mopeder eller klippa gräset.

– Det handlar framför allt om att visa intresse för barnen – att fråga dem om sådant de tycker om och hur deras dag har varit – om hur de mår helt enkelt, säger Koschinski.

Hon rekommenderar PRIDE-utbildningen för nya familjevårdare.

– Den gav mig otroligt mycket. Man går på djupet också med sig själv och får ännu bättre verktyg för att förstå ett barn. Ett barn kan till exempel ha svårt att acceptera för sig själv att det är okej att tycka om både din biologiska och din fosterfamilj, att det är en rikedom att ha flera familjer runt sig.

S:t Karinsmamma får också medalj på mors dag

Trots att det inte alltid är en dans på rosor har de hjälpbehövande barnen blivit kära familjemedlemmar som det är svårt att slitas från.

– Jag skulle inte byta bort en dag, säger Regina Koschinski.

Pauliina Laaksonen i S:t Karins är en annan av de premierade mammorna.

President Sauli Niinistö överlåter utmärkelsetecknen till mammorna på mors dag.

Kristoffer Nöjd
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln