Fysiskt starkare än nånsin – ÅIFK-trio fick leva och andas handboll under några intensiva veckor i Danmark
William Sjöholm, Liam Ranta-aho och William Malkamäki, som alla till vardags spelar i Åbo IFK:s representationslag, är tillbaka i hemtrakterna efter att den senaste månaden fått möjligheten att träna och leva handboll i den danska elitklubben KIF Kolding.
– Resan räckte tre veckor och fyra dagar för att vara exakt och vår vistelse där kretsade nog runt handboll i princip dygnet runt. Även om vi inte spelade en enda match under tiden känner vi nog alla att vi utvecklats och är starkare i kroppen än innan vi åkte i väg, säger Ranta-aho som är fostrad i Pargas IF.
Träningen i Danmark var upplagd så att pojkarna spenderade mera tid i gymmet än på planen. Tisdagar och torsdagar var det två bollträningar om dagen, medan övriga dagar gick ut på att förbättra fysiken enligt ett individuellt anpassat upplägg.
– Vi följde ett eget program som vår fystränare Jarno Keskinen lagt upp. Jag och William (Sjöholm) tränade lite mer styrka än Liam, säger William Malkamäki.
Med upp till sex dagar i gymmet blev det inte så mycket träning med boll. Men eftersom det också blev en del egen tid gick det bra att ta sig till någon av träningshallarna och kasta lite på egen hand.
– I Kolding är allt som har med handboll att göra så centrerat och alla anläggningar ryms under samma tak. Då vi dessutom bodde mittemot arenan var gymmet det första man fick syn på när man drog upp gardinerna. Jag blev genast påmind om hur jag skulle tillbringa dagen, säger Malkamäki.
Mats LundbergHan och Ranta-aho var över till Danmark på ett liknande äventyr redan i våras men för William Sjöholm var det första gången.
– Det var fascinerande att se hur allt fungerar i en proffsklubb. Kolding är en mindre ort där handbollen står i centrum. Träningarna var intensivare än hemma och kvaliteten på spelet på en högre nivå.
– Tränarna begärde mycket av oss men kraven var ändå inte omänskliga. De var nöjda om alla gjorde sitt bästa, säger Sjöholm.
Trots att killarna inte själva deltog i matcher under veckorna i Danmark, åkte de runt och kollade på några. De såg både U19- och division 2-laget spela och därtill två matcher med Koldings första lag.
– En av dem spelades hemma medan den andra var på bortaplan. Liams förädrar hade hyrt en bil så det enkelt för oss att se matcher också utanför Kolding. Med uppemot tvåtusen människor på läktarna var upplevelsen förstås en annan än vi själva är vana vid, säger Malkamäki.
Förutom inramningen är tempot, även på juniornivå, högre än hemma i Finland. Det märks också på träningarna där spelstilen skiljer sig från finländska förhållanden.
– I allmänhet kör danskarna med en högre press. Man förväntas att snabbt passa bollen vidare, hellre än att stanna upp och söka frikast. Det är en tydlig skillnad.
Samspelet kan vara lite rostigt efter flera veckor utan en enda match men alla tre känner sig fysiskt starkare än innan de åkte.
– Vi är bättre handbollsspelare nu än före resan. Förhoppningsvis ska det också avspegla sig på planen i FM-ligan.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.