Det ligger en ödslig tystnad över Helsingfors morgonen den 13 mars 2020.
När grundlagsutskottets ordförande stiger av metron i Kampen och ut på Nariken är synen som ur en science fiction-film. Torget ligger folktomt och under den korta vägen till Riksdagshuset utgör tomheten en spöklik känsla.
Dagen innan har regeringen utlyst undantagstillstånd i Finland. Beredskapslagen ska tillämpas för första gången i fredstid på grund av virushotet som ligger över Europa. Under de kommande månaderna kommer riksdagens arbete att kastas om rejält.
Från och med den här dagen, fredagen den 13 mars, kommer endast frågor som berör coronaviruset att behandlas i beslutsfattandet i många veckor framåt.
— Att försöka hitta normalt lagstiftningsarbete just nu är som att leta efter en nål i en höstack.
Johanna Ojala-Niemelä (SDP) sitter i en av Riksdagshusets antika soffor och andas lugnt. Utanför har häggen spruckit ut i blom och sommaren knackar på dörren.
Ojala-Niemelä har under pågående valperiod stigit in i de finländska vardagsrummennär hon promenerat in och ut ur grundlagsutskottets rum i direktsända videoströmmar.
Förra höstens direktsändningar av stängda dörrar är hon van med: flera gånger var det henne, grundlagsutskottets ordförande, som pressen väntade på.
När utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) hamnade i hetluften i samband med al-Hol-utredningen var det Ojala-Niemelä som fick svara på mediernas frågor.
När coronakrisen anlände till Finland stod Ojala-Niemelä åter i en viktig position eftersom de flesta lagförslagen gick genom grundlagsutskottet före riksdagens godkännande.
Och när riksdagsledamot Juha Mäenpää (Sannf) orsakade rabalder när han i plenum pratade om invasiva arter i samband med invandring, behandlades ärendet av grundlagsutskottet.
Ojala-Niemelä har en stadig men mild blick när hon säger att hon aldrig haft något behov av att stå i centrum. Däremot ser hon det som en viktig del av det demokratiska och öppna samhället att vara öppen med pressen.
— Min politiska mentor Johannes Koskinen (SDP) sade en gång att en riksdagsledamots arbete är som en stol med fyra ben: det ena benet är arbetet som sker i plenisalen, det andra är det som sker i utskotten. Det tredje benet är arbetet i den egna regionen och det fjärde är att tjäna medierna.

Från Muonio till Helsingfors

Ojala-Niemelä startade sin karriär inom rikspolitiken som dåvarande justitieminister Koskinens assistent och senare specialmedarbetare. Nästa år firar hon 20-årsjubileum i Riksdagshuset.
— Jag har verkligen gått den klassiska vägen och stigit steg för steg i karriären.
Efter studenten i den lilla kommunen Muonio, som ligger i Finlands armhåla långt uppe i norr, flyttade Ojala-Niemelä till Rovaniemi för att studera vid dåvarande handelsläroverket. Efter examen kom hon äntligen in till juridiska fakulteten vid Lapplands universitet och där slussades hon rakt in i studentpolitiken.
— Samtidigt gav jag mig in i kommunalpolitiken och valdes in i kommunfullmäktige 1996. Sedan dess har jag suttit där.
Det var ändå jobbet som Koskinens medarbetare som tände gnistan att vilja göra mer. Så blev det ett lyckat riksdagsval år 2007 och nu är Ojala-Niemelä ledamot för fjärde gången.
— Mitt drömjobb var flygvärdinna, men nu blev det så här, säger Ojala-Niemelä.

Det äldsta utskottet

Grundlagsutskottet är det äldsta av de 17 ständiga utskott som finns i riksdagen. Dess viktigaste uppgift är att göra en förhandskoll av lagförslag för att se om de är grundlagsenliga.
Dessutom tar grundlagsutskottet ställning till om lagförslagen följer de mänskliga rättigheterna och andra internationella avtal Finland förbundit sig till.
Finlands system är unikt i världen. I många andra länder kontrolleras grundlagsenligheten i efterskott, i en grundlagsdomstol. Med jämna mellanrum ifrågasätter man också hos oss om vårt system är rimligt.
— Vi gjorde ett besök till den tyska grundlagsdomstolen i höstas och jag blev i alla fall övertygad om att vårt system är bättre. Helt enkelt för att vi gör bedömningen på förhand, före lagen har tillämpats.
En del av kritiken mot grundlagsutskottet är att det består av politiker som kommer inifrån riksdagen. Grundlagsutskottet är det enda utskott i riksdagen där det finns en överenskommelse om att ledamöternas politiska ideologi inte får synas i beslutsfattandet. Besluten ska göras enbart på basen av lagen och expertisutlåtanden.
— Jag skulle nog säga att alla tar sin roll på allvar, säger Ojala-Niemelä som nu lett utskottet i drygt ett år.
När grundlagsutskottets sjutton medlemmar stiger in i grundlagsutskottets rum måste de enligt Ojala-Niemelä ”sätta på sig domarhatten och lämna politikermanteln utanför”.
— Det har fungerat överraskande bra. Vi tar nog tag i saken om någon skulle förirra in sig på fel väg. Och för att vara ärlig har vi inte behövt göra det en enda gång.
Grundlagsutskottet har också kritiserats för att använda så stor tid på att höra experter och för att experterna ofta är desamma och oftast män.
— Jag förstår kritiken men ingen har ännu kommit på ett bättre sätt att arbeta än genom att höra experter.
Kritiken om könsfördelningen har Ojala-Niemelä själv också reagerat på men säger att det kommer att jämna ut sig naturligt.
— Bland de studerandegrupper som besökt oss har majoriteten varit kvinnor.
I framtiden kommer det alltså att finnas ett större utbud av kvinnliga experter på grundlagen och lagstiftningsförfaranden.
Under förra valperioden hade grundlagsutskottet ett stort jobb med att granska social- och hälsovårdsreformen. På mållinjen föll reformen som känt, vilket ledde till Juha Sipiläs (C) avgång och regeringens fall strax innan valperiodens slut.
Att coronaviruset nu lagt sin egen press på politiken och beslutsfattandet har ändå inte totalt förhindrat social- och hälsovårdslångkörarens framfart. Enligt de senaste uppgifterna kommer en remissrunda starta den 15 juni.
— Det finns spelrum för oss att få igenom reformen under den här perioden.

Vågar du säga att reformen faktiskt blir klar?

— Jag är väldigt hoppfull.

Beredskapslagen måste följas upp dagligen

Coronavåren har betytt en förändrad vardag för grundlagsutskottets ordförande. Ojala-Niemelä berömmer sina kollegor för att ha hållit ihop under den hårdaste kristiden. När återuppbyggnaden startar och restriktionerna rivs – då kommer politikernas ideologier fram igen.
— Vi har fått besluten fattade och speciellt i början av krisen var alla så gott som av samma åsikt. Också oppositionen har varit med på tåget. Det har underlättat utskottets arbete.
Beredskapslagen som tillämpades för första gången i fredstid är en lag för undantagstillstånd. Den kan tillämpas när den vanliga lagstiftningen inte räcker till för att skydda medborgarna.
— Statsrådet måste vara otroligt noggrant med att följa beredskapslagens nödvändighet. Det måste göras dagligen.
Genast när det inte är absolut nödvändigt att tillämpa beredskapslagen måste landet återgå till den normala lagstiftningen. Ojala-Niemelä betonar vikten av att statsrådet inte förlänger undantagstillståndet i onödan.
Hon bedömer ändå att regeringen har situationen under kontroll.
— Statsminister Sanna Marin (SDP) sade att man hoppas på att undantagstillståndet inte längre behövs efter juni, och att vi kan börja återgå till normaltillstånd.

Kan vi återgå till det normala?

— Vi får se hur det här påverkar människornas beteende, om man kommer att vilja resa eller åka kollektivtrafik – eller stannar man hellre hemma och jobbar på distans.

Ojala-Niemelä tror att en del av undantagstillståndets beteenden kan sitta kvar länge i samhället.
— För ekonomin är det naturligtvis viktigt att människor vågar ta sig till butiker och restauranger. Den här tystnaden tär på samhällsekonomin och det är i alla fall ett stort minus.
En sak är hon ändå glad över: undantagstillståndet har bevisat att alla sammanträden inte behöver ske fysiskt. De möten som har kunnat hållas på distans via nätet har underlättat Ojala-Niemeläs arbete betydligt.
— Jag har märkt att mötena har blivit rappare. Man framför genomtänkta åsikter och mötena förlängs inte i onödan.
En del av våren har Ojala-Niemelä också kunnat jobba på distans från hemorten Rovaniemi. Det har känts bra efter 19 år av att resa mellan norra Finland och Helsingfors.
Trots att arbetsresorna tär på privatlivet ser Ojala-Niemelä en framtid inom politiken.
— Jag vågar ju inte säga hur länge det här jobbet kommer att fortsätta, men glöden har jag fortfarande kvar.