Han fick hotfulla samtal efter uttalanden om försvunna vargar – ”Jag för bara fram mina observationer”
När rovdjurskontaktpersonen Timo Rossi i Karis i en artikel i Helsingin Sanomat förundrade sig över vart vargarna i Snappertuna hade försvunnit väckte det starka reaktioner. Vissa, bland annat i jägarkretsar, tolkade Rossis uttalanden som en beskyllning om tjuvjakt.
– Jag har läst artikeln. Jag beskyller aldrig någon direkt för tjuvjakt. Men om någon ställer frågan ”Är det möjligt att det är fråga om tjuvjakt?” så måste jag svara ja. Jag skulle svara på samma sätt i dag. Vad annat kunde jag svara? Det är också ett ganska starkt ställningstagande att svara nej. I så fall jag skulle gärna höra rationella förklaringar till varför inte. Jag anser att dialogen med lokala jägare och markägare för det mesta har fungerat väl. Men det finns alltid undantag från regeln.
Ifrågasatt från början
Rossi är väl medveten om att vargarna väcker starka åsikter. Han har också själv väckt starka åsikter utan att egentligen velat göra det.
– Det fanns vissa grupperingar som inte ville att jag skulle bli rovdjurskontaktperson eftersom jag inte är jägare. Men tanken är ju att samarbeta med jägarna och den lokala befolkningen. Det finns en olycklig tanke om att det att man tillhör en grupp betyder att man är emot en annan. Jag har aldrig haft några problem med viltcentralen. Vi diskuterar och byter information. Över 60 procent av DNA-proverna av varg i hela Nyland har kommit från mig och samma gäller observationerna i Tassu. Jag rör mig ganska mycket mellan revir.
Ändå blev Rossi överraskad över hur starka reaktioner artikeln väckte.
– Jag hade gett exakt samma analys till två lokala jaktlag redan veckor innan artikeln kom ut. Så min åsikt borde inte ha kommit som en överraskning för jägarna.
Rossi vill lyfta fram ett missförstånd han tycker att artikeln i HS den 1 oktober har gett upphov till. Det handlar inte om att en flock på 11 vargar skulle ha försvunnit, det handlar om två individer. I försvinnandet är det fråga om ett så kallat alfapar. En honunge som man på finska kallar för ”pesävahti” tycks fortfarande vara kvar i reviret, de övriga ungarna hade redan vandrat vidare i januari-februari.
– Jag känner till vargarnas rutter och revir. Vargarnas beteende förändrades helt i mars-april. De slutade gå samma rutter, hanen i mars, och honan i april. Det har hänt tidigare, att om honan dör så kan hanen söka sig bort. Om honan skulle ha lämnat reviret hade också ungvargen som nu stannat kvar gjort det. Det här informerade jag om redan för några veckor sedan och ingen kritiserade det då.
Jag gör mitt jobb och försöker vara objektiv. Men varje gång jag säger någonting om vargar är det någon som blir nervös.
Rossi säger att han har fått en del otrevliga och hotfulla samtal.
– Jag har faktiskt hört det mesta vid det här laget. Jag är van vid det här, men tycker det går lite för långt när man börjar hota min familj och mina hundar.
En del av responsen betraktar Rossi som ”ganska förvirrande”.
– Vargfrågan delar åsikterna och det finns många missförstånd. Man måste komma ihåg att det handlar om två separata revir i Raseborg, ett i Ingå-Snappertuna och ett i Raseborg-Salo. I Raseborg har det med andra ord funnits två familjeflockar och några individer på andra områden än familjereviren.
Rossi säger att han inte medvetet skapat tudelning.
– Till min uppgift hör att vara neutral. Jag förde endast fram mina egna observationer och mina funderingar på varför vargarna har försvunnit. Jag har själv inte velat spekulera. Man måste kunna göra skillnad på struntprat och sakligheter. Jag gör mitt jobb och försöker vara objektiv. Jag vill undvika konflikter. Men varje gång jag säger någonting om vargar är det någon som blir nervös.
Fler har vågat ta kontakt
Men uppståndelsen har också medfört positiva saker.
– Det har kommit observationer efter det som man av någon anledning inte har velat berätta om tidigare. Jag har bland annat fått viltkamerabilder på en individ. Det verkar som att en del upplevt det lättare att ta kontakt i vargfrågor nu.
Timo Rossi har följt de unga vargarnas spår ända till Sjundeå. De är förra årets valpar.
– På våren när vi får nya DNA-svar vet vi vart de har rört sig.
Vad är en rovdjurskontaktperson?
- I Finland finns cirka 2 400 frivilliga rovdjurskontaktpersoner
- Deras uppgift är att samla in observationer av stora rovdjur inom sitt område, bekräfta observationerna och förmedla informationen till forskare och myndigheter
- Observationer som är bekräftade av rovdjurskontaktpersoner utgör grunden till uppskattningen av rovdjursstammarna
- Finlands viltcentral utbildar och utser rovdjurskontaktpersonerna
- En rovdjurskontaktperson förväntas hålla sig till fakta och utanför konflikter i offentligheten
- Hen förväntas förhålla sig neutralt till rovdjursfrågor och endast förmedla fakta, både via media och sociala medier
- Rovdjurskontaktpersonen kan inte ta en roll i offentligheten som gör att hens observationer ifrågasätts, till exempel ta en aktiv roll i ansökan om undantagslov för att fälla rovdjur
- Om rovdjurskontaktpersonens agerande inte lämpar sig för uppgiften eller om det uppdagas direkt missbruk av ställningen kan hen varnas eller avskedas av Finlands viltcentral
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.