Hårdare tag för att trygga finskans och svenskans ställning då Finland får sin andra upplaga av nationalspråksstrategin
Förra veckan tog arbetet med att förnya Finlands nationalspråksstrategi ett stort kliv framåt då den ansvariga styrgruppen för första gången möttes.
I samband med mötet godkände styrgruppen de riktlinjer som tjänstemännen på Justitieministeriet sammanfattat. Riktlinjerna har ändå inte fått sin början inom ministeriet, utan de härstammar från såväl enskilda medborgare som experter på området.
Corinna Tammenmaa, språkrättsråd vid Justitieministeriet, fungerar som chef för enheten som bereder den nya nationalspråksstrategin. Hon säger att man i samband med förnyelsen av den nu nio år gamla nationalspråksstrategin kommer att höja ribban för strategins målsättningar.
— Den nuvarande nationalspråksstrategin är Finlands första någonsin, och därför är det naturligt att den i högre grad fungerar mer som en lägesbild än en strategi fylld av framtida målsättningar, säger Tammenmaa.
— Den nya strategin ska sikta högre. Vi behöver en tydligare strategisk bild. Dessutom finns det fortfarande plats att stärka uppfattningarna om vad språkpolitik är, var den görs och vad statsrådets gemensamma bild av språkpolitik ska vara.
Viking WittingAlla tidigare målsättningar är nådda
Projektet med att förnya nationalspråksstrategin är en del av regeringen Marins regeringsprogram.
Den nuvarande strategin skrevs under regeringen Katainens tid. Mellan de två regeringsperioderna fanns regeringen Sipilä, som valde att följa den tidigare regeringens strategi och endast skapa ett eget handlingsprogram för sin regeringsperiod.
— Regeringen Sipiläs handlingsprogram var kanske inte lika ambitiöst som en hel ny nationalspråksstrategi, säger Tammenmaa.
Har strategin under åren varit mer än en vacker vision till pappers?
— Ja, den har verkligen varit det. Alla de målsättningar som fanns nedtecknade för regeringen Katainens regeringsperiod kunde bockas av och även närapå alla de som fanns i regeringen Sipiläs handlingsprogram.
Det ursprungliga syftet med nationalspråksstrategin var att skapa en plan för hur nationalspråken finskan och svenskans ställning ska tryggas i en föränderlig språkmiljö. Tammenmaa säger att samma syfte kvarstår då den nya strategin skrivs.
— Läget för svenskan är i hög grad detsamma som då den nuvarande skrevs, förutom att miljöerna där svenskan används inom myndigheterna har minskat ytterligare. För finskans del har däremot större förändringar skett.
Förändringarna Tammenmaa syftar på är att inte heller finskspråkiga i Finland alltid längre kan förlita sig på att de klarar sig enbart på sitt modersmål.
— Det handlar alltså inte om att unga frikostigt blandar in engelska i sitt språk, utan det nya problemområdet för finskans del är att man exempelvis inom vissa hela vetenskapsområden inte längre kan föra en diskussion på finska eftersom terminologin saknas.
Klar strategi i höst
Tidsplanen för den nya nationalspråksstrategin har förskjutits på grund av coronaläget. Enligt den senaste planen skulle strategin vara klar i sommar, men Tammenmaa bedömer att tidsplanen förskjuts ytterligare.
— Coronaläget och nu flytten av kommunalvalet har påverkat tidsplanen mycket. Jag tror att ett mer realistiskt mål är att strategin blir klar till hösten.
Följande steg i beredningen är att fördjupa sig i de fastställda riktlinjerna och skapa mer konkreta målsättningar inom ramen för dem. Då strategin är klar börjar i stället arbetet med att verkställa den i praktiken.
En av representanterna i styrgruppen är folktingssekreteraren Christina Gestrin. Folktinget har deltagit i beredningsarbetet sedan hösten 2020.
Gestrin säger att Finlands lagstiftning håller en hög nivå vad gäller att tillgodose språkliga rättigheter.
— Problemet är bara att lagstiftningen inte alltid följs i praktiken. Min målsättning som representant i styrgruppen är att hitta metoder för att få också den praktiska tillämpningen att fungera.
Enligt Gestrin är ett av de största problemen för den svenskspråkiga befolkningens del att det råder stor brist på servicepersonal som kan svenska.
— Man borde inte specifikt behöva kräva service på sitt modersmål i ett tvåspråkigt land. Det finns praktexempel på myndigheter som fullvärdigt erbjuder service på båda nationalspråken, såsom Skatteförvaltningen, men tyvärr också sådana där det inte fungerar lika bra.
Samma variation finns också enligt Gestrin på kommunal nivå. Kommuner där en hög andel av invånarna är svensktalande tenderar att mer jämlikt erbjuda service på båda nationalspråken, medan det motsatta ofta gäller i kommuner där svenskan är i klar minoritet.
— Det finns alltså stora möjligheter till förbättring och därför är det jätteviktigt att vi nu tar fasta på hur problemområdena kan förbättras.
Riktlinjer för den nya nationalspråksstrategin
Riktlinjerna godkändes av styrgruppen den 6 april 2021.
Riktlinjerna är: rätten till service på det egna språket, tryggande av nationalspråkens ställning och en levande tvåspråkighet.
Därtill ska nationalspråksstrategin ta fasta på olika sätt att hjälpa invandrare att bli medlemmar i landets språkgemenskap.
Nu inleds ett intensivt arbete med att fördjupa sig i riktlinjerna och skapa mer konkreta målsättningar inom ramen för dem.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.