Förflytta dig till innehållet

Hundra år gammal "humor" i uppföljaren till "Bröllopskaos"

Bröllopskaos igen
(Qu’est-ce qu’on a encore fait au bon Dieu?)
Frankrike 2019
**
Regi: Philippe de Chauveron
Manus: Guy Laurent, Philippe de Chauveron
I rollerna: Christian Clavier, Chantal Lauby, Ary Abittan med flera
1:39 T

Det mycket förmögna paret Verneuil (Chantal Lauby och Christian Clavier) har sin herrgård på den vackra franska landsbygden. Och fyra vackra döttrar.
För fem år sedan gifte sig döttrarna i den i Frankrike otroligt populära filmen ”Bröllopskaos” år 2014. De ingick äktenskap med: en muslim från Algeriet, en jude, en katolik från Elfenbenskusten och en kines. I dag har svärsönerna ett företag tillsammans. En firma utan finansiering.
Gräset är grönare i respektive hemland, anser snart affärsmannen (juden som är urusel på affärer), bankiren från Kina och algeriska advokaten. Den fjärde är skådespelare och tror att i Bollywood är det lättar att få roller, som Othello till exempel, om man kommer från Afrika.
Komedin ”Bröllopskaos igen” lutar sig mot en obegriplig fransk humor. Och är extremt pratig; nu pratar upp till sex personer nonstop i mun på varandra (så mycket att svenska texter inte ryms med på vita duken?).
Fransk eller inte; humorn är hundra år gammal. Att man i dag orkar skämta om rasism och fördomar, på detta sättet, får en att höja på ögonbrynen men skrattet fastnar inte ens i halsen.
Filmen börjar med att paret Verneuil åker jorden runt och träffar svärsönernas familjer. De har mycket (o)lustigt att berätta vid hemkonsten. Snart får det rika paret veta att de vackra döttrarna med sina snygga män ämnar lämna det härliga Frankrike.
Operation övertyga om landets förträfflighet och att skaffa exklusiva arbetsplatser tar vid. Och påvisa det ruttna i andra hemländer. Familjefadern slänger pengar omkring sig (mutor och mygel) medan modern går in för stavgång. Allt är så vackert, från skådespelare till environger, att vi måste förstå att allt är ju bara på skoj. Att alla driver med våra fördomar. Konstlade kulturkrockar och en rädsla för ett mångkulturellt samhälle. Och enfalden höjs till norm.
Regissören Philippe de Chauveron har fullt sjå med att få allt han skrivit och hittat på att rymmas på filmremsa och ljudband.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
 

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter

Your current shadow instance is ""Staging shadow"". Exit