"Hur känns snö, känns det som is", frågar hon.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Känsla för snö
Onsdagen börjar med att plumsa ut i snön. Hastigt sopar jag av trappan lite, skyndar sedan iväg.
Mina spår syns som djupa steg på en ännu oplogad gata. Där går andra spår också, jag anar vems och ler för mig själv.
Snön kan vara så avslöjande.
Snö kan vara så mycket.
Jag tänker på ett samtal för endast några dagar sedan. Det ägde rum på en terrass i en trädgård där blommor och buskar lyste i klara färger, där brisen knappt svalkade alls och en fläkt var av nöden.
På terrassen satt den unga (24 år) damen som vi hade lärt känna några dagar tidigare, och som bland annat tack vare hennes goda kunskaper i engelska var en intressant samtalspart i en omgivning där få kunde några andra språk än den vietnamiska vi inte behärskar.
– Hur känns snö, frågade hon. Känns det som is?
– Nej, snön är så mycket mjukare, och snö kan kännas på så många olika sätt, försökte jag.
Blötsnö, blidsnö, krispig vit och kall snö, snö som blåser mig i ansiktet och snö som glittrar i träden. Allt det där sa jag inte. Jag tänkte på det.
I stället tog jag fram några bilder i min mobil och visade.
Vi börjar diskutera hur mycket kläder man kan behöva när det är riktigt, riktigt kallt. Det är svårt att föreställa sig minusgrader om man aldrig har upplevt dem.
– Stick in handen i kylskåpet och tänk dig att hela du är där, försöker vi skämta till det.
Vi talar också om det påstående som är en myt, att inuiterna skulle ha hundratals med ord för snö.
Enligt Illustrerad Vetenskap är deras ord för snö ett, och olika ändelser kan läggas till det, precis som vi beskriver snön med blöt eller tung eller… Någon annanstans läser jag att man på Västgrönland använder två grundord för snö: ”qanik” är snö i luften, ”aput” är snö på marken.
Men i trettio graders värme i en trädgård i Vietnam blir snön nästan någonting magiskt.
Jag ser fantastiskt fina bilder vänner har lagt ut på Facebook och Instagram och visar även henne fler bilder på snöklädda träd och vita vidder.
– Har ni liknande temperaturer i hela Europa, frågar hon.
Nej…, men mobilen hjälper igen. Vänner i Italien har samma veckoslut lagt ut bilder från en fin vandringsled där buskar stod i höstblom. Diskussionen böljar vidare.
Jag minns en händelse för länge sen, hur ena dottern som 4-5-åring stiger ur bussen i Helsingfors med mig och säger: ”Så mjuk sand de har här”.
– Det är snön som är så smutsig, förklarade jag då.
Snö kan vara så mycket.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.