Carina Holm 06.10.2023 17:52

Årets fredspris går till en okuvlig kämpe i de grundläggande mänskliga rättigheternas tjänst. Därmed är det lätt att konstatera att det är rätt riktat.

Iranskan Narges Mohammadi, född 1972, har kämpat för kvinnors rättigheter och mot den iranska moralpolisen sedan hon var ung studerande.

Nu är hennes barn vuxna och familjen har inte hört något av henne på nästan ett år.

Hon har suttit fängslad upprepade gånger och när den norska Nobelkommitténs ordförande offentliggör att årets fredspris tilldelas Mohammadi är det oklart hur pristagaren mår och i vilket skick hon är.

Hon avtjänar för tillfället ytterligare ett långt fängelsestraff.

Hon har varit arresterad tretton gånger, sammanlagt suttit i fängelse i över ofattbara trettio år och har också dömts till piskrapp.

Det var hon som tog initiativet till proteströrelsen, som spred sig över hela världen under devisen Kvinna, liv, frihet, när en ung iransk kvinna dog efter att ha gripits av den så kallade moralpolisen.

Också i Åbo har människor upprepade gånger demonstrerat för de iranska kvinnorna och mot förtrycket av dem.

Den norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen säger att pristagaren har vågat fortsätta trotsa den iranska moralpolisen och andra myndigheter i landet trots att över 500 demonstranter har dödats sedan protestvågen började. Tusentals har sårats och över 20 000 har arresterats.

Trots att hon sitter fängslad har Narges Mohammadi fortsatt hålla protesterna vid liv och lyckats få ut sitt budskap. ”Ju fler av oss de låser in, desto starkare bli vi” ska hon ha låtit hälsa i en utsmugglad tidningsartikel, som har publicerat av New York Times.

Förhoppningsvis fungerar hennes kommunikationskanaler också i den motsatta riktningen, så att hon ens får veta om att hon har fått Nobels fredspris 2023.

Mohammadi får priset för sitt fantastiska arbete för att också iranska kvinnor ska ha rätt att leva ett fullvärdigt liv.

Samtidigt kan alla som jobbar för kvinnors rättigheter under vidriga förhållanden runt om i världen också känna sig sedda. Glansen från Nobels fredspris når också dem och ger dem förhoppningsvis kraft och hopp för att orka fortsätta.

Den norska Nobelkommitténs ordförande säger att hon hoppas att Nobels fredspris också skulle få regimen i Iran att frige Mohammadi. Kommittén vill se henne på plats i Oslo i december då prisceremonin ska ordnas.

Det kan vara att önska för mycket.

Samtidigt innebär fredspriset att omvärldens blickar igen riktas mot missförhållandena i Iran. Priset borde vara som en vass skavande sten, som gör ont varje gång någon som representerar regimen försöker sätta ner foten.

Reiss-Andersen säger att arbetet för jämställdhet för alla, för demokrati och för frihet är grunderna för fred.

Hon konstaterar att demokratin är på tillbakagång. Det finns ett otal auktoritära regimer runt om i världen som förtrycker dem som vågar opponera sig.

– Att vara en fredskämpe kan kosta ett otroligt högt pris för den enskilda individen, påminner hon.

Och det är här som Nobels fredspris blir viktigt för var och en av oss.

Vi borde komma ihåg att värdesätta allt vi har och ägna en tanke åt dem som är beredda att offra sina liv för ett liknande samhälle som vårt.

Vi borde komma ihåg att värdesätta de grundläggande mänskliga rättigheterna, som vi åtnjuter som en självklarhet, som gör att vi knappt tänker på det.

Vi borde komma ihåg att fredliga samhällen är något vi alla bygger upp tillsammans, genom vårt sätt att förhålla oss till andra på. Demokrati är inget självklart.

Det är också fredsprisets uppgift. Att påminna alla oss, som inte behöver bränna några slöjor, om vad vi har.

Kvinna, liv, frihet. I dag går våra tankar till alla medsystrar, som vågar protestera och som vågar fortsätta drömma om en bättre värld.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln