Illaluktande bottenmassor ska bort från Hålax vik – valet av projektplats styrdes av Houtskärs miljögrupps värdefulla arbete
Christer Friis glädjer sig över planerna att suga upp syrelösa bottensediment från Hålax vik, som skymtar i bakgrunden. Foto: Stefan Holmström
När man står på bryggan vid Houtskärs skärgårdsmuseum har man udden Vålnäs i väst. Bakom den finns Hålax vik med sitt dåliga vatten.
– En vacker dag ringde de från NTM-centralen och sade att de skulle vara intresserade av ett projekt i viken, säger Christer Friis, SFP-lokalpolitiker och ordförande för Houtskärs områdesnämnd.
NTM-centralen hade dessutom EU-pengar för projektet, en uppsugning av vikens syrefattiga bottensediment.
– Den här chansen släpper vi inte, tänkte (Pargas stads) miljövårdschef Carl-Sture Österman och jag, säger Friis.
Satsningen är en del av ett större projekt som leds av John Nurminens stiftelse, som arbetar med havsskyddssatsningar.
Många var nyfikna på planerna att suga upp syrelösa bottensediment från Hålax vik. Foto: Stefan Holmström
Kontakten togs i fjol höstas. I går var planerare Irma Puttonen från NTM-centralen i Egentliga Finland på plats i skärgårdsmuseet för att berätta om planerna. Drygt tjugo personer var på plats för tillställningen, som var en del av Houtskärs miljödag.
– Det som vi vill göra är att varsamt suga upp totalt ungefär tusen kubikmeter av det översta sedimentlagret.
Sedimentmassorna pumpas sedan genom ett rör till ett markområde mellan flislagret och sorteringsstationen i Näsby. Det primära syftet att testa nya metoder. I Hålax vik är en möjlig återvinning av fosfor i fokus, eftersom det är en råvara som det snart råder brist på.
Bottensedimentet som sugs upp från Hålax vik ska deponeras mellan flislagret och sorteringsstationen i Näsby. Foto: Stefan Holmström
Pilotprojektet i Hålax vik, som är banbrytande på många sätt, har flera olika delmål, förklarar Puttonen. En fråga är om sedimentmassorna som innehåller näringsämnen som fosfor kan återanvändas efter att legat runnit av sig. En annan fråga är vad det hela kostar: är en ”dammsugning” en effektiv metod som kunde tillämpas på andra ställen.
Det första målet med sedimentsugningen är ändå att åtgärda den interna näringsbelastningen – ”ett elakt kretslopp”, säger Puttonen – och på så vis minska förekomsten av alger. Ute i viken guppar redan en automatisk mätstation som ska följa med utvecklingen.
– Vi började mäta i slutet av juni och det visade sig det är syrelöst på bottnen. Bottnen är säkert sådan att den aldrig syresätts.
De bottenprov som har tagits har gett mörk svavelvätehaltig gyttja som luktar ruttna ägg.
I de mörkblå områdena är bottnen syrefattig och består av svavelvätehaltig gyttja som luktar som ruttna ägg.. Karta: NTM-centralen
Hålax vik är en utmaning. Viken är som djupast drygt 12 meter men djupet är endast 3 meter vid vikens mynning, som utgör en tröskel som hindrar att vattnet rör på sig.
Orsaken till att valet föll på just Hålax vik var det värdefulla arbete som i tiderna gjordes av Houtskärs miljögrupp genom projektet Pro Hålax vik. Då kartlades bland annat utsläppskällor och vattnets och bottnens tillstånd.
– Det arbetet har gett oss mycket information om hur det har varit, sade Puttonen, och riktade sitt tack till miljögruppen, vars aktiva var Cecilia Björkstam, Olof Rönnberg, Roger Tengström, Leif Westerén och Petra Öhman.
Viken belastades länge av näringsämnen. Dessutom har viken varit en plats där timmer stjälpts i havet för att knippas och sedan flottas vidare.
– Jag undersökte viken redan på 1970-talet och det fanns en massa bark och botten var helt död, säger Rönnberg, pensionerad marinbiolog.
Den här illaluktande klumpen härstammar från vikens botten. Foto: Irma Puttonen / NTM-centralen
Som det ser ut nu så sker sedimentsugningen nästa vår, i april. Först ska alla tillstånd vara klara. Själva sugningen torde ta några veckor, men så att allt är klart före sommaren.
– Alla skadliga affekter ska minimeras. Sugningsintensiteten är så låg att vattnet ska grumlas minimalt, säger Puttonen.
De som var på plats ville bland annat veta mer om riskerna med de uppsugna sedimentmassorna. De lagras i särskilda fibersäckar, varifrån vattnet sedan rinner ut.
– Det som kommer ut är renare än det vatten som kommer ut ur vattenreningsverk, säger Pekka Paavilainen, överinspektör vid NTM-centralen.
Platsen är också såtillvida lämplig att det inte bor människor så nära att lukten borde störa. De kemikalier som används i fibersäckarna ska vara ofarliga för miljön, enligt Puttonen.
Mer konkreta resultat från projektet är att vänta först 2020. Christer Friis är hoppfull.
– Det här kan ge fina nya möjligheter, eftersom det finns många andra likadana vikar. Vad kunde vara bättre än det att vi med små lokala initiativ kan få tillstånd något stort?
Houtskärsbon Christer Friis och Irma Puttonen från NTM-centralen glädjer sig över projektet i Hålax vik. Foto: Stefan Holmström
SEABASED
Det EU-stödda finsk-svenska projektet, som inleddes våren 2018, studerar åtgärder mot de näringsämnen som redan finns i havet.
Det handlar om ett samarbete som omfattar John Nurminens stiftelse, NTM-centralen i Egentliga Finland, Ålands landskapsregering, Ålands fissodlarförening, Stockholm universitet och Länsstyrelsen Östergötland.
Samarbetet omfattar flera lokala projekt och har en budget på totalt 2,8 miljoner euro.
Mer information hittas på SEABASED-sajten.
Sedimentsugningen i Barnarpasjön startade 2014. Foto: Länsstyrelsen i Jönköpings län
Svenskar ska ”dammsuga” kraftigt övergödd sjö i tio år
En likadan bottensugning som ska göras i Hålax vik sker redan i Jönköpings kommun. Där pågår ett tioårigt projekt för att ta bort sediment med fosfor från Barnarpasjön.
”Muddringsenheten ’svävar’ ovanpå botten och suger upp organiskt material, utan att orsaka någon nämndvärd partikelspridning”, enligt Jönköpings kommun.
Precis som i Hålax vik, så sker uppsugningen i de djupare delarna. Eftersom dessa platser är syrefria eller syrefattiga under stora delar av året ska åtgärden inte ha en märkbara större för växt- och djurlivet i sjön.
Tillsvidare är det få entreprenörer som har och behärskar den här tekniken, enligt planerare Irma Puttonen från NTM-centralen. De kan eventuellt räknas på ena handens fingrar, enligt Puttonen, som följer med motsvarande projekt.
Det som skiljer Barnarpasjöns projekt från det som ska göras i Hålax vik är att sedimentmassorna sprids ut på betesmark. Vattnet från massorna återförs i sjön, vilket syresätter vattnet. Utgångsläget då det gäller näringsämnen är förstås också ett annat eftersom det handlar om en sjö och inte om en havsvik, säger Puttonen.
I Barnarpasjön görs också ett reduktionsfiske för en bättre balans i sjöns fisksamhälle. Enligt rapporter hade vattenkvaliteten i sjön blivit mycket bättre inom bara två år.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.