Kan vi få ett år utan valpfabriker?
Coronaåret har gett en verklig hundboom i Finland. I fjol registrerades nästan 49 000 hundar hos Finska Kennelklubben. Det är åtta procent mer än 2019.
Vi får också hoppas att de som nu tagit hund förbereder sig på att lättade coronarestriktioner kan leda till krångel där hemma. Helsingfors djurskyddsförenings ordförande Nina Immonen konstaterade i vintras att hon är oroad. Då människor drar ned på distansjobb och också på andra sätt är mer borta hemifrån, kommer många unga hundar att drabbas av separationsångest.
Nå, det gäller att vara förberedd på det här.
De coronastängda gränserna har i sin tur säkert också haft andra följder. De har sannolikt minimerat importen av plågade hundvalpar som härstammar från så kallade valpfabriker.
Stängda gränser stryper efterfrågan, vilket rimligtvis minskar utbudet i andra ändan. Lönar sig inte att plåga djur om det inte går att sälja dem.
Å andra sidan finns det alltid luckor vid gränserna och papper går alltid att förfalska. I fjol höstas avslöjades olaglig hundhandel i västra Nyland. Enligt dokumenten skulle hundarna ha fötts i Finland, men de hade i själva verket förts in från Polen, Lettland, Ungern och Estland. Några valpar var de inte heller längre.
Det är bra om allt flera av dessa djurplågare grips. Vid det här laget skulle man tycka att det inte längre kan finns människor som är ovetande om dylika brottslingar, för så ofta och så länge har polisen, Kennelförbundet, medier och hundrasföreningar spridit information.
Nej, man kan inte köpa hundar på ”rea”. Det kan inte vara så svårt att förstå. För det är priset som brukar vara det viktigaste säljargumentet.
Och det är lätt att sälja billigt då det är köparen som sedan tar fullt ansvar för att ingen brytt sig om valpen eller den påstådda valpens hälsa: valpsjuka, parvovirusdiarré, leishmaniasis, Brucella canis, hjärtmask, ehrlichios, leptospiros, listerios, yersinios, babesios, koccidios, giardios, campylobacter, salmonella och tuberkulos … (listan är från Livsmedelsverkets artikel ”Införda hundar kan utgöra en risk”).
Importerade hundar är ändå bara en nisch. Det som ändå kan vara illa är att hundboomen, i kombination med stängda gränser, kan ha ökat intresset för att bedriva motbjudande, oetisk valphandel i Finland.
De faktorer som driver folk till denna form är djurplågeri är enkla: Riskerna är små, straffen obetydliga, vinstmarginalen stor.
För en skrupelfri person betyder ekvationen bara en sak: enkla pengar.
Det att någon faktiskt straffas betyder inte att de stoppas, på sikt. Ett bra exempel är en gård i Alavo. Där dömdes en valpfabrikör 2014 för djurskyddsbrott. Fallet gällde misskötsel av över femtio hundar och katter. Det som stod i domslutet är för otrevligt för att citeras här.
I fjol slog polisen till igen. Trots den tidigare domen har verksamheten återupptagits för länge sedan. Den här gången var de misskötta djurens antal över hundra.
Den lokala djurskyddsföreningen hade länge känt till fallet, men byråkratin mal långsamt. Och enligt djurskyddsföreningen är det sannolikt att verksamheten igen återupptas, för den är så lönsam.
För hundars del kan vi skymta ljus i tunneln. Alla hundar, också de av blandras, ska ID-märkas med mikrochip och registreras. Det sker inte i år och inte nästa år, men 2023.
Äldre hundar ska märkas och registreras senast det året, och alla valpar senast då de är högst tre månader gamla.
Många hundägare har förstås redan skött det här och vi kan anta att många andra kommer att föra sin hund till denna åtgärd redan innan det blir obligatoriskt.
Det här är sist och slutligen ett enormt steg i rätt riktning. Det kommer inte att helt utplåna valpfabriker, för det finns alltid både skojare och de köpare som inte bryr sig, men tröskeln för att strunta i djurens bästa höjs säkert.
I slutändan bidrar märkning och registrering i bästa fall till att hundar värdesätts mer. Den vägen krymper rimligtvis också förståelsen för att folk ska få behandla djur fel.
Kanske det också leder till färre personer som faktiskt inte förstår riskerna med skumma valphandlare och vad de små djuren verkligen kan ha fått genomlida. Det är endast så man kan förstå det, att det också finns en viss naivitet: ”Jamen riskerna gäller säkert inte just den här valpen, och säljaren är ju så övertygande”.
Det som behövs är kanske ytterligare ett steg. Valpfabriker är ett glesbygdsfenomen, men de är sällan helt okända. Det finns alltid någon som vet vad som pågår, eller åtminstone anar det. Tröskeln för att ingripa borde sänkas. Det moraliskt enda rätta är att rapportera då det handlar om djurplågeri. Ju tidigare man anmäler ett misstänkt fall, desto snabbare kan myndigheter ingripa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.