Katri Sarlund lämnar Åbopolitiken efter tjugo fullmäktigeår: ”Det stora är att jag får alla söndagskvällar för mig själv!”
Katri Sarlund har suttit i fullmäktige sedan 2001 och haft många tunga förtroendeposter, inte bara i Åbo men också inom De Gröna på riksnivå. Allt började då hon ställde upp i kommunalvalet 1996, men inte kom in.
– 1997 fick jag ändå bli medlem i den dåtida miljöskyddsnämnden, en liten nämnd utan muskler att sköta sådant den var tillsatt för. Där började allt och jag var så lycklig över att få vara med.
Sarlund beskriver sig som en miljöpolitiker men också som en representant för den opolitiska generation som växte upp på 1980-talet – något av en motreaktion efter sjuttiotalets överpolitiserade värld.
– Som ung trodde jag aldrig att jag skulle gå med i politiken. När jag gjorde det tänkte jag att tio år säkert får räcka, men det blev tjugofem.
En titt i Sarlunds klipparkiv, två sprängfyllda mappar, avslöjar att mycket har handlat om stadsutvecklingsfrågor: vad ska skyddas, vad ska byggas. Debatten om Rettigbrinkens hus gick het då Sarlund valdes in 2000. Hon blev snabbt känd för att sin talförhet.
– Jag har alltid varit bra på bildspråk och pangade nog på. Därför fick jag säkert bra synlighet, men då man går med i politiken ska man ha åsikter och låta dem höras.
Sarlund kom snabbt kom på tio-i-topp-listan över antalet inlägg i fullmäktige. De andra nio var män. I vissa organ var Sarlund eller och partikollegan Pauliina de Anna de enda kvinnorna.
– Politiken präglades av de beslutande männens hegemoni. Det har förändrats totalt.
Framsteg och eftersläpning
Av politiskt lyckade framsteg nämner Sarlund byggnadsskyddet, som har gått framåt i Åbo. Det samma gäller koncernstyrningen, skötseln av stadens egendom och företag. En fin konkret satsning var stadsbiblioteket, Logomo en annan.
Såklart finns det evighetsfrågor, som resecentret – eller konstnärernas lokaler, säger Sarlund, lika aktuella nu som förr. Hon harmar sig över att Åbo sålde Ågatans fabriksfastighet.
– Där fanns en fin konstnärsgemenskap. Varför utvecklades inte den platsen på samma sätt som man nu vill göra med Rettigs tobaksfabrik?
I vissa frågor släpar Åbo efter, säger Sarlund, som minns stadsbyggnadsmässan i Malmö 2001. Där fanns lösningar för sådant man ännu tvistar om i Åbo, som hantering av dagvatten eller grönområdeskrav i stadsplaneringen.
För sitt eget partis del är Sarlund nöjd över hur effektivt man fått in viktiga detaljer i de strategier och beslut som styr vart Åbo är på väg.
– Tians flickor har gjort sina hemläxor.
Stefan HolmströmIntervjun med Sarlund sker på terrassen till Sarlunds trädgård i stadsdelen Peltola. Då fullmäktigejobbet försvinner, blir det mer tid för den lummiga oasen.
– Fullmäktigemåndagarna är ändå inte den stora grejen, de är bara en gång i måndagen. Det stora är att jag får alla söndagskvällar för mig själv!
De Grönas fullmäktigegrupp möts nästan alla söndagar. Det har blivit många kvällar i över tjugo års tid. Lägg till den tid som krävs för att läsa föredragningslistor.
– Jag har förstås undrat över vad jag nu ska göra med alla mina tankar och idéer. Kanske de borde bli medborgarinitiativ, ler Sarlund.
Hon slås plötsligt av en tanke: tänk vilken rivstart hösten kommer att innebära för alla nya ledamöter.
– Medlemmarna i de olika nämnderna hinner knappt utses förrän de får budgeten på sitt bord.
Sarlund undrar över hur hon själv har orkat, särskilt under de svåra nedskärningarnas år. Det finns en sak som säkert förändras.
– När jag i framtiden ser sådant som inte är bra, behöver jag inte längre tänka ”vad ska jag göra för att åtgärda det?” Som politiker tänker du alltid den tanken.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.