Kjell Westö skriver mer och mer på stugan i Nagu
På bokmässan i Göteborg vid månadsskiftet fanns en stark finlandssvensk närvaro.
Den finlandssvenska verandan stod värd för flera samtal som behandlar allt från filosofi, medeltida helgon, och nyutgiven litteratur.
Kjell Westö är stor såväl i Finland som i Sverige. Förlaget M har meddelat att boken just nu är den mest köpta av sortimentet i båda länderna.
Westö medverkade i flera programpunkter under mässan, denna gång för att diskutera hans senaste bok “Skymning 41” som behandlar Finlands ödesår (1940-talet och Finlands två krig mot Ryssland).
Folk tränger sig runt den lilla scenen när samtalet ska inledas. Boken har sagts dra tydliga paralleller mellan Ukraina och vår tid.
Jag fångar Kjell efter hans uppträdande för att ställa några frågor kring hans skrivande.
Hanna NålsVilken relevans har den åboländska skärgården för ditt författarskap?
– För det första har jag haft stuga på Korpo huvudön mellan 1988 och 2011 ungefär, och nu de senaste knappa tio åren har jag haft stuga på Nagu Storlandet. Ju mer år som gått, desto mera skriver jag mina böcker ute i skärgården. Jag sitter ofta, i synnerhet under våren och hösten, om jag håller på med en roman och arbetar ute i skärgården.
– Det handlar inte om “sommarstugor” för mig, utan jag sitter verkligen där och jobbar året runt. Kärleken till Åbolands skärgård blir extra påtaglig i romanen ”Tritonus”, den utspelar sig i sin helhet i en fiktiv skärgård, jag poängterar att den är fiktiv, men den påminner till hög grad om Åbolands skärgård.
Hur ser ditt arbetsrum ut?
– Jag hade ett skrivrum redan i bastun på Korpo, och nu har jag byggt ut i Nagu så att jag har ett arbetsrum. Det började med ett litet vedlider som jag satte ett ordentligt golv på samt tak och väggpaneler. Där satt jag och skrev ”Den svavelgula himlen”. Men nu sedan några år har jag byggt ut och har ett arbetsrum i huvudhuset.
Hur skulle du beskriva Åbolands skärgård i egna ord?
– Det är för mig ett av de allra vackraste ställena på jorden. Kargheten är det jag dras till. Klipporna, de förvridna tallarna och de stora fjärdarna.
Vad är det mest givande med att leva i ett författaräktenskap där båda parterna skriver professionellt?
– Det mest givande är att man har någon som delar samma intresse. Lena är en fantasimänniska och det är även jag. Vi förstår varandra där. När man ser att den andra går omkring och ser sådär frånvarande ut så förstår man att lämna den ifred.
Hur skulle du beskriva din senaste bok ”Skymning 41”, för de som inte har läst den?
– Det är en roman om vad som händer med människor och också med hela samhället när ett land dras in i krig.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.