Krig och fred
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I tider av krig och fred prövas vår uppfattning om människan och världen. Ur min synvinkel är det tydligt att försöken att ideologiskt dölja aggressiviteten, brutaliteten och våldet bakom ”goda” ideal; typ. Vi är tvingade till denna begränsade militära aktion pga. provokationer från Ukraina, Nato och de västliga demokratierna. En snabb seger för aggressorn i detta krig hade kanske lyckats dölja faktum att det sist och slutligen handlar om ett utrotningskrig och vilja att tillskansa sig ytterligare naturresurser till det ryska imperiet. Men nu ser det ut att bli ett långt krig om inte Ukraina lyckas få ett militärt stöd som kan avgöra kriget.
Ur ett ekumeniskt perspektiv kan man sedan förvåna sig över hur den ryskortodoxa kyrkan med ärkebiskop Kirill backar upp Kremls krig och låter sig utnyttjas i propagandan. En risk som för övrigt finns med alla kyrkor som blir alltför insnärjda i politiskt maktspel. Den ukrainska ortodoxa kyrkan har tagit konsekvenserna och lämnat Moskvapatriarkatet och anslutit sig till Konstantinopel.
Med tanke på erfarenheterna från andra världskriget, Nürnbergprocessen och det totala kriget som berör hela befolkningen i ett land finns Genèvekonventionen, överenskommelsen som kan kallas för krigets lagar om vad som behöver beaktas i ett krig. Enkelt sagt skall militära medel riktas mot militära mål av betydelse. Civilbefolkningen samt nödvändiga infrastrukturer såsom sjukhus, bostäder och skolor är inte godtagbara militära mål. Det är inte heller tillåtet att plundra ett land.
Den som går över gränsen i avsikt att med våld underkuva och förstöra ett land som Ukraina har med andra ord överskridit gränsen för Genèvekonventionen. Så länge som kriget pågår är det inte möjligt att pröva detta i den internationella domstolen i Haag. Men om det blir möjligt är osäkert. Vem kan tvinga ett land som Ryssland om inte något väldigt avgörande nytt sker i maktstrukturen.
Vad som oroar mig är att fokuseringen på osäkerheten resulterar i än mera upprustning. Resurser som hade behövts till att bygga en bättre värld investeras i förstörelsevapen. Tyvärr kan vi inte frånse människans förmåga att åstadkomma våld och lidande. I detta fall har vi inte råd att belöna aggressionen utan den måste förlora. Men vi behöver bevara en human-kristen insikt om respekt för såväl vän som fiende.
”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Lk 10:27
Pax et bonum.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.