"Kylan är perfekt för oss i skogen"
Glada i solen. Siv Vesterlund-Karlsson och Andreas Sjölander hoppas det här vintervädret håller i sig ett bra tag.
Efter en genomblöt höst då markerna knappt bar tunga skogsmaskiner har vädret svängt så att det nu är precis perfekt.
– I höstas gick det att köra nästan bara på berg men nu håller marken, säger Andreas Sjölander.
Tillsammans med Jan Aller har han skött en avverkning åt Konstsamfundet vid Spökbacken cirka 3 km utanför Dalsbruks centrum. Metoden heter plockhuggning och betyder att man lämnar mindre öppningar här och där för nya träd att växa upp. Man tar inte slätt, utan bara en liten del – hur liten del beror på beståndet.
Siv Vesterlund-Karlsson, skogsansvarig vid Söderlångviks gård som ägs av Konstsamfundet, säger att just här vid Spökbacken-området har det nog gallrats men för länge sedan.
-Nu börjar granen ha den åldern att de inte växer mera och att det blir risk för rotröta, så det är hög tid att göra något åt området – träden står för tätt här., säger hon.
Söderlångviks gård har skogar nästan överallt på Kimitoön. En del av dem används av många som rekreationsområde, bland annat skogarna närmast Dalsbruk. Bland annat det har gjort att Konstsamfundet har valt plockhuggning som metod, trots att mängden virke då inte på långa vägar blir lika stor som vid slutavverkning.
– För mig som skogsmaskinförare så ger plockhuggning både utmaning och variation att bedöma hur jag ska agera. Det mesta har Siv visserligen stämplat men på vissa ställen faller avgörandet på mig, säger Sjölander.
Hans firma Archipelago Forest har – liksom samarbetspartnern Jan Aller, som kör ut virket – bokningar långt framåt, för nu är det som sagt bra väder.
– Bara en invändning har jag; det är inte roligt att reparera hydrauliska grejer liggande på marken under maskinen i den här kylan, med het olja och kalla verktyg. Så vi får hoppas att jag klarar mig utan att skruva de närmaste dagarna, säger Sjölander.
Det här är redan hans tredje plockhuggning. Om det mer och mer blir framtidens melodi återstår att se men många uppskattar den skonsammare framfarten. Inga protester har nu hörts från Dalsbruksborna som tidigare opponerade sig mot slutavverkning nära bebyggelsen.
Efter plockhuggning. Skogen står så att säga kvar – inga kalytor. Foto: Siv Vesterlund-Karlsson
Jan Aller är nöjd då det finns frusen mark att köra på.
Tack och lov, att man fattat att hedra gamla skogar genom plockhuggning,så annan vegetation kan leva vidare under någorlunda omständigheter.Så gjorde Konstsamfundet förut, hade skogshuggare anställda, som skötte skogen som sin hjärtesak, men då var det kanske inte pengarna som styrde, utan man hade en annan inställning till naturen, den var högt prioriterad för både människa och djur.